Självmordstankar. Det har jag. Jag vill inte leva längre. Jag orkar inte leva längre. Jag förtjänar inte att leva längre. När man har tappat livsgnistan, vad gör man då? Mina vänner kommer åka bort hela sommaren och det vi gör är att prata om det som händer med alla i klassen. De pratar alltid om chattar jag inte är med i. Ingen chattar med mig. Det sårar mig, att de inte tänker på att jag inte vill höra hur roligt de har i chatten. Ingen frågar om jag vill vara med. Men jag är också otroligt irriterande. Jag fattar ingenting. Säger fel saker. Allt jag gör klassas som konstigt. Mina föräldrar verkar vilja att jag ska vara precis som min syster. Smal. Söt. Rolig. Smart. Jag är inget av det. Jag vill så gärna vara som alla andra. Jag blir arg på mig själv när jag gör fel. Jag blir så arg att jag slår mig själv. Inte hårt, jag är för feg. När jag var åtta eller så började jag skära mig. Sedan dess har jag mått dåligt, men det har gått upp och ner. Ibland har jag mått okej och kunnat strunta i allt dåligt. Ibland har jag stått vid mitt öppna fönster och tänkt "nu gör jag det, jag hoppar". Men jag har naturligtvis inte vågat. Men jag menar det, jag orkar inte längre. Det finns ingen mening för mig att leva längre. Vad ska jag göra? //Cloudy