Kan inte du själv ta kontakt med t.ex. en mentor på skolan, eller helt enkelt ta kontakt med BUP på egen hand?

Tror inte vi har en mentor… Ingen aning om hur, ringa går inte. Kan inte prata i telefon. :/

Varför kan du inte prata i telefon? 🤔

Hur ser det ut i ditt övriga liv, kompisar, släkt osv?

Jag råder dig att ringa vårdcentralen först. Ofta lättast att komma till hjälpen då. Där kan du få undersökas och sedan kan dom hjälpa dig vidare till den hjälp som du behöver. Är alltid jobbigare att gå igenom detta utan sina näras förståelse (vet de själv) men kämpa på och ta emot all hjälp du kan få!

Jag vet inte riktigt… Det bara går inte. Kan inte prata. Så blir det ibland, kan inte få fram ett ord. Ja… Min släkt har jag knappt kontakt med. De och min pappa är inte direkt överens. Har inga vänner :/

Jag vet vad du går igenom jag har varit där själv sååå många gånger. Jag vet att ordfraser som tex: det blir bättre sen, känns som en massa jävla boull shit för man står i sitt svarta hål just nu. Man vill ha hjälp NU NU NU. Men tyvärr så är det så att man får hjälpa sig själv. Å för att få en snabbare tid hos BUP ring själv å berätta hur du mår.  Det är inte lätt att ta sig upp när man är på botten, men försök att intala dig själv att du är stark att du kommer att överleva. Det här med dina föräldrar, en del vill inte ta in att deras barn mår dåligt.  För då känns det som om dom har gjort något fel. Men du måste vara ärlig med hur du mår å få dom att förstå. Berätta varför du skär dig, När jag skar mig var det inte för att ta mitt liv. Jag ville bara känna en annan smärta än den jag bar på inombords. Jag har inte kommit upp än men jag står inte på botten längre. Å du kommer inte att stå på botten för evigt heller. Men det är en lång väg upp men det är värt det. För tro det eller ej men det blir bättre.

Även om jag klarar av att ringa… Vad ska jag säga? Jag har mått så dåligt så länge så det känns hopplöst.

Säg hur du tänker, hur du känner säg att du behöver hjälp säg att du skär dig å inte kan sluta. Jag önskar verkligen att det fanns en enklare väg men man måste börja klättra lite själv innan man får hjälp.

Det jobbigaste är att man måste tjata på dom, ge inte upp.  

Även om det känns mörkt å ensamt så finns det fler i mörkret, å många fler som har kommit ut ur mörkret å vill hjälpa andra som är kvar.

#8 Även om det känns mörkt å ensamt så finns det fler i mörkret, å många fler som har kommit ut ur mörkret å vill hjälpa andra som är kvar.

Kloka ord. Började må bra och känna mig hel för två år sedan och det har hållit i sig nu så pass länge att jag känner mig redo att hjälpa andra utan att drunkna själv igen. Så orättvist att så många mår dåligt och inte får hjälp i rätt tidpunkt..

Jag vet exact hur det känns och vad du menar med att man inte kan få fram ett ord. Det brukar hjälpa för mig att gå ut i skogen bara springa omkring rulla runt skrika och sånt det brukar få ut ilskan. Du är den som vet bäst vad som kan hjälpa dig och jag tror att om du bara börjar prata med någon kan det bli bra. Såg någon på instagram som heter jagvillbarahjälpa testa att DM henne och prata. Gör det som gör dig glad tänk på roliga saker och ta ut dina känslor genom någon slags konst som tx dans/musik/målning eller skriv typ en bok eller något.

Jag själv gick till BUP för att få hjälp med min depression, jag kan säga såhär..jag kände inte att jag fick någon hjälp därifrån.

Testade med ungdomsmottagningen, samma där. Alla mina samtal var helt värdelösa, har dock hört att dom hjälper många ungdomar där. Dags att kanske testa där? 

I vilket fall som helst så tar det tid, vet inte hur gammal du är. Men det kan också ha att göra med puberteten. Kan finnas massor av olika anledningar.

Jag föreslår att du försöker hitta vänner, vara med dom så mycket så möjligt le, skratta, springa omkring som små barn och ha allmänt kul. Så vitt jag vet så brukar det vara så att man oftast vill sitta inne på sitt rum med datorn/mobil för sig själv. Det är inte bra för dig!

Kram ❤️