Kan du inte gå till kuratorn och förklara hur du känner? Hen kanske vet hur du ska lösa det?:)

#1 Jag har övervägt det, men jag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner utan att det låter som om jag bara inte vill vara med på gympan… Ska jag gå till kuratorn från första början, första dagen, och förklara hur det är eller ska jag vänta?

Gå första dagen tycker jag, annars låter det nog som du bara inte gillar eller orkar gå på idrotten

Gå åtminstone en gång på idrotten, sedan kan du gå vidare till kuratorn och förklara hur du känner. Kontakta BUP redan nu och berätta om dina problem, du kommer behöva ett intyg därifrån och kan på så sätt slippa gå på idrottslektionerna utan att det räknas som skolk. Det är viktigt att du tar kontakt med BUP så fort som möjligt och verkligen berättar precis hur svårt det är och vilka stora problem idrotten innebär för dig så att de tar dig på allvar. Kötiderna är dessvärre långa, vilket innebär att du måste ligga på som en igel för att få en tid och på så sätt ett intyg från psykiater.

All lycka till dig!

Jag hade detta problem också och några fler av mina vänner .. och vi skippade praktiskt taget idrotten ett tag då vi alltid varit de som andra i vår klass klankade ner på så vi pratade med skolsyster och berättade att vi mådde dåligt av att vara på idrotten.. så de hade flera möten med lärare och så vidare .. sedan fick vi en egen idrotts grupp vi var fyra stycken och egen lärare och allt så vi alla jobbade upp till godkänt betyg så du kan ju alltid testa det :) det är nästan alltid ett fåtal personer i varje klass som inte mår bra av att vara på idrotten…

Jag vet hur du känner. Vår idrottslärare är inte heller någon trevlig person. Hon tvingade två sexor, nu sjuor, berätta varför de inte kunnde vara med och simma för hela klassen. (Mens) hon blev riktigt arg på mig för jag undrade hur mycket klockan var och skrek på mig. Men prata med någon och berätta hur det är. Det kommer kännas bättre då :)

Jag gick på typ två eller tre idrottslektioner på hela högstadiet, vilket jag kunde göra eftersom jag hade så bra betyg i de andra ämnena lol.  Men prova att prata med nån förälder, mentor, kurator eller nåt? Dessutom, om det är en ny skola så är det väl även en ny idrottslärare som kanske är snällare..?

Tack för alla svar! Jag har tänkt prata med kuratorn/skolsköterskan första dagen om problemet och se hur det går, och kanske prova vara med på några lektioner… Förhoppningsvis reder vi ut det :)

Usch, känner så igen mig. Men det var när jag var yngre och gick i 1-2an. Jag tror att våran idrottslärare som vi hade då är var den strängaste läraren på hela jorden. Räckte att man råkade stå i vägen när han skulle flytta på något eller att man inte förstod vad man skulle göra så blev han FÖRBANNAD. Jag var en person som aldrig fick skäll och var "duktig" så jag blev jätteledsen, ville verkligen inte vara med då. Vi pratade med våran "mentor" och hon fick prata med honom och var med på flera idrottslektioner. Du kanske också kan prata med din mentor eller någon lärare som du litar på? Om det bara är p.g.a läraren? :)

#9 Det är inte bara läraren, men det är på grund av läraren jag har börjat må dåligt. Alltså, liksom när han blev förbannad och skällde och så, sjönk ju mitt självförtroende och jag kände mig värdelös och till slut så ville jag (vill fortfarande btw) bara ta självmord när det var dags för en idrottslektion

Jag vet precis hur det känns! Är det högstadiet eller gymnasiet du börjar? :) Hur som helst så kände jag så i 7an och 8an eftersom jag hade en HEMSK idrottslärare (vem som helst borde inte få blir lärare, man borde kolla hjärnan på dom först) men sen slutade han och nu i 9an har vi en ny. Mitt tips till dig är att prata med din mentor om du har en sån? Eller med en kurator. Någon som helt enkelt kan föra det vidare till idrottsläraren själv så personen vet hur hans elever känner inför honom, du kan be dom att inte säga just ditt namn :) Hoppas det blir bättre!

Jag hade samma problem, faktiskt. Prata med kuratorn, er mentor eller NÅGON vuxen! Det FINNS lösningar! Jag kunde gå ut 9an med ett G!

#11 Jag ska börja högstadiet. Håller med om det med lärarna, de får ju inte vara hur stränga som helst eller så. Självklart ska de vara stränga, men inte så att de får elever att må dåligt (som jag själv).

#12 Jag hade tänkt säga till kuratorn första dagen, låter det som en bra idé? Hur kan jag övertyga dem att jag verkligen mår skitdåligt och är självmordsbenägen p.g.a gympan, jag är inte så bra med ord eller så. Jag mår ju dåligt, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig på rätt sätt.

#13 jag tycker det låter som en jätte bra idé! Se till att de verkligen förstår hur du mår också! På gymnasiet fick jag ha övningar att göra hemma istället, och så förde jag dagbok. Så kunde jag vara med de dagar jag kände mig "stark" nog! Men kunde skippa och göra det hemma de andra dagarna, utan att det påverkade mitt betyg något nämnvärt!

#13 Det låter som ett bra alternativ (att göra övningar hemma och så)… Vissa dagar kan jag ju vara med, men de flesta dagar klarar jag det inte. Jag ska prata med kuratorn om det. Jag har aldrig varit hos en kurator på eget initiativ (jag har bara varit där för normala trivsel-enkäter och liknande), finns det något man ska tänka på? Liksom, ska man själv kanske ge förslag på vad som kan hjälpa eftersom jag känner mig själv bättre än vad någon annan gör eller ska man bara lyssna på kuratorn? Har ingen erfarenhet alls, så jag har ingen aning.

Prata med en lärare eller en vuxen du har förtroende för! Lycka till ( jag börjar också på en ny skola .

Jag har inte tagit upp det här med mina föräldrar (kan verka dumt eller så, men det har tagit ett tag för mig att själv förstå varför jag har mått dåligt), bara en gång lite smått med mamma. Hon sa att jag behövde förbättra min närvaro vid gympan (hon ville det för mitt eget bästa, inte för att hon är "besviken" eller hur man skulle kunna förklara det) och då svarade jag att jag inte har mått så bra den senaste tiden, men vidareutvecklade inte det hela. Borde jag prata med kuratorn först och reda ut det hela innan jag pratar med mamma och pappa?

Jag hade pratat med mina föräldrar först, de kan hjälpa dig. Men jag har också alltid haft en stark relation med mina föräldrar också

#18 Jag har en bra relation med mina föräldrar, men vi har aldrig pratat om såna här saker förut. Det känns konstigt… Iaf med pappa. Och jag vet inte hur jag ska ta upp det. Sen börjar jag ändå imorgon så jag vet inte om vi har tid och prata igenom det ändå

Du kan ju bara säga att "jag har mått riktigt dåligt av idrotten, men inte förstått att det var den, tänkte prata med kuratorn när vi börjar" så de vet hur det ligger till!