Jag vill ta upp något som väldigt många ungdomar är rädda för att göra, att våga vara sig själv.

Minns själv för ca 3 år sedan då jag var en ynklig liten skit som knappt kunde räcka upp handen i klassrummet för jag kände blickar på mig, och att folk skrattade åt mig utan någon anledning. Jag var rädd för att våga.

Jag har alltid varit lite annorlunda, nu menar jag inte mitt utseende utan mina personligheter och att jag alltid har haft mina egna åsikter om saker och ting som oftast är helt olika ifrån vad andra tycker.

Jag insåg för tre år sedan att jag vill våga visa mig, och kanske hjälpa andra genom detta, eftersom jag själv har gått igenom det. Folk började kalla mig för emo, och andra skit saker, men jag brydde mig inte längre. Det började med att sminkade mig med eyeliner som sedan gick vidare till mörka färger på mina kläder som SEDAN ledde mig till att färga håret lila.

Jag känner mig så hemma i detta nu, jag har kunnat hjälpa folk genom detta, väldigt många av mina kompisar har tackat mig för att jag har hjälpt dom (?!?) vet inte hur men hjälpt dom hitta sig själva. Jag kan räcka upp handen i klassrummet utan problem, men jobbar fortfarande på detta med att kunna redovisa inför en hel klass..

Vet inte riktigt vart jag vill komma med denna texten, men våga vara er själva, det kommer ta er långt. Nu menar jag inte att ni ska gå och färga håret lila utan t.ex om du har svårt att räcka upp handen i klassrummet tänk inte på vad de andra kommer tycka om dig när du svarar på en fråga läraren har ställt er. Utan var stolt över dig själv, du finns av en anledning, göm dig inte för i själva verket gömmer du dig bara för dig själv och ingen annan. 

våga vara dig själv

Skickar med en bild där du kan jämföra mig, hur jag såg ut för tre år sedan och.. nu :-)