Min mamma tillåter mig inte
Detta har en viss del med hästar och göra, men tycker det passar bättre in här.
Jag har alltid haft en komplicerad relation till min mamma, min mormor är mentalt sjuk och mamma har lite av ärvt det känns det som. Hon är otroligt nervös och låter inte mig göra någonting. Jag har en egen ponny, ramlade av för ett tag sedan i samband med hoppning (runt en månad), och blev trampad i ansiktet.
Hon tillåter mig inte göra någonting längre! Jag får inte hopträng längre, eftersom jag är så stressad, mår dåligt osv, vilket jag INTE är! Mamma berättar för mig hela tiden hur jag mår, hur jag känner, vad jag gör och inte gör, det är så otroligt jobbigt. De ridläger jag skulle gå på i sommar har hon sålt till min kompis, eftersom jag inte kan gå på dem med min rädsla, men jag vill ju gå på dem!!! Jag håller med att det blir svårt med min hopprädsla men det hade ju antagligen gått om jag hade fått hoppa, man kommer ju inte direkt över det om man står och kollar på andra, vilket hon tror. Dessutom är jag hennes lilla "bebis", hon kommer alltid och ska hjälpa mig med kläderna, hjälpa mig med hästen trots att jag säger att jag klarar det själv. Liksom, jag klarar att sätta på mig tröjan själv?! Det har jag gjort sedan jag var en småtting!
Är så otroligt förbannad trött på detta. Vill bort från allt.
Hur gammal är du?
Har du provat att sätta dig ner i lugn och ro med henne och berätta hur du upplever din situation? Jag förstår att det kan vara svårt men jag tror att det kan göra nytta.
Jag vet inte hur gammal du är,men det låter som din mamma är lite väl överbeskyddande,och verkar inte helt sunt att hon talar om hur du mår osv ? ;Men det är svårt att få någon riktig helhetsuppfattning om situationen på ett sådant här forum. Jag tror det kan vara bra att ta kontakt med en skolkurator eller sköterska och prata med om saken och höra vad dom tycker.
Lycka till.🌺
~ mayolica ~
Jag tror att hon är orolig och rädd för att du ska skada dig. Hästwr är trots allt stora och kraftiga djur, man vet aldrig aldrig vad som kan hända. Mina föräldrar var också så när jag red, de var jätteoroliga för att jag skulle skda mig och lät mig aldrig rida utan någon av dem där. Håller med om att det är jobbigt och din mamma kanske är lite väl överbeskyddande. Försök att sätta dig ner och prata med henne?
Be the best version of you.
- Zoella
Mina föräldrar är typ tvärtom:D alltså klart dom är oroliga typ jag ska gå hem skitsent på natten och ska bli våldtagen och sånt där seriöst. ;) Men med andra "småfarliga saker" jag red ett tag och dom typ "du kan klara det nellie, kör hårt" jag hoppade hinder typ första gången när jag var 7-8 år… tror inte ens de var där då när jag gjorde det. Nu hoppar jag inte längre och har väl inte gjort något "farligt" (haha) på ett tag men jag känner ju mina föräldrar. :)
Pratade med min mamma idag om allting, dvs att jag varit ledsen och mått dåligt över allt som hänt. Hon blev chockad och började gråta. Det känns bättre men hon beter sig konstigt, ganska självklart men otroligt stressande för mig. För alla som undrar ska jag fylla 13 år.
Hon värkar som andra säger alderles för överbeskyddande samtidigt som jag aldrig skulle kunna låta någon tala om för mig vad /eller hur jag känner… att sälja ridlägergrejen till din kompis var väl lite över gränsen!? jo ta ett snack med din mamma även om hon menar väl och du kan förklara för henne att du förstår det så måste hon förstå att du menar allvar.
Gud vad bra jag stavar…
#6: Jag kan förstå att hon blrv ledsen och grät. Hon bryr sig om dig och vill inte att du ska ha det jobbigt. Att då få höra att hennes ansträngningar får motsatt effekt kan vara svårt. Jag tycker att det är väldigt bra att du pratade med henne. Fortsätt med det.
#6 hehe missade det inlägget…
Gud vad bra jag stavar…
Oj vad jobbigt. Och själv hade jag och syrran (14 år båda) två hästar med eget stall där vi gjorde PRECIS vad vi ville och helt själva. Mina föräldrar vill aldrig vara i stallet och hade ingen koll vad vi pysslade med när vi red barbacka i bara grimma ute i skogen =)

Läs lite om Munchausen by proxy. Låter som det.
Münchhausen by proxy, MBP eller Münchhausensyndrom genom ombud är en psykisk sjukdom nära besläktad med Münchhausensyndrom.
MBP innebär att personen i fråga inte själv utger sig vara sjuk, utan i stället framträder som ombud och räddare för någon annan som gjorts sjuk. Det är vanligen en förälder som använder företrädesvis egna barn som ställföreträdande sjukdomsbärare och som ofta tillfogar barnet det som behövs för att barnet skall vara sjukt och behöva räddas.[1]
#11 men är inte det att man t.ex förgiftar folk osv, så de blir allvarligt sjuka och man får ta hand om dem och vara i centrum? Hur har TS mamma på något vis utsatt/orsakat TS skada menar du?
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

#12 Nej det är det inte. Man inbillar sig att folk, oftast en mamma Im sina barn, är sjuka, känsliga, rädda m.m. för att själv få uppmärksamhet genom den personen.
Jag kommer ihåg en pojke här i mina områden vars mamma var så himla överbeskyddande och han hade hjälm på sig på rasterna och på väg till skolan, han var mellan 8-10 år och hon följde med honom överallt, till skolan (som ligger inte mer än 100/200 m härifrån), hem från skolan, ut på gården för att övervaka när han lekte med sina kompisar.
Jag kan förstå om man gör det ibland men hon gjorde det VARJE gång 😕
Jag tycker att det är bra att du pratade med din mamma, även om hon blev upprörd så kan det också vara en väckarklocka och hon lär sig att ge dig mer utrymme och eget ansvar 🙂

det låter defenitivt inte som Münchhausen by proxy. münchhausen är en form av mytomanisk sjukdom där en förälder eller vårdare blir besatt av uppmärksamheten som blir kring ett sjukt barn. föräldern skadar sitt barn och framkallar sjukdomssymptom för att kunna hålla sitt barn under sjukhustillsyn. Münchhausen är en otroligt otroligt ovanlig störning, och inget i det TS berättar tyder på det. "En förälder eller vårdare hittar på eller framkallar sjukdom hos ett barn eller en vårdtagare; barnet kommer till undersökningar om och om igen och utsätts för många och utförliga medicinska utredningar. Vidare förnekar föräldern all kännedom om orsaken till barnets sjukdomsbild.[2] Den sjuke föräldern kan vara helt hänsynslös i sitt begär efter egen psykologisk tillfredsställelse och uppmärksamhet för sina insatser för sitt barns sjukdomar och krämpor. Om intresset inte tycks tillräckligt på ett sjukhus fortsätter vårdsökandet vanligen till nästa. Läkarna och sjuksköterskor kan omedvetet bli delaktiga i barnmisshandeln, om de duperas att tro att föräldern eller vårdaren vill barnets bästa
Tror som Inte heller det är MBP utan överbeskyddning, men nu när TS mamma vet om att hon kanske är en gnutta överbeskyddande, kanske hon låter TS "flyga med sina egna vingar" eller vad man nu säger =)
People wants happiness, nobody wants pain, but you cant make a rainbow without any rain