Jag tycker att du borde prata med en person som står väldig nära som du kan lita på. Jag gått genom en jobbig period och då ville jag oxå dö. Jag har skärt mig en del och det syns rätt tydligt. Jag vet exakt hur de känns att vara mobbad och ensam. Du är inte ensam om det, det är många som har det så. Men hur gammal är du? Iallafall om du går ut nian nästan år så tänk att de är inte långt kvar. Och på nästa skola kommer du får säkert massa nya vänner. Håll ut!

Förstår vad du känner, och det är väldigt vanligt för tonåringar att känna sånt. Jag förstår att folk antagligen alltid säger till dig att det kommer bli bättre, men det kommer det. Du kanske inte ser det just nu, eller inom ett år. Men det kommer komma. Lita på mig :) Jag finns här om du vill prata. Det är bara att PM:A mig.

Jag har själv gått igenom det här. Så jag förstår hu jobbigt det är. Men kom ihåg, att det finns folk som lyssnar, och bryr sig. Det är bara att hitta dom! Jag tycker att du borde säga till dina föräldrar att du behöver prata med dom. Och sedan berätta exakt hur du mår. Berätta för dom att du mår så dåligt att du inte vill leva längre.

#1 och #2 jag pratade med kuratorn om detta, och hon sa att hon skulle ringa mina föräldrar och berätta om hur jag haft det, men hon har inte gjort nånting. Och det var för 4 veckor sen

Ta upp det med henne och om hon fortfarande inte säger något till dina föräldrar borde du ta upp det med din rektor.

Ta kontakt med socialen och BUP. Skit i kuratorn och skriv ner ditt problem och lägg på rektorns bord om det är för svårt att säga eller skriv ut det du skrev i första inlägget och lägg på frukostbordet hemma.

Ring BRIS när du känner dig som sämst.