![[AnimalLover1]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så himla desperat, ingen gillar mig!
Asså jag måste bara skriva ut mig, behöver faktiskt lite tröstande ord, men hur ska jag skriva det.. Jo, nu på sommaren trodde jag det skulle bli bättre och att jag och min bästis skulle träffas typ varje dag men nä det blev tråkigare, jag bara sitter hemma och drogar iPaden och har inget vettigt att göra, det enda som är kul är kaninerna. Men det känns som att jag är den enda av alla mina vänner (3st -.-) som är såhär desperat, alltid är det jag som skriver hej, godmorgon, godnatt först, alltid, till min bästis, koversationerna lyder alltid såhär: Jag: Hej *puss**hjärta* Hon: Hej *smiley som räcker ut tungan och typ klämmer med ögonen😝*puss**hjärta* Jag: Vgd? *puss**hjärta* Hon: Ska kolla på film, hörs sen *smiley som räcker ut tungan och typ klämmer med ögonen😝**puss**hjärta* Sen hörs vi inte mer förrän jag skriver hej igen, sen lyder konversationen som samma som innan. Och sen skriver jag hej igen för jag är så jävla desperat, och det verkar inte ens som att hon vill skriva med mig, och jag säger alltid godmorgon först annars skriver hon inte, också skriver jag godnatt först, om jag inte skriver så smsar vi aldrig.. Förr var vi världens bästa bästisar, vi har vart det i 10 år, förra året skrev vi typ hej*puss**puss**hjärta**hjärta* och utan den där störande smilysen som hon inte ens vet vad det betyder, jag vet, för hon tycker säkert att hon verkar desperat som skriver med hhärtan fast hon säkert inte menar det.. Också skrev vi typ gonatt *50pussar**50hjärtan**. Förr var vi alltid de två töntiga tjejerna som folk ogillade och var alltid emot de "coola tjejerna" i klassen och tyckte att de alltid skulle vara sådär coola och så, sen helt plötsligt förändrades hela hon, hon skulle plötsligt använda smink (ja inte för att det är fel på det men..) och vara sådär "cool" och ta sånadära egopics, det är inte henne, asså.. Jag vet att man inte ska förändra andra men jag saknar de gamla tiderna då hon var normal, då var hon mer rolig och vi kunde alltid hitta på saker, nu när jag säger nåt "konstigt" så hon bara "Eeeh keejj..". Men vad är det för mening med att försöka vara coolare? Det är inte så att man får fler vänner för att man tar överdrivna egopics med mössa inomhus och lägger upp på insta? Det var bättre förut när man var småbarn och aldrig tänkte på att vara cool, och tänkte på mode och skönhet och massa sånt som många gör nu, känner mig så efter för att jag inte är sån, och tänker inte bli sån heller. Ja det låter fail när jag försöker förklara detta men.. Jaa.. Jag har ju inte andra vänner o vara med och jag vill inte skaffa nya vänner och ge upp min allra bästa vän, eller jag vet inte om jag är hennes bästa vän men .. *suck* varför måste livet vara så jobbigt? Jaja, egentligen vilke jag bara skriva av mig, men hoppas ni orkade läsa detta iaf. Ps, säkert massa slarvfel som jag inte orkat rätta för att mår så dåligt utav någon anledning.
Förstod inte riktigt inlägget men det kan vara svårt att kommunicera över sms och internet utan missförstånd, träffa henne på riktigt prata med henne.
Förresten du har 3 vänner, det är inte lite tänk på dem som inte har några vänner håll hårt i dem vänner du uppskattar och dem du inte tycker är äkta är ingen ide att lägga ner sin tid på.
Det är ju tyvärr rätt vanligt att man växer isär i tonåren, även om man varit vänner väldigt länge. Några år senare kanske man hittar varandra igen.
Har du pratat med dom om detta, öga mot öga? Säg att du känner att dom inte verkar vilja vara med dig, och fråga varför det är så.
//Jessie
#1 Jo jag förstår det att det finns folk som mår ännu sämre. Ja en vän bor inte i samma län och den andra vännen är väl, en vän, jag har blivit vän med henne, ibland har det varit lite typ.. "Bråk" då hon brukar vara så jobbig, hon har ju anledningen till att jag var ovän med min bästis i ett halv år.. Så jag har en vän som jag umgås med.
#2 Nej men jag vill inte bråka eller så, jag var ovän med henne i slutet av 2012-2013 och det var bland det värsta som någonsin hänt.
#4 Man måste inte bråka eller bli ovänner bara för att man pratar om vänskapen.
//Jessie
#5 Mm nej. Men jag vet att jag kommer börja grina ändå..
Åh, känner så igen mig :(
Känner igen mig.. Jag har en bästa kompis som jag har känt i 12 år och för två år sedan började vi dras isär och träffa andra vänner. Vi pratade knappt på ett år och det var tufft, men så en dag skrev hon; Hej :) på facebook och nu är vi oskiljaktiga igen ;) Jag tipsar dig att hitta någon annan kompis som du vill hänga med och låta din andra kompis "andas" lite och inse att hon också får höra av sig :)
Jag har det också så med min ena kompis. Vi umgås aldrig nu för tiden. Har känt varandra i 7 år och ja.. jag vet inte. Hon har väl inte tid för mig längre. Senast vi umgicks (om man inte räknar med när hon passade min hund och när vi var på utställning) var väl för flera år sen känns det som? Jag minns inte. :P
//Flöffo
Jag hade också en bästis, vi hade varit det i typ 5 år. Och jag känner EXAKT igen mig i dig. Jag(och min tvilling) och hon var absoluta bästisar för ett år sen. (Hon var väldigt lätt påverkad, så andra kompisar försökte "ta" henne ifrån oss men vi fick alltid tillbaka henne tillslut) men vi fick alltid kämpa för att hålla henne kvar. Om vi hade varit "taskiga" emot henne, t.ex tjatat på henne för att hon sket i läxan ,(eller pratat om hur vår vänskap fungerade med henne) ja då gick hon till en annan kompis nästa dag och väntade på att vi skulle gå fram och säga förlåt. Vi var knäppa och gjorde massa barnsliga saker. Jag och min tvilling var så lojala. Vi var också mobbade då, men vi hade varandra. och det räckte. Vi och hon tyckte likadant om allt. (Eller så höll hon bara med oss för att hon var lättpåverkad) Vi kunde hitta på vad som helst, men sen förändrades hon, först hade hon en gammal dålig mobil, sen fick en iPhone, då visste jag att allt skulle brista och hon skulle försvinna. Jag orkade inte kämpa om henne längre. Jag tänkte "vill hon fortfarande vara bästisar får hon också visa det" men det hände aldrig. Hon kom först hem till oss, " gissa vad jag fick i julklapp? En iPhone? "Ja!" Sen började hon sminka sig. Och springer runt och skrikai skolan, tar 100 tals selfies, pratar "fjantigt" Och hennes dröm gick i uppfyllelse, hon fick hänga med de "coola" jag är en sån person som reagerar liksom: jaha, ok och går hellre längre bak än tränger mig fram. (Men jag och min tvilling är coolare i klassen enligt killarna, mohahaha) Så hon gick ifrån oss den dagen. Visst, vi är med henne ibland, som andrahandsval (eller tredje ) men vi har väl kul då antar jag. Men nu går jag runt i skolan och liksom "hänger" med dom som man pratar med bara. Jag känner mig snäll som kompis. Men det räcker tydligen inte. Så du är inte ensam. :/
⠀
⠀instagram @drawing_ella
Starta ny diskussion
