Att stå mitt i mellan & lyssna
Hejsan !
Vet inte ens om detta inlägg passar in här. Men jag måste bara få skriva av mig … I det område jag bor i & det handlar också om några av mina vänner som jag inte umgås med lika ofta längre som jag önskade … Här anmäler dom varandra till socialen & dömer varandra som föräldrar .Tex vad den ena gör & inte gör & vem som tar ansvar sämst & bäst m,m .. vems barn som far illa m,m och mitt i allt står jag som inte anmäler eller dömer nån av dom . Där i mot frågar dom om råd så ger jag dom råd . Men när det gäller att ställa upp som stödperson eller ta deras barn till skolan för att minska den höga frånvaron blir jag fundersam eller tex ta hand om en tonårs dotter för att hon inte skall umgås med missbrukare m,m . Jag är inte den som inte kan ställa upp & hjälpa till . Men jag har nog med mitt & lever ganska jobbigt liv själv & ensam förälder till fyra tonåringar ! Jag vill vara deras vän & lyssnar gärna på dom och försöker hjälpa dem. Men nu har det varit så här jätte länge och jag orkar inte . Det är inte längre trevligt att gå ta en kopp kaffe eller stanna & prata en stund ute eller över huvud taget umgås med dom. Det värsta är att jag har dåligt samvete över att inte vilja umgås med dom så som jag har gjort. Jag har till och med blivit förbannad och sagt att kan in inte sluta anmäla varandra och döma för ingen av er är perfekta och jag har även slängt ur med det att låt socialen ta barnen för er då eftersom ni inte gör nått åt problemet utan skyller på era barn att det är deras ansvar att lägga sig i tid och komma upp till skolan m,m ! Är jag en dålig vän som säger i från ? eller säger vad jag tycker ? Många gånger har jag även sagt att vi kan byta liv så får ni se hur roligt det är // Mår så dåligt av att mina vänner gör så här mot varandra …..