Säg som det är när du går till bup. Jag skulle vilja påstå att det är den simplaste vägen till en eventuell lösning på problemet. 

Din mor kommer antagligen se det som ursäkter för att slippa. Tråkigt nog.

jag har gått regelbundet till psyk/bup/vuxenpsyk sen jag var 7år.
Idag är jag 23år så det är liksom 16år av möten :P

Jag föreslår (för jag hade samma inställning som du) att TA VARA på den tiden, du är där av en anledning även om det kanske är omedvetet.
Att folk "klänger sig in i ditt liv" är för att dom bryr dig.
Tro mig, gå dit och säg precis vad du känner, släpp lös allt du tänker på, grina och gapa helt osammanhängande om du så vill. 
Dom är där för att få dig att må bättre.

tro mig, du vill absolut inte må sämre.

Det är tråkigt att det ger dig ångest men det finns en anledning till att du ska dit… En tidigare tråd om ätstörning verkar oroande.

Som #2 säger vore det bättre att ta vara på tiden där.