Rattfyllan kommer de med all sannolikhet åtminstone bry sig om ordentligt.
Du gör rätt i att anmäla. Starkt gjort.

okej. ja, har inga känslor för honom så det är rätt lätt för mig.

glömde skriva också, att han tittar på porr, vilket jag mår dåligt av också. är rädd att han kommer våldta mig eller nåt… lånade hans dator en gång, och skulle ladda upp några bilder, då ser jag massa bilder på nakna kvinnor m.m . och i historiken stod det att han sökt på porr.. när vi var på scoutläger(han var med för han är ledare) så glodde han på min kompis som gick i bikini(vi skulle gå ner och bada).

Just att han kollar på porr är väldigt normalt att både killar, tjejer, män som kvinnor gör.
Det behöver inte betyda alls någonting, men förstår att det är obehagligt/läskigt när det är ens egen förälder.

om han är full samtidigt som han är upphetsad så kan det väl vara ganska farligt?

Jag tror du gör rätt i att anmäla för rattfylla

Det är inte olagligt eller fel att dricka. (såvida det inte spårar ur dvs)

Att köra rattfull är olagligt, men att han kört nån timme efter att han druckit en öl behöver inte betyda rattfylla, hänger på hur stark ölen var m.m.
Lättöl till maten är fullt körbart på direkt efter t.ex

Att han inte kan ta hand om hunden kan du anmäla din oro hos Länsstyrelsen.

Porr är heller inget "fel", tvärtom väldigt vanligt både hos kvinnor och män. Ensamma som tillsammans.
Och att det faktum att han tittat på porr ska kunna leda till våldtäkt låter verkligen som att ta det lite väl långt.

Det sätt du skriver på och hur du uttrycker dig om din far tyder mest på att du har problem, inte nödvändigtvis han. Du behöver prata med någon professionell, kurator eller psykolog.
Det är extremt hårda ord och meningar du kastar ur dig, och bara sett utifrån den bakgrund du ger oss till dem tankarna så är dem totalt obefogade.

Det finns hjälp att få, både för dig och er hund.

#4 Har din pappa gjort något sådant mot dig innan?  Om inte låter det som att du har orealistisk rädsla.

han dricker starköl, och har dricker MINST 5 ölburkar om dagen. tycker han kör rätt dåligt också. han liksom vinglar, trycker på blinken när han inte ska svänga, och trycker inte på blinken när han ska svänga m.m

han har också sagt något konstigt som 'jag är förkyld, så inte bra om du kommer in på mitt rum' .. asså.. tror han att jag är störd eller nåt?

har försökt med kurator, men jag tycker inte det hjälper.

han stirrar på en om man går i bikini, vilket är läskigt.

asså. jag hatar honom. jag ser inte ens han som min pappa längre. jag säger pappa när jag pratar med honom. men om jag pratar med andra så säger jag hans namn. hatar han så mycket att jag tänker byta efternamn. vill inte ha med honom att göra. enda skälet till att jag åker till honom är för att ta hand om hunden.

det ligger gammal mat överallt. mögligt bröd som ligger framme.. papper i diskhon. det tog en vecka för honom att torka upp sin spya på golvet.

jo, en sak till med hunden. han har problem med pälsen och huden, han har massa mjäll och skorpor i pälsen, som han inte gör någonting åt.

Hur gammal är du?

snart 14

har anmält till länstyrelsen nu. anmäler till polisen imorgon.

De är inte på nåt sätt olagligt att dricka alkohol, rattfylla kan man bli straffad för om något. Men fattar inte hur du kan hata han för att han dricker, blir ett problem är de självklart inte bra men de är väldigt osannolikt att han dricker för att skada dig, i så fall är de sig själv han har problem med.

Håller dock med om att han borde ta hand om hunden, om han inte gör nåt åt de när du pratar med honom så kan du väl försöka få hunden å flytta till din mamma ? anmäla i värsta fall. Och snälla du, varför skulle din far våldta dig för att han ser på porr ? de har ingen koppling alls till att han skulle vilja våldta nån, de är väl att förstora upp saker till något dom inte är.. 

Håller med om att de är väldigt hårda ord du sitter och säger, du hatar din egen pappa och vill att han ska dö ? Snälla tänk efter innan du skriver sånt, om några år kommer du nog ångra det där för att önska någons död är ganska allvarligt.

jag hatar honom. jag har inga känslor för honom.

hatar inte honom bara för att han dricker. är många anledningar till varför jag hatar honom.

bl.a skyller han och klagar på mina kompisar och min mamma, säger att mina kompisar är missfoster m.m . och att min mamma inte vill att jag träffar honom. men hon vill att jag träffar honom. om jag vill.

har aldrig haft några starka känslor för honom. och dom ända känslor som funnits försvann för några år sedan.

och att han inte sköter hunden krossar allt. kan ha haft jättestora känslor för honom, men så fort han t.ex gjort något mot hunden så försvinner alla känslor och återfås aldrig igen.

vadå? jag vill hellre att hunden ska må bra än att min pappa lever. hunden har jag störst känslor för av allt i världen. han är mitt liv. typ det enda jag har att leva för. mår han inte bra mår inte jag bra. mår han bra så mår jag bra. dör han så dör jag.

att han dör är ända sättet för att hunden ska få må bra. om han inte åker i fängelse. tar jag hem honom till mamma t.ex så kommer han ju senare skaffa en ny hund.

#12 Osannolikt att han hamnar i fängelse för nån av dom sakerna, han kanske blir av med körkortet och får betala några tusen i böter.

Hatar man någon så intensivt att man önskar denne död eller inspärrad i fängelse så har man massvis av känslor för denne, väldigt starka o intensiva känslor.

I en tidigare tråd skriver du om hur du tänkt få honom att dricka för att sedan skjutsa dig till din mamma o då kunna ringa polisen så att han blir tagen för rattfylleri. Då var inte din mamma hemma (semester?) o du kunde/vågade inte prata med henne för då skulle du inte få träffa din far eller hunden igen.

På frågan om det inte fanns någon i din närhet som kunde hjälpa dig med pengar/skjuts så fanns ingen eftersom din pappa levde isolerat utan grannar o långt ifrån något samhälle, plötsligt bor han i en lägenhet med din polare tvärs över gatan?

Det är uppenbart att du mår väldigt dåligt o att du behöver hjälp, du är alldeles för ung o sårbar för att  klara av det på egen hand. Vänd dig till skolkuratorn eller BUP`eller soc.

Jag skulle vilja höra hans sida också. Jag är själv pappa och vid sådana här allvarliga anklagelser så är ensidig information inte helt tillfredsställande. Gör en anmälan till typ sociala. Ring dem anonymt. Då kommer han också att få en möjlighet att förklara sig.

#14 hahaha, nej. mamma bor på landet. pappa i stan.

det var att jag inte skulle få träffa hunden igen. och att om jag åkte till mamma skulle jag inte få någon mat, eftersom det inte finns någon affär i närheten så skulle jag få leva på endast ägg. om jag inte slaktade en höna, vilket jag inte kan.

jag kan väl ringa polisen och fråga om dom kan hålla koll på bilen, och om dom möter den ta blåsprov(eller vad det heter?).

#17 Polisen har inte resurser att kika efter din pappas bil. Däremot kan du ringa och tipsa när du vet att han kör full.

#18 jag menade om dom typ råkar stöta på honom eller nåt.

#19 Som sagt, ring och tipsa när du vet att han kör full.

vi har varit och hämtat hunden. och han får tillbaka honom nä han är nykter igen.

pappa ringde igår kväll och sa förlåt och att han skulle sluta dricka, och med den vanliga ursäkten 'jag drack för att jag är orolig för *****(min syster, som inte mått så bra)'.

nu kom han och hämtade hunden, full. man märkte jättetydligt att han hade druckit.

hoppas han dricker så mycket att han blir jättedålig(han äter epilepsi tabletter, vilket han själv sa att man kan bli jättesjuk av). eller att han får stroke.

kommer aldrig förlåta honom. och aldrig prata med honom. även om det betyder att jag inte kommer få träffa Rocky.

var även hos mammas kompis igår, som är mycket mer påläst än de flesta veterinärer. ibland ringer även veterinärer till henne för att fråga, då dom själva inte vet. hon sa att han var smal. inte att revbenen syns, utan att midjan är smal. vilket tydligen kunde bero på att han inte får vatten.

Ringde du till polisen då och tipsade om att han körde full? 

Och vad exakt är det du inte kan förlåta honom för?

Asså… Jag pallar inte med denna sidan längre.

Vem anmäler sina föräldrar för såna små saker? Inte hade jag anmält min pappa för att han drack en öl, eller glömde att gå ut med hunden. Om en förälder slår dig eller missbrukar något, då ska du anmäla det till SOC. Dock blir du inte utsatt för våld. 

Min kille brukar leka med mobilen när han kör bil. Betyder det att jag ska anmäla honom till polisen, CIA, FBI och CSI?

Get your s*it together.  Besök BUP eller en kurator. Hur tror du din pappa hade mått om han råkade läsa det du skrev om honom?

Fast att dricka starköl och sen köra tycker inte jag är en småsak. Man kan ju skada sig själv och andra. Till och med döda någon om man har riktig otur. Sen om man dricker starköl varje dag skulle i alla fall jag kalla det alkoholism varning.. 

Förstår om ts mår dåligt. Det är inte roligt när folk i ens närhet dricker. Särskilt inte ens föräldrar!

#25 Precis. Vanvård av hund är inte heller en jätteliten sak, även om rattfylla kan ha mer konsekvenser för andra.

Precis som #25 säger, det är inte småsaker det handlar om.

Fokuseringen är väl kanske inte heller på huruvida fadern ska anmälas eller inte. Snarare att ts mår dåligt, så pass dåligt att hon önskar sin far död. Och i det sammanhanget så är det småsaker som tas upp, att han dricker, kollar på porr och inte kan ta hand om hunden är inte tillräckligt för att önska honom död eller börja oroa sig för att han ska förgripa sig på henne bara för att han ser på porr och blir berusad.
Så helt klart mår ts dåligt och bör söka hjälp även för sin egen del innan något av dessa önskemål går för långt, så pass långt att en räddning för faderns bästa och hennes bästa passerar vettig räddning.

Att han dricker eller inte kan ta hand om hunden är saker som GÅR ändra på, alkoholism ifall det är det som är fallet, det finns det hjälp för. Och ifall den biten blir avhjälpt så kommer nog även hundskötseln komma på rätt köl också.
Uppenbarligen så bryr han sig om hunden tillräckligt för att vilja ha tillbaka den, så troligen så är det alkoholen som ställer till det….och där finns det HJÄLP…man behöver inte gå och dö för att lösa det.

Går det dock så långt som anmälningar och helt ogrundade anklagelser baserade på påhitt ifrån ts bara för att få fadern ur vägen, ja då kan räddning och hjälp för fadern vara för långt bort pga den onda spiral och drev som då kan komma till följd av anklagelserna.

Jag tycker definitivt du ska söka hjälp. Det din pappa håller på med är fel, men du har stora problem som kommer bli värre med åren. All den här ilskan du bär inom dig, att du önskar att han dog, det är inte friskt. Snälla, sök hjälp hos en psykolog, för din egen skull! Och hunden kommer tas ifrån din pappa om den är så vanvårdad som du påstår, oroa dig inte.

Usch för folk som sitter & säger att det inte är friskt att tänka så, TS är med all säkerhet ganska ung & sådana saker kan lätt misstolkas & göra saker värre.
TS, problemet är inte du, det är uppenbarligen din far & om du känner som du gör bör du undvika honom.

Däremot har du problem som du är alldeles för ung för att traggla med ensam, du måste ta hjälp av en vettig vuxen. BUP har flera duktiga kuratorer som kan hjälpa dig. Du behöver ventilera dina känslor & få hjälp med detta, för detta är inget som är bra att bära med sig genom livet. BRIS har också telefontider där du kan prata med en bra vuxen.

Det vissa tycker är småsaker kan vara stora, hemska saker för någon annan, så jag förstår om du tycker din far är hemsk & att sakerna han gör är hemskt.
Anmäl honom till länsstyrelsen för vanvård av hund så kommer dem & gör en kontroll, om hunden inte mår bra så tas hunden i från honom & han får ev. andra påföljder.
Tipsa polisen om när du vet att han kör rattfull.

jag har kontaktat länsstyrelsen, och dom kom till pappa och kollade(men då var inte Rocky där, vi hade redan varit och hämtat honom). det var då han åkte och hämtade Rocky, och anklagade mamma för att ha anmält. jag sa sen att de var jag, och då tyckte han det var bra gjort av mig!?! men när han trodde det var mamma så var han jättearg..

mamma vill ju inte att jag ska träffa pappa, hon vågar inte. och jag fyller år imorgon, och pappa vill ju fira mig, och ringer till mig så jag ska ta reda på och fixa så att mamma ändrar sig, och säger att hon bara inte vill att vi ska träffas för att hon inte gillar honom. men hon vill att vi ska träffas. bara att hon inte vågar. sen säger han 'jag vill inte att du ska träffa mamma, eftersom hon inte vill att du ska träffa mig'. så han gör ju samma sak. det som han tyckte var fel gör han själv. och han lägger allt ansvar på mig, när mamma sagt att det är henne han ska prata med. hans ursäkt är 'men hon kommer inte lyssna och bli arg på mig'. han har aldrig ens försökt!!

Låter som du kommit i kläm mellan två skilda föräldrar, det är lätt att det blir så & du är inte ensam om det.
Som jag ser det nu behöver du prata med en vuxen, för du kan aldrig få tillräckligt mycket hjälp här.
BUP eller BRIS rekommenderar jag, de kan hjälpa dig på riktigt.

Tråkigt när barn ska behöva komma i kläm pga att vuxna inte kan agera just "vuxna".
Du behöver som sagt av #32 prata med någon annan vuxen, opartisk. Bup eller bris är mycket bra alternativ, dessa är dessutom helt anonyma ifall du vill det.

Sen tycker jag också att du bör försöka söka dig till någon annan vuxen i din närhet, någon som känner dig och dina föräldrar….någon mogen nog att kunna tala med dem att det är fel det dom håller på med. Att din pappa behöver ta sig i kragen och söka hjälp för sina problem…det ska inte ligga på ditt ansvar. Och du ska absolut inte behöva tycka så illa om din farsa att du önskar honom död.
Och ja, båda dina föräldrar behöver ta sig i kragen, som beskrivet så är inte din mamma utan skuld i dramat heller. Hon kan som vuxen inte bara se på och låta dig vara den som agerar och mår dåligt.
Deras bråk och oenigheter ska ifall det sköts rätt aldrig nånsin påverka dig, punkt.
Din pappa verkar behöva hjälp, och det borde om någon inte vara du som roddar ansvaret att det händer.

har pratat med bris, men dom hjälpte inte så mycket. det ända dom sa var att det kunde vara därför som dom gör som dom gör. sa inte vad jag kunde göra.

fyller ju år imorgon, och för mig är det jättejobbigt när pappa frågar när vi ska fira osv, när jag inte vill/får träffa honom. jag bryr mig inte mycket om min födelsedag. det är som vilken annan dag som helst för mig. vilket ja sa till pappa. 'nehe, det tror jag inte du tycker. vi måste ju fira dig' säger han…

#34 nu tycker jag såhär och ni andra får gärna säga till mig om jag har fel eller nåt sånt men nu ska jag säga min åsikt och vill inte verka aggressiv o.s.v. Men nu har jag läst tråden och tycker det verkar som du anmäler till en massa ställen utan att pratat med din pappa, han verkar ju bry sig om dig och jag fattar att du mår dåligt om hunden och han dricker. Dina anmälningar verkar inte hjälpa jätte mycket… Jag tycker att du ska ringa din pappa och Verkligen Berätta För Honom! Han kanske tänker, oj min dotter påverkas jag kanske borde sluta, så istället för att blanda ihop polisen och en massa andra människor så tycker jag att du borde prata med honom. Berätta om att du är rädd om honom om att han kan skadas av alkohol, och kanske borde vara lite mer med hunden. Han verkar ju inte lyssna på nån annan. Och skrik inte åt honom eller liksom, klaga på honom de menar jag inte. Utan verkligen prata lugnt med honom. Du sa att du bara har känslor för hunden. Men jag vet hur det är att förlora sin pappa. Att veta att han inte bryr sig och inte vill ha med en att göra. Att skriva till honom och det står "visat" men man får inget svar. Tro mig, den känslan vill man inte ha. Ta hand om dina närmsta när de fortfarande finns. Istället för att oroa dig för din pappa, hjälp honom. Prata med honom. Allt verkar ju struligt nu. Men om han vet hur du känner dig, att du känner dig lite rädd för att han ska skada sig, kanske han byter tankar. :)

Jag blir illa berörd av TS uttryckssätt. Hela familjen borde (mamma, pappa, barn) borde ta kontakt med en familjerådgivare och gemensamt gå dit. Det måste fungera för barnets skull.

hund_katt - Din pappa borde få hjälp för sitt drickande och tar han inte hand om hunden ordentligt så borde han inte ha hund och inse det själv. Han kanske känner sig ensam och har hund pga det?  Men hunden ska ju inte behöva lida för det.

Men det jag reagerar mest på är det enorma hat du känner inom dig. Det kan inte vara bra för någon att känna så, utan det måste ju tära på dig väldigt mycket psykiskt och känslomässigt. 

Om jag vore i dina skor så skulle jag försöka lösa det på ett sånt sätt att som du; anmäla till djurskyddet och länsstyrelsen att hunden blir vanvårdad, så att hunden kan få ett nytt hem.

Sen skulle jag ta ett allvarligt snack med din pappa och helt lugnt och allvarligt säga : -Om du inte tar tag i ditt liv och slutar skylla allt på alla, och slutar att dricka, så kommer jag inte att ha mer kontakt med dig. Hör av dig när du tagit tag i ditt liv.

För jag tror du kan må sämre av att se honom och att känna alla dessa jobbiga känslor gentemot honom. Då är det ju bättre att du koncentrerar dig på ditt liv, dina vänner, din mamma och ev syskon, skolan och saker i livet som är kul och uppbyggande. Samtidigt hoppas jag att du får hjälp t ex terapisamtal om relationen med din pappa, så att du kanske en dag kan förstå mera och förlåta honom, men ändå att ta avstånd när han gör fel.

Lycka till! Kram

#37 Mamman verkar inte vara så mycket att hänga i julgranen, förutom att hon inte dricker.

Jo men man kan ju inte vara föräldralös som Pippi, det går ju inte.  Hoppas iallafall att du TS får en bra relation med din mamma också.

jag har bra relation med min mamma. och litar mer på vad hon säger än vad pappa säger. typ allt som pappa säger tar jag som 'lögn' medan allt som mamma säger är sant. eller.. beror ju på vad det handlar om men.. aa.

jag pratade med pappa, och han sa att han skulle sluta dricka. och det var när jag hade hämtat hunden. sen som sagt nästa dag kom han full och hämtade hunden. när han sa att han skulle sluta och söka hjälp för det. och han sa också att han visste att det är jättefarligt att dricka när man tar epilepsi medicin, och att han bara druckit lite för att han 'var orolig för min syster som inte mår bra'. och på samtalen hos socialen sa han att mamma inte verkade bry sig, men det var fan han som var full och var helt borta typ. jag hade blivit glad om jag fick slippa hålla kontakten med pappa. men han ger mig dåligt samvete för att mamma inte vågar låta oss träffas.

jag vill hellre vara med min plastpappa(som jag skrivit om innan i nån tråd om att jag inte gillar honom) än med min riktiga pappa.

om din pappa missbrukar alkohol så har din mamma fördel om hon går upp i rätten för hela vårdnaden… och eftersom att du är så pass gammal så har hon fördel av din åsikt också.

#40 det är inte så enkelt att bara sluta dricka, röka, vad man än är beroende av. Man vill men kan inte. Änns kropp dras till det som man är beroende av och så vips, så sitter man där igen. Men jag tycker ändo det är lite hårt att säga att det är din pappas för att han dricker. I blrjan var det väl det men nu verkar det som han vill sluta. De han behöver är varken polisen, socialen eller något annat. För då börjar kanske han dricka mer, dricka av ångest, dricka för att få bort känslor som han inte gillar. Han behöver en kurator eller liknande som hjälper honom steg för steg med att gå ifrån drickandet, där han kan prata. Du måste sluta känna din pappa som ett hot också. Jag förstår att det är obehagligt, men hade han inte brytt sig tror du då han hade gått på alla dessa möten? Han blev ju inte arg när de var du som anmälde och inte din mamma. Vill du veta varför? Hade din mamma Anmält så hade han kännt som om hon ville få bort honom ur ditt liv och det gjorde honom arg för Han bryr sig!! Jag förstår känslan att inte vilja ha med honom att göra. Men prata med någon som hjälper dig få bort den. Jag hoppas att du och din pappa får en bra relation, men bara för han dricker för han mår dåligt, snälla, putta inte bort honom, en pappa är iallafall som en beskyddare, en man som vill ditt bästa och ser till att du aldrig känner dig ensam. Hoppas allt löser sig

#42 Word… 👍

Föräldrabalk kap 21 5 § Har barnet nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Lag (2006:458). Anmäl vanvården av hunden till din länsstyrelse och klipp sedan banden till din farsa och flytta hem till din mor. Varken polisen eller socialen kan tvinga dig att åka till honom mot din vilja.

Jag tycker synd om pappan som har barn som tycker så illa om honom. Han har säkert sina svagheter och brister och barnen kanske har rätt att vara besviken på honom. Vi är föräldrar med olika svagheter men normalt sett älskar vi våra barn och kan gå i döden för dem.

Tycker med synd om din pappa, ett beroende är svårt och finns i alla former, din pappa ska vara glad att han har alkoholism för det finns värre beroenden som kan vara mer påfrestande på både kropp och psyke. Men att hata sin pappa till döden, det förstår jag inte, jag kan bli arg på min pappa men aldrig att jag önskat honom död. Jag tror du har mycket i dig själv med som du borde ta upp och prata med någon. Måste ju finnas något under ytan på dig som gör att du har dessa ohälsosamma tankarna. 

Du kanske kan hämta hunden, ge din pappa lite andrum och sedan ta hjälp själv och prata med någon, på så sätt så kan du ventilera och kanske komma på en klokare lösning på situationen. Önska livet ur en annan människa och framför allt den som fört en till jorden är enligt mig inte så hälsosamt. Utan din pappa så skulle inte du vara du och du skulle inte finnas här, glöm inte gåvan av liv han gav dig.

håller med #46 …, Att man vill att någon som inte gjort något riktigt elakt mot en ska dö är ganska hjärtlöst… menar såklart inte att ts är det för jag tror att du ändå skulle bli ledsen om han dog… men jag känner inte dig så jag ska väl inte säga något…

En inlägg i debatten. Missförstånd och tolkningar som är helt fel uppkommer ofta. 

Jag kan ta mig en öl ibland och speciellt denna sommar. Då dricker jag antingen alkofri öl eller 2.8% öl.

Satt ute i skuggan en varm eftermiddag och svalkade mig med en kall öl då min dotter kom och sade "Pappa, jag är orolig över din alkoholkonsumtion".  Jag blev överrumplad och förklara hur saken låg till. Hon förstod och blev lugnad.  Ibland blir man helt förskräckt hur fel människor tolkar situationer.

#45 Jag vet inte riktigt om ditt inlägg är så mycket till hjälp annat än att skuldbelägga TS. Det kan vara så att TS väljer att inte berätta hela historien till varför hon inte trivs med sin pappa och med tanke på att hen har så starka känslor kopplade till fadern så handlar det inte om småsaker, vilket också är beskrivet här med stort alkoholintag och vårdlöst beteende. I en magisk värld så har väl alla fantastiska relationer med sina föräldrar och alla älskar varandra men vi lever inte i paradiset. Det är säkert så att TS pappa älskar sina barn, likt de allra flesta föräldrar gör men han har också uppenbarligen gjort mycket som upprört TS och att skriva att det är synd om pappan gör inte särkilt mycket nytta känner jag.

Jo. Det tycker jag. Det bör absolut finnas två synsätt på honom. Mitt inlägg ger en annan vinkling. Jag sade tidigt att dottern ska anmäla. Då har båda chans att få till det bra i slutändan. Pappan behöver säkert hjälp. Inte alls otroligt eftersom pappor/föräldrar inte är några Transformers/supermänniskor.

#50 "Jag tycker synd om pappan som har barn som tycker så illa om honom." 

De flesta här antar jag tycker det är beklagligt med det pappan strider med men med tanke på hur du formulerat dig känns det mest som om du vill lägga skuld på hans barn. Jag tror inte att man skulle välja att avsky en förälder om inte denne nu betett sig väldigt dumt -vilket är högst troligt här.

Om pappan har haft alkoholbekymmer, riskerat sitt och andras liv i trafiken, städar inte, stirrat på hennes vänner, ljugit, missköt sin hund och detta i flera år, är det konstigt då att han barn inte är hälsosam. Blanda sedan in en dålig skilsmässa och självklart har TS problem. Detta är ju inget som hänt ögonblickligen.

Visst kan man tycka synd om pappan, men man måste prioritera barnet. När föräldrarnas problem blir barnens problem är det ingen mening med att skylla på barnet för att de inte är förstående. Visst, påpeka att pappan kanske innerst inne är en bra människa och att hans problem kanske kan fixas, men TS måste ju ta hand om sig själv i främsta fallet, och några i den här tråden skyller på offret.

Hat är förståeligt i denna situation. Det finns säkert "bättre" människor som kan älska ändå, min bästa vän älskar sina föräldrar som är hemska, men alla orkar inte bli besvikna dag efter dag. En dag blir sorgen över en dålig förälder till något värre. Och att skylla på TS över det hjälper inte och vissa av er i denna tråd har gjort det.

Stöd, ge råd(som de flesta har gjort), men läxa inte upp en främling och ta parti för en främling ni vet ännu mindre om.

Man ska nog inte låtet hatet ta överhanden. Jag kan förstå att man har negativa känslor i situationen som den är och det tar tid (år) att komma över det.  Jag har själv haft en väldigt traumatisk barndom och mått väldigt dåligt under min uppväxt ända fram till cirka 25  år. Det vände när jag efter flera år av terapi och samtal kunde slutligen förlåta.    När jag förlät satt jag även mig själv fri från dessa negativa känslor och kunde börja bygga upp mig själv.

Men jag minns att jag också hade enormt starka hatkänslor och dom höll på att äta upp mig inifrån, som rost..  Det går att bearbeta, men det tar  tid.

Jag vill inte skuldbelägga någon. Dessutom ska man inte behöva känna skuld om man vet av sig att man har rätt och i detta fall har TS rätt - från hens sida sett.

Vad jag ville var att nyansera diskussionen och se det hela från ett annat perspektiv.  
Jag säger det igen - anmäl till sociala. De gör ett besök och gör en opartisk bedömning. De är till för att reda ut trassligheter och är till nytta för allmänheten.

Jag har inte läst allt du skrivit, men att anmäla honom kommer ju med största sannolikhet inte innebära att du slipper honom eller att problemen försvinner. Du måste prata med någon vuxen om hur du känner, som kan hjälpa dig med problemen och dina känslor kring det. 

Kontakta exempelvis, din skolkurator, socialtjänsten eller BUP.

Men jag menar att anmäla till socialtjänsten att det finns nåt här som kanske måste redas ut.  Ordet "Anmäla" är tyvärr lite laddat. Då kommer det en vuxen som är expert på trassel och det är trassel i vardagslivet. De hjälper till att reda ut de ev. kommunikationsproblem som finns. Oftast handlar det om kommunikation och förståelse. Kanske ett besök hos AA? Eller BUP?

Jag syftar på att TS vill anmäla sin pappa till alla möjliga ställen, i hopp om att han hamnar i fängelse -försvinner (låter det som) och det kommer ju inte att hända. Bättre då att försöka ta hand om sig själv, söka hjälp för sin egen skull. TS pappa kommer inte att förändra sig, om inte han själv vill det förstås.

Hej! Jag tycker att du borde ta och prata med din pappa/ få hjälp av andra vuxna och lösa problemet på annat sätt än att önska din pappa fängelse eller döden. Tänk också på att jag och flera andra personer hade gjort vad som helst för att få träffa sin pappa medansvar du vill att din pappa ska dö. Det är inte okej. Var bara tvungen att skriva det, hoppas att det löser sig för dig! :)

Känner igen mig så fruktansvärt mycket i TS, jag satt i precis samma sits, min pappa är precis likadan, jag önskade att han också bara kunde dö eller få nån hjärtinfarkt på grund av alkoholen eller liknande, själv tyckte jag inte TS pappa verkade dricka så stora mängder, han kanske dricker mycket mer än vad som anges, min pappa kunde dricka en hel platta med öl burkar under en kväll och ännu mer whisky på de, tyckte de va ett under att han fortfarande kunde laga mat.
Jag var 8 år eller så när jag började hata honom av hela min själ, han säger alltid vad han tycker och då är allt han säger nedlåtande mot alla och mig själv, mina djur etc.
Tyckte inte kuratorer eller psykologer, BUP eller nåt brydde sig eller kunde säga något som kunde få mig att må bättre eller tänka om, alla bara tyckte så synd om honom och han hade så stora problem etc.

De är många gånger jag försökt prata med honom om alkohol missbruket och skrikit på han och gråtit, han ser vad de gör med mig men han är inte stark nog att göra sig av med skiten för att han inte vill, de va hans egna ord.
Skillnad från TS hade jag en mamma som skadade mig fysiskt och psykiskt, när jag var 6 år fick jag nästan diagnosen autism när de va egentligen misshandeln som gjorde att jag fick autistiska symptom, kan inte säga att jag är fullt frisk i skallen ännu men de som gjorde mig så förbannad va att pappa inte brydde sig ett skit om vad mamma gjorde mot mig.

Även hos sådana personer som TS pappa och min, så har dom faktiskt sina ljusa sidor också, jag såg dom inte förrän jag blev 21, jag är snart 23 och förstår varför pappa är som han är, varför han gjort som han gjort, jag har sett hans ångest och sorg och förstår fullständigt varför han är så förstörd som han är, ingen kunde förklara de för mig förut för jag var så låst i mitt eget hat i så många år, när jag släppte de såg jag sanningen i allt och alla anledningar till allt han gjort, allt han gjort är bara dåliga val i livet inget annat, jag önskar honom inte död längre, att leva i sin egen skit han lett sig själv in på och skapat är tortyr.

#58 Det var något av det mest ologiska jag läst. Bara för att det finns barn som vill träffa sin pappa men som inte har den möjligheten -måste alla människor per automatik älska sin pappa? Jag tror personligen att det är bättre för barn att leva utan pappa/eller mamma än att leva med en som inte är närvarande, av olika anledningar.

Alla föräldrar är inte bra, man måste verkligen inte älska sina föräldrar. TS har all rätt till sina känslor -det är okej att känna på det sättet.

#60 japp asså man älskar sina föräldrar för att man växt upp med dom och dom alltid finns där och hjälper en men om dom inte upfyller såna krav som förälder så är det självklart ingen självklarhet…dock så såg jag inte att #58 skrev något sådant…

#61 " Tänk också på att jag och flera andra personer hade gjort vad som helst för att få träffa sin pappa medansvar du vill att din pappa ska dö. Det är inte okej. "

Personen skriver, mellan raderna,  att det inte är okej att ha sådana känslor som TS har -vilket det är.  Om man inte älskar sina föräldrar, om man t.o.m. önskar att de vore döda, finns det givetvis en anledning till det.

Sedan kan man ju faktiskt både älska och hata en person på samma gång, känslor är inte alltid svarta och vita.

Jag tycker du gör rätt ett djur skall absolut inte behöva lida för att en människa dricker och har sig. Och rattfylleriet kommer polisen verkligen ta på allvar men samla på dig så mkt bevis du bara har filma hunden hur dåligt den mår osv hoppas allt går bra. :(