Som pansexuell förstår jag dig då jag själv varit med om sådana. Det bästa är att ge dom tid och framförallt få klart att det _inte_ är den personen man berättar för som man är attraherad av utan könet i sig självt, folk har en ovana att tänka så rätt snabbt. Sedan finns det ju ungdomar som blivit uppväxta i en homofobisk familj, och därmed själva ofta är precis som sin familj och aldrig riktigt velat öppna ögonen(Min kusin bland annat). Dessa är oftast extremt trångsynta och klankar ofta ner på folk med läggning där man tycker om samma kön som än själv. När man möter en sådan person är det bästa att vara självsäker och inte ta någon skit, hade någon sagt till mig att jag tafsade på en tjej när jag ramlade på den hade jag blivit riktigt förbannad, troligtvis sagt något i stil med "Jasså, då måste du ha tafsat på Johan när du ramlade på honom!", oerhört omoget men typ haha. Sen kan man välja att ta avstånd från sådana människor. Stöttar dom inte mig så stöttar jag inte dom. Simple as that. Tänk inte så mycket på det, det är precis lika normalt som att vara heterosexuell, och folk har inte riktigt fattat det än ;)