Vill bara skriva av mig.

Vi såg på ett program, där en flicka hade ett helt knallrosa hår. Min mamma började prata om att det där håret är så fult, man kan ju inte tänka om man färgar håret sådär och min pappa instämmer. Jag sätter emot och säger att folk får se ut som dom vill, att det bara är sjukt modigt att man vågar.  Så börjar de nämna det om och om igen att det där är fult, man kan inte se ut så. Att man ser ut som ett missfoster, om jag skulle se ut så skulle jag inte få bo hemma mer och liknande.

Om de pratar om att mörkhyade är de som ställer till problem och jag inflikar att hudfärgen inte har någon större betydelse om hur man är som person. Så börjar de säga att det är de mörkhyade begår brott, att de är de som är de elaka. Såna ska man inte vara med och rent ut sagt försöker få mig att inte tycka om dem. Jag säger att de ljushyade också begår brott, vi är inte heller perfekta. Så börjar de prata om att jag ska se på andra länder där det är krig/mer invandrare, att det är så mycket sämre skick på det landet. Och sedan börjar de prata att jag inte ska gifta mig med någon som är mörkhyad, de har helt andra traditioner. Man kan bara gifta sig med folk från norden, vi är de enda normala personerna. Och ni behöver inte påpeka att de har andra traditioner för jag vet det, de ser på saker på ett annorlunda sätt än vad vi gör. Det jag försöker få fram är att vad jag än nämner, så bygger de upp på det, börjar spekulera om allting och får fram det sämsta. Men jag envisas med min åsikt och det slutar alltid med att mina föräldrar inklusive storasyster blir emot mig. 

Och mina föräldrar har inga problem med att klaga på andras utseenden då de inte hör. Vid middagsbordet om jag nämner att jag ska vara med en viss kompis. Kan först min storasyster börja säga att personen ser hemsk ut, mina föräldrar skrattar och jag blir rent sagt förbannad. Att de ens kan sitta och säga att personer är fula, inte är det ju deras fel te.x. om de har sneda tänder, att dom är kortväxta, har tunt hår och det börjar jag givetvis säga. Men då ska de börja försvara deras åsikter genom att säga att man alltid kan göra något åt sitt utseende, inte behöver man ju se ful ut. Och min gräns går där, de kan inte göra något åt hur de ser ut. De kanske mår dåligt för det, men mina föräldrar bryr sig inte ett skit om det. Min ena kompis mådde dåligt för det och att sedan nästan varje gång komma hem till sånt att de började prata om att hon såg ful ut, alltså nej jag blev så arg på dom. De säger inte så mycket om sådant mer, tror de förstått att jag verkligen avskyr sånt. Men ibland slinker det ut och jag börjar direkt att sätta emot. Varför i hela friden ska folk behöva skämmas, bli nertryckta för hur de ser ut. Att man har tunt hår, acne, sneda tänder m.m. Nej fy f*n för sånt. 

Men såklart är de ju också snälla, roliga och jag får hålla på med hobbyer. Men vi har helt olika sätt att se på saker. Jag orkar snart inte ens säga min åsikt om saker då de alltid sätter emot och försöker få mig att inse att det är helt fel. Man kan inte tycka så, du måste ha några allvarliga problem som ser på saker på det där sättet. Som om att det är helt fel att jag ens vågar ha en åsikt som ingen annan håller med om. För det kan väl inte vara så fel att ha en åsikt som jag har, eller ? 

Helt konstigt inlägg nu, men behövde verkligen skriva av mig.