Nu känner jag att jag verkligen haft tid på mig att bearbeta alla negativa händelser i mitt liv för att kunna lämna det bakom mig och börja om på en ny kula.

Jag har alltid haft dåligt självförtroende, mycket beror på att jag varit väldigt utfryst och mobbad sedan mellanstadiet. Det har tillslut resulterat i att jag blivit otroligt innesluten och bara hållit mig för mig själv och alla starka känslor som gnagt. Undrat varför alla hatar mig, varför jag måste se ut som ett missfoster, varför jag inte duger, varför jag aldrig kan träffa någon och varför alla drar förhastade slutsatser om mig innan jag ens hunnit öppna munnen.

Men nu har jag äntligen kommit till min kännedom att jag behöver inte ha någon annans bekräftelse att jag duger, jag har rätten att leva, va som alla andra och må bra. Jag duger precis som jag är, jag är jag helt enkelt och jag tänker inte vara rädd för att visa det och kan andra inte acceptera mig för den jag är så är det deras problem och inte mitt. Jag behöver inte heller gå runt och känna mig oattraktiv, jag har bara min kropp och den ska jag vara nöjd över. Det kvittar om magen inte är platt och brösten små, ingen är perfekt, men jag duger precis som jag är. Inte behöver jag heller gå runt och tro att jag kommer vara singel i hela mitt liv, det kommer när det kommer helt enkelt.

Jag har oroat mig så brutalt mycket inför skolstarten, varit rädd för att det ska sluta precis som det gjorde på mellanstadiet, högstadiet och i höstas när jag började på gymnasiet. Nu ska jag börja på en ny linje och jag ska bara vara den jag är, inte gå och gömma mig bakom en mask. Jag tänker inte oroa mig, för då blir det bara fel. Jag ska bara visa vem jag är och gå med ett självsäkert leende på läpparna.

Nu är det dags för nya tag, jag har fått en ny chans och den tänker jag ta också. Jag kommer bara vara Amanda Söderström och ingen annan, för jag duger precis som jag är.