Komplex
Hej, jag har haft ett problem länge, och aldrig riktigt kunnat prata ut om det, och jag vet inte, känner att jag behöver skriva av mig.
Jag är tjej, 14 år, och 1.76 cm. "Oj, tänker ni, big deal liksom". Men för mig är det ärligt riktigt jobbigt. Min längd alltså. Jag har haft komplex över den i ca. 7 månader, och ibland blir det bättre, men jag faller alltid tillbaka in i det här komplex-tillståndet. Jag vet heller inte om jag har slutat växa, (min pappa är 1.96 m, och mamma 1.74 m), och jag fick min första mens för ca. 6 månader sen.
Och även om jag vet att det inte är så överdrivet långt med 1.76 m, så är är jag så jävla trött på att alltid vara den här långa tjejen, som inte riktigt passar in, den som står där med böjt huvud och som alltid behöver titta ner på alla. Inte blir det bättre med att den första kommentaren man får av en ny person när man går in i ett rum är "Shiiit vad lång du är".
Och det värsta är att jag känner mig så jävla svag. För jag vill vara nöjd med min kropp, jag vill inte stå med böjd rygg, utan jag vill vara stolt, men ahhh, det är så himla svårt att inte avundas alla perfekta människor som faktiskt får vara i jämnhöjd med dom flesta andra. Och usch, jag känner mig ännu svagare när jag skriver det här, men sen också alla dessa killar som står och diskuterar, hur dom vill ha en tjej som är kort, och som dom kan "beskydda" och kasta upp i luften. Jag skulle sen aldrig vilja ha dom killarna, men jag vet inte, längtar också efter att få vara uppskattad, och att någon utom mina föräldrar säger att man är snygg. Antar att jag, (även om det är jobbigt att skriva), kanske också behöver någon slags bekräftelse.
Och sen själva komplexet. Jag får som sjuka tvångstankar att jag måste mäta mig varannan-dag, blir överlycklig när jag inte ser någon skillnad, men sedan när jag väl ser den efter några veckor. Blir jag som hysterisk, ligger och gråter, skriver hatbrev till mig själv. Tänker sedan i skolan på min längd, och att ALLA andra också tänker på den. Sen går mina komplex ut på mitt humör, jag blir tyst, ledsen, känner mig tom, och bara allmänt. äcklig. Som att jag inte är värd att folk pratar med mig.
Och blir så arg på mig själv. På mina komplex. På alla ideal. På att jag känner så här. För man får ju bara ett liv, och det här är ju den jag är, och det här är min kropp, och så här ser jag ut. Och jag vill vara nöjd, verkligen, men suck.
Min dotter får komplex för att hon är för kort.
Åh, jag vet precis hur du känner dig! Vi är exakt lika långa! Dock är jag 16 år men jag har varit så här lång ganska länge. Kan ibland i mina jobbiga dagar då jag har tankar om min längd inte ens bära skor då jag tycker att jag blir för lång i converse etc. (ja, du hörde rätt!)
Det finns så sjukt många ideal, det är ingenting att lyssna på. Kolla bara på modeller. Dom är över 170 och bär skyhöga klackar. Varför då? Jo, det är för att det är snyggt att vara lång! Jag kollar mig själv i spegeln och tänker nej, men när jag ser andra långa tjejer tycker jag det är så snyggt! Försök att sträcka på dig och tänk att du duger som du är. Det är så svårt det här med längd, långa vill bli korta, korta vill bli långa. Längd är något unikt och du ska vara stolt över att du har blivit så lång och ståtlig! Min pappa skrattar alltid åt mig när jag säger att jag är så missnöjd med min längd. "Vänta bara tills du blir vuxen, då kommer du vara såå nöjd med din längd." När jag säger till tjejerna i min klass (som är kortare än mig) att jag inte trivs att vara lång så gapar dom bara. "Men gud, jag skulle så himla gärna vara lika lång som du!" Alla längder är fina och det lönar sig inte så mycket att gå runt och vara missnöjd med sin längd, det gör inget annat än skada då det inte går att kapa av sig benen iaf. Sträck på dig istället och tänk: jäklar vad lång och snygg jag är!!
we're always chasing that paradise
Du, 176 cm är helt normalt, kanske åt det längre hållet men fortfarande inte långt. När jag var 14 år var jag typ 183! Saken är den att det inte finns något att göra åt sin längd. Och eftersom det inte finns något att göra är det bara att börja jobba med självkänslan, eftersom det är där problemet egentligen sitter. Been there, done that. Idag är jag 187-188 och har faktiskt inte minsta lust att bli kortare, just för att jag inser hur många fördelar som finns med att vara lång.
Här är några:
Sport. Är du intresserad av sport lär du förmodligen ha många fördelar av din längd. Jag gick i basket och gissa om man var eftertraktad…
Modellande. Jag har fått ett flertal modellförfrågningar, agenturerna är alltid på jakt. Du har den optimala modellängden, så är det något du är intresserad av har du goda chanser!
Når allt. Inga problem att nå kakburken på högsta hyllan.
Ser allt. Du får vad du betalar för på bio och konserter.
Kläder sitter bra.
Bra killar. Killar som säger att de aldrig skulle kunna dejta en lång tjej har själva väldigt dålig självkänsla och är ändå inget att ha. Varför skulle killar vilja kasta runt sina tjejer i luften, vi är ju inga trasdockor… Tro mig, i din ålder är många killar väldigt osäkra i sig själva. De kommer att uppskatta dig när ni blir äldre. Eller gör som jag, dejta äldre killar, haha! (Det är faktiskt väldigt vanligt att killar gillar långa tjejer. Vem säger nej till långa ben?
).o.s.v, o.s.v…
Kom bara ihåg att sträcka på dig, då blir du automatiskt 100000 ggr snyggare och din rygg mår bättre!
Och kom för guds skull ihåg, du är DU, ingen vandrande längd! Säg ifrån om folk kommenterar din längd, öva gärna in några bitska repliker att ta till. ;)
Ta hand om dig!
jag når ingenting, jag ser ALDRIG något i en folkmassa, folk går ständigt in i mig, modell kan jag fet-glömma, folk kan inte sluta kommentera hur kort jag är/ hur små mina fötter är (det här med proportioner verkar ha gått dem över huvudet totalt…)
Tro mig, det är lättare att vara lång… jag avundas er långa människor, och jag vet att många andra gör det, därför blir jag tyvärr sårad när jag läser sånt här. Klart du är fin som du är! Många älskar längd! Och en lång tjej i klackar är dö-snyggt! Har jag klackar märker ingen något för jag blev helt plötsligt normal-lång bara… och 1.76 är inte så farligt, strax över medel
Medarbetare på Skor iFokus
Korta vill va långa o långa vill va korta ja eller så e man som jag och bryr sig inte… alla i mitt gäng retar oss korta men asså inte så man tar åt sig det är bara på skoj.. men den längsta av mina kompisar vill bli lngr… det är Absolut inget fel med att vara lång och det är bara att vänja dig med sånt man inte kan göra något åt:)
Gud vad bra jag stavar…
Starta ny diskussion
