Synd om allt. Synd om alla.
Jag har kommit i en period som jag tycker synd om allt och alla. Jag gråter över att slänga saker för att de kommer att förstöras en dag. Allt kommer det. Jag tycker synd om pappa för att han slår sig på jobbet (plåt grej) och mamma för att hon har ont och alla som är sjuka, och alla killar (!?)! Jag tycker att alla killar ser så ledsna ut på ögonen! I Sveriges mästerkock hejade jag på Amir för att jag trodde att han skulle bli hur ledsen som helst om han åkte ut, men som tur var vann han. Och så vill jag inte att nån ska ha fel för då kommer nån och pickar på den. Jag är till och med ledsen för att jag har fått en iPhone-För att min gamla hade ett fint skal och kommer inte att användas, stackars telefonen! Och så gråter jag för alla fattiga och alla som inte kan och alla som blir slagna o.s.v. Jag gråter i stort sett (inombords oftast) hela tiden. Uhuhhhu vill inte gråta mer!
Trololololololololololo
![[MikaelaR]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
okej nu är jag inte helt säker men jag har också haft perioder där jag tyckt extra synd om människor/djur och lite allt möjligt men det har alltid gått över det kan att ha och göra med att du är tonåring också eller lite hur du är som person finns nog inte så jättemycket att göra åt det =P
Din empati växer just nu när dina hormoner spökar. Du är en varm och omtänksam person och det är något fint. Du kommer få balans på det och dina känslor kommer lugna ner sig så småningom ska du se! ❤️
Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.
Har också haft den perioden, det är jobbigt :/
People wants happiness, nobody wants pain, but you cant make a rainbow without any rain
Åh, vad jag känner igen mig!! Speciellt det där med iPhonen och skalet. Hade fått ett jättefint skal av min mamma i julklapp och ett halvår senare köpte jag en ny telefon - och då kunde jag ju inte längre använda det. Kände mig verkligen ledsen över det. Hur som, du är inte ensam! Jag tänker i samma banor som #2 gör. Förmodligen är det en period som kommer lugna ner sig sedan. :)
Har också haft den perioden. Herregud vad jag känner igen mig! Jag blev så orolig när jag var så, jag tyckte verkligen synd om allt och alla.
Be the best version of you.
- Zoella
När jag gick på förskolan (kommer fortfarande ihåg det, haha) blev jag jätteledsen för att man inte fick ta med sig pinnar, kottar och stenar från skogen.. Trodde att de skulle börja gråta och så tänkte jag på dem hela natten.
Försökte gömma dem under tröjan men fröknarna kom på mig, såklart!
Samma sak med glasspapper, skräp eller lite vad som helst.
Det står till och med i min dagispärm..
Vad tycker du om att vara i skogen? Svar: Tråkigt, man får inte ta med sig pinnar hem. "Ledsen gubbe".
#6 Haha tänk så små saker man kunde bekymra sig över som liten! :P
Starta ny diskussion
