Det är nu du har världens chans att vara den du vill vara och är!

Det är inte lätt, men bättre tillfälle finns inte. Det GÅR! Du klarar det. Du är värd det.

Men fy. Ingen skall behöva må så dåligt över att gå till skolan.

Inte skall du behöva känna att du måste stå upp för dig själv och förklara dig för att få vara den du är. Är man blyg eller osäker så är det inte så lätt. 

Jag hoppas att du den här terminen hittar någon som kan stötta dig och som accepterar dig som du är. En person som finns där för en kan göra sån otrolig skillnad.

Du är nog inte ensam om att ha panik för skolstarten. Tro mig. Jag har döttrar - de är likadana. Nervösa. Spända. "Duger jag?". "Är jag rätt klädd?".  "Hoppas han har bytt skola!". etc etc. Nu kanske inte det hjälper dig men som sagt, du är inte ensam om ångesten och nervositeten. Dessutom tror jag att du fixar det. Du är ett år äldre nu. 16 år. Då är du ju ung vuxen och ingen ska få trampa på dig.

Usch, känner med dig. Det svåra när man är i din situation är att om du TROR att ingen kommer gilla dig, så blir din utstrålning förmodligen ganska tillbakadragen. Det kan leda till att ingen pratar med dig för att de tror att du inte VILL bli tilltalad. Det kan till och med leda till att vissa tror att du är otrevlig som inte vill prata med någon eller vara delaktig. Så fel kan det bli..

Mitt råd är att hålla huvudet högt, le, och försöka prata med folk. Låtsas att du är mer självsäker än du är, för om du låtsas så kommer du att VERKA mer självsäker. Och då kommer du att verka mer intressant för andra att prata med.

1# Tack så mycket, jag ska verkligen försöka en sista gång och verkligen på allvar! 😃

2# Hoppas jag med, men det jobbiga är att nästan alla tjejerna i den klassen känner varandra sedan innan och jag känner ingen. Känns svårt på något vis att komma in i en grupp som redan funnits innan man själv kom in i bilden. Hoppas att du förstår var jag menar. 😛

3# Jag vet att många andra är nervösa, men det hjälper inte mig direkt i det här fallet. Det kvittar även om jag är 17 (eller ja, fyller på lördag), alltså ett år äldre än de andra. Ungdomar kan vara riktigt elaka emot andra och tyvärr är jag en sådan person som har svårt att säga ifrån och blir därför lätt nedtrampad av andra. Men jag ska verkligen försöka stå på mig den här gången om det skulle bli nödvändigt. 👍

4# Tack för tipset! Ska försöka! Eller nej, inte försöka, jag ska göra det! 🙂

Mannez: En av de svåra grejerna i livet är att fixa det sociala. En del har det enkelt. Många av oss måste lära oss att hantera grupper. Speciellt i skolan. Tro mig, jag vet.  Det är ett ständigt lärande…

Hejsan!
Jag råkade hitta hit och kan inte låta bli att skriva en hälsning till dig !
Har själv hade den känslan av utanförskap och utfrysning hela min skoltid.  Nu är jag betydligt äldre och har egna barn i skolan.
Det jag vill säga till dig är…man kan aldrig ändra på andra människor.  Man kan önska allt man kan att de ska vara både snälla och vänliga men inte ett dugg kan man ju göra åt dem.
Inte heller är det rätt att ändra på sig själv för att känna att man ska kunna "passa in".
Det enda jag tror kan funka är att tala om för sig själv om och om igen att…
-Du duger precis som du är!
Om klasskompisarna försöker tala om eller visa något annat är det de själva som har problem!
Ställ dig framför en spegel, se dig själv och säg högt till dig själv…
-JAG duger precs som jag är!!!
.-JAG ÄR BRA!
-Jag TAR INGEN SKIT!!!!

Säg det ofta ofta så kommer du att märka att det med tiden känns lättare att tro på orden! De blir tillslut din egen sanning!
Du ökar din självkänsla, det du är utan att prestera något, visa upp något eller ändra på något.

Det är de andra som behöver ändra på sig!!!

Min värsta plågoande från skoltiden kontaktade mig för något år sedan via facebook. Hon var mycket medveten om vad de hade gjort när de frös ut mig och hon var väldigt ångerfull. Det hade plågat henne hela hennes vuxna liv.
Jag är glad att jag kunde känna att det inte längre betyder något för mig. Jag har tränat mig själv till att acceptera migsjälv som jag är och som jag var.

Det var inte mig det var fel på….inte på dig heller!!!!

Många kramar inför morgondagen! Glöm inte att prata med din spegel!

PS. Du kan också ta något föremål med dig att ha i fickan.  En liten sten, ett gummiband, ett sudd…varje gång du känner det där i fickan, stannar du till i tankarna och tänker samma som vid speglen.
-JAG duger precs som jag är!!!
.-JAG ÄR BRA!
-Jag TAR INGEN SKIT!!!!
Detta kan hjälpa dig att känna dig lugnare!