Varför äter du inte?

#1 Vill inte bli fet

Du blir inte fet av att äta, men du kan bli lite större av att äta för mycket. Kroppen bränner ca 1800 kcal av sig själv per dygn genom att hålla igång alla organ osv, så det är "lugnt" att äta runt 1800 kcal per dag. Inget händer förutom att du kommer att må betydligt bättre, både fysiskt och psykiskt.

Man blir inte fet om man äter sunt och bra. Vräker man i sig mcdonals tre gånger varje dag i några månader blir man fet. Inte om man äter vanlig mat. Kram Linn

#3 & #4 Jag vet allt det där. Det sitter mentalt eftersom att det är en ätstörning. Jag förväntar mig inte att ni ska förstå men jag ville bara skriva av mig och om någon kunde ge mig ett tips att bli av med ångesten så att jag kan sova inatt.

#5 ingen kan någonsin förstå någon fullt ut, jag hade ätstörningar förut och nu är jag väldigt smal. Jag såg mig själv som fet fast att jag egentligen inte var det, det är du inte heller!

Skaffa hjälp hos psykolog :L

#5 Du bör absolut söka hjälp! Ville bara komma med lite fakta så du kan känna själv att det faktiskt är "okej" att äta, för det är i alla fall en liten bit på vägen.

anorexi är inte att leka med så hoppas du får hjälp eller sitter i kö för behandlings hem för det.  

och angående vattnet tror du kan ligga i närheten för vatten förgiftning (både illamående och yrsel är med bland symptomen)

#7 Jag vet att jag borde det. Men jag måste klara mig igenom den här natten först och nu mår jag fruktansvärt dåligt, är nära panikångest just nu. Kommer bryta ihop snart

#10 Tänk såhär. Tänk på hur många nätter du har klarat hitintills, då är ju inte en natt så 'jättemycket'.. :)

#9 Hmm vet inte, mår illa och så men känns mer som att jag ska svimma. Orkar inte prata eller röra mig så tror inte att det är det?

#9 Det är snarare brist på näring och energi som orsakar yrsel och illamående.

http://atstorningar.ifokus.se/ Där finns det nog mer folk som suttit i samma sits och förstår på ett annat sätt. Har själv varit där du är nu, fast som bulimiker. Sitter fast i samma skit nu också, men med andra självskadebeteenden. Har ingen aning alls hur man kan trösta, då hade jag tröstat mig själv när mamma står och gråter för att hon känner sig så hjälplös. Skickar en styrkekram istället och uppmanar dig att ringa sjukvårdsupplysningen eller åtminstone prata med dina föräldrar om läget förvärras och du får mer ont då det kan vara farligt för dig rent fysiskt. Ingen kan övertala dig att äta, det vet jag och jag vet att ångesten ofta tar över, men när du äter nästa gång, ta det riktigt lugnt. Försök sova så gott det går inatt och ta nya tag imorgon. Som sagt, skickar en styrkekram!❤️

Det finns ingen annan som kan förändra något och få dig att sluta svälta dig själv än du. Visst kan folk hjälpa dig, men det är bara du själv som kan ta dig ur detta.

Du har insett att du har en ätstörning och det är ett bra framsteg. Om du bestämmer dig för att du inte vill ha det såhär, så kommer du kunna klara dig igenom det hela. Men förutom det behöver du också stöd, för det är inte lätt att klara av det på egen hand. 

Jag är ledsen att du ska behöva ha det så. Du verkar vara en fin tjej. Önskar dig ett stort lycka till.

Jag vet inte om jag som inte är tonåring längre får skriva här, men det gör jag ändå.. Jag håller med de andra som har skrivit här och jag skriver nästan likadant, men med egna ord.

Om du har insett och förstår att du har en ätstöring, så är det ett stort steg på vägen. Kontakta din vårdcentral för hjälp, eller be dina föräldrar ringa åt dig och att de kan följa med till läkarbesöket (kan vara skönt att ha en vuxen med sig som stöd).  Be om remiss till en psykolog med erfarenhet av ätstörningar. Våga vara jobbig om läkaren är motsträvig.

Som flera har skrivit här så blir man inte fet av att äta. Så länge du äter nyttigt och rör på dig så är det inte en chans att du blir tjock. Byt ut den vanliga pastan mot fiberpasta som mättar längre t ex. Frukt istället för godis.

Det som fick mig att hajja till i det du skrev: "Har druckit 8 stycken 2 liters vattenflaskor bara de två senaste timmarna." Det är värre att dricka för mycket vatten, än äta för mycket. 

Jag hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver.

(Det finns även jourhavande psykolog man kan ringa till om du känner att det blir för jobbigt med panikångesten.)

Ok men om du nu inte kan äta eller förstå att man måste äta så kan du väl äta liite när dina föräldrar ser… för du är både elak mot dig själv och dem och jag menar inte att du är en ond person eftersom att en ätstörning är något man behöver hjälp med… men skaffa då hjälp innan det är försent, annars slutar det med att något i din kropp får slut på näring och slutar fungera och du hamnar på sjukhus och får dropp…

Äter du inte så bildar kroppen extra fett för arr klara sig utan mat en längre tid, så du måste äta för att inte bli fet. Sen är det viktigt att äta för att bygga på tillexempel muskler, sikta på att ha lite muskler, alltså inte så att det syns. Då får man fastare former och det känns mycket bättre. Sen är det inte alls snyggt om man är för senig och smal, det ser bara konstigt ut.

Kan inte säga något som de andra i te redan tagit upp förutom att kanske försöka dricka något med mer innehåll än bara vatten i och med att du spolar bort bland annat saltet i din kropp. Och salt behövs för att kunna binda upp vätska i kroppens celler. Tror du att du kanske i alla fall kan få i sig soppa, typ varma koppen o dyl? För då får du mer näring så att din kropp inte riskerar att stängas av och det är nog omöjligt att bli fet av soppor.

Om du mår så dåligt att du inte orkar röra dig och både du och dina föräldrar gråter så är det väl inte läge att sitta och surfa på nätet?

Förstår inte varför dina föräldrar inte har tvingat dig till vårdcentralen ännär du uppenbart inte är frisk. Om du vill kunna leva ett normalt liv i framtiden så får du faktiskt ta och ta tag i detta nu. Om dina ätstörningar har pågått en längre tid så är risken stor att dina tarmfunktioner aldrig kommer att fungera helt normalt igen, men ju förr du tar tag i det ju större chans har du att må hyfsat ok i framtiden. Ingen annan kan ta tag i ditt liv åt dig, det här är något som du måste ta dig igenom. Stöd och hälp finns att få men viljan att leva måste komma inifrån dig själv.

Det här är bara en Off Topic fråga då det verkar finnas flera i samma sits här, inte riktat som något personligt mot just dig. Jag har inga såna här problem så jag vet att den här frågan kommer att låta som att jag är okänslig och oförstående..

När man har en ätstörning och börjar må dåligt så antar jag att de flesta kopplar ihop det ena med det andra, vad gör att man fortfarande inte börjar äter åtminstone litegranna?

#21 Det blir som en psykisk spärr som säger åt en att det är fel att äta, att man saknar karaktär/disciplin om man gör det, att det är viktigare att bli smal än att leva och må bra. Sen om man har gått en tid utan mat så känner man tillslut inte av hungern och man kan till och med bli illamående av mat. Det blir som att mag/tarm-systemet vänjer sig vid att det är tomt och när det väl kommer mat igen är det lite ringrostigt och man kan få olika problem med illamående, diarré, gaser, förstoppning, magont/magknip. Många blir också illamående bara vid tanken på mat. Tillslut orkar man inte bry sig om att försöka att må bättre. Innerst inne vet man att det man sysslar med är skadligt men man vill inte förstå det för det är viktigare att bli smal.
Det kan variera lite från person till person men det var iaf så jag upplevde det när jag hade ätstörningsproblem. För mig gick det hand-i-hand med en depression och när jag fick min depression behadlad började jag få en bättre relation till mat och till min kropp. Idag anser jag mig frisk från ätstörningar men har mycket problem med magen/tarmfunktionen, och det kommer jag nog att få leva med alltid.

Du säger att du har ångest och jag antar att det både är för att dina föräldrar är ledsna och förtvivlade och för att du inser att ditt beteende är skadligt och destruktivt och att du behöver bryta det men inte kan. Till att börja med, skaffa dig en målbild. Leta reda på någon (lättast med en kändis) som lever och ser ut ungefär som du vill göra om du fick önska. OBS! ORETUSCHERADE BILDER! Det finns kändisar med anorexi, är det snyggare än dom som är vältränade och hälsosamt smala? Hur påverkar det deras liv och vem skulle du vilja vara? Ta sedan reda på hur de lever (som sagt lättare med en kändis), hur mycket och vad de äter och hur de tränar. Då får du en målbild, både hur du vill leva och se ut men också hur du behöver lägga om dina vanor för att nå dit. Antagligen innebär det att du måste börja äta ordentligt och träna. Lägg sedan upp en plan för hur du ska nå dit. Ta det steg för steg, en bit i taget. Hur mycket tror du att du kan göra på egen hand och vad behöver du hjälp med? Behöver du professionell hjälp? Vilken sorts hjälp skulle funka bäst för dig och var kan du få den? Finns det någon förändring du kan göra på en gång? När du har bestämt dig för att göra en förändring och har en plan för hur du ska nå dit är det dags att presentera den för dina föräldrar. Berätta om hur du vill göra det och vad du redan har börjat med. Ge dom en plats i din plan, involvera dom. Dom kommer att bli glada över att du vill må bättre och är redo att jobba med dom för att nå dit och du har en plan för hur du ska byta ditt destruktiva beteende mot ett konstruktivt. Du har ingen lätt väg framför dig, men så länge du har en rimlig plan och beslutsamhet borde ångesten försvinna.

#22 men det värkar som att Ts har hafte sin ätstörning i ett tag och hon värkar aningens hungrig om man säger så…

Ska förklara vad som hände. Svimmade igår efter några timmar och pappa ringde till sjukhuset så kom det en sjukbil och hämtade mig och sen fick jag åka in och dem kom fram till att jag hade JÄTTEDÅLIGA elektrolytnivåer så jag låg inne ett dygn typ och har kommit hem nu. 

Dom ville ha kvar mig för dropp längre men det var redan fullt på sjukhuset när jag kom in och jag ville inte vara kvar där så jag fick åka hem idag som sagt. Ska även börja gå på behandling för min ätstörning och jag har väldigt blandade känslor över det och det känns väldigt jobbigt just nu men ändå känner jag en lättnad att det kanske äntligen är över. Ville bara uppdatera er lite snabbt. Ska sova nu :)

Ät bara.. Snälla. Du kommer inte bli fet! Du är jätte smal, du måste sätta på dig några kilo. Du kan äta jätte mycket men ändå inte bli "fet" ifall du tränar. Tränar du får du muskler, men du måste äta för att kunna bygga muskler. Äter du och tränar så blir du inte fet, du kommer må bättre, gå upp i kilo (för dina muskler väger mycket mer än fett), dina föräldrar blir glada och du kommer må BRA.
Det finns bara positiva saker med att äta mer och börja träna. Du kommer INTE bli tjock! finns ingen chans.

Snälla bli bättre för din egen skull! vet att det inte är lätt men du måste.

Bra att du ska få hjälp och kom ihåg det finns en anledning till att man blir hungrig…

Du måste hitta glädjen i ditt liv. Det behöver inte vara en person. Det ska bara vara glädje.
Det gjorde jag, och mår mycket bättre nu.

Det finns mycket bättre metoder att inte bli "fet" på än att sluta äta, det får man bara ångest och självmordstankar av. 😕

Har inte läst alla kommentarer, men läste ditt svar på #25, och vill bara säga lycka till med allt, och hoppas att du kommer över/blir frisk från din ätstörning! 

Och jag lovar att du kommer vara minst lika fin som du är nu när du börjar äta igen, och jag tror att du kommer klara av det här, du är redan en bra bit påväg då du insett att du behöver hjälp och kommer börja gå på behandling mot detta!

Och ännu en gång, lycka till! Styrkekramar!🌺