Tonåringar iFokus

Tonåringar

Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1116 ggr
IceTee
0

Står inte ut!

Jag står snart inte ut hemma! Jag är 19 år och ensambarn.

Jag äter knappt, och det jag äter kastar jag i mig, för det är så otroligt störande att mina föräldrar måste tugga med munnen öppen (man tycker att vuxna människor kan äta med munnen stängd, det lär man ju sig på dagis…) och pratar med mat i munnen… Tappar all matlust!
Sen mår jag rätt dåligt för tillfället och går hos psykolog och på olika mediciner, men mitt humör är rätt lågt och jag är rätt sur och vresig hela tiden. Allt jag får höra av pappa är att jag "ska skärpa mig", och att jag är otrevlig… klart jag är jätte jobbig, men jag kan inte hjälpa det! Jag mår jätte dåligt och jag gör stora framsteg genom att inte skada mig eller stänga in mig helt! Men det känns som att jag får mer kritik än beröm, och det hjälper ju ingenting! 
Pappa tjatar dessutom om att jag borde flytta, och att jag inte ska sluta med mina mediciner utan ge dem ett tag till (trots att jag och läkaren kommit överens om att jag ska pausa för att se om jag mår bättre utan)

Det värsta är att när jag tar upp allt så blir det bara bråk för att jag är otacksam och elak och allt vad det heter… 

Jag har försökt flytta in hos min pojkvän, men han bor i en liten stuga på landet i ett annat län, och jag klarade inte av att vara så isolerad från allt och fick panikattacker och en massa ångest! Jag söker lägenhet för fullt, men min inkomst är endast 5500 i månaden som jag får från försäkringskassan, och det kommer man inte långt på… djur har jag också, så jag kan inte bo litet heller (3 terrarium)

Pappa har dessutom sagt att han inte tror på att man kan förändra sig, så han vill inte försöka. Och mamma är hela tiden stressad, vresig, mår dåligt och har ont någonstans! Det är jätte synd om henne, men det är så otroligt jobbigt att leva med någon som är så när man själv mår riktigt dåligt… det känns liksom som jag ska sätta alla mina bekymmer åt sidan! Så fort jag börjar må riktigt dåligt och bli ledsen eller får ångest börjar mina föräldrar bråka om vems fel det är, så det förbättrar ju inget heller…

Jag vill dock tillägga att jag älskar mina föräldrar otroligt mycket, och jag vet att de älskar mig mer än något annat i världen, och vi har bra stunder också, även om de blir färre och färre…

Jag orkar inte mer, kan någon hjälpa mig? Eller bara peppa mig och uppmuntra mig!

Medarbetare på Skor iFokus

GråttNyttHår
5
#1

Det är fel att påstå att du inte kan hjälpa det att du är jobbig. Man kan välja hur man beter sig. Så ja, skärp dig. Du får nog välja om du vill må bättre eller bo kvar. Jag tycker att du kanske borde testa bo hos din kille. Hur ska vi hjälpa? Du måste hitta lösningen som passar dig själv.

Den enda som kan ändra dig är du.

Lia
6
#2

#1 Visst kan man påverka hur man beter sig, men det är inte lätt att försöka "välja" att må bra. Som om det är ens eget fel att man mår dåligt. Nej, jag måste också vara en väldigt dålig människa som valt att inte må bra. Vad hemsk jag är.

TS: Jag tycker att du är stark som orkar kämpa. Det är f*n inte lätt, det ska gudarna veta! Ugh, ibland suger livet riktigt ordentligt. Jag kämpar också på varje dag, och det är jobbigt när folk inte vet hur det är att må dåligt eller inte vill förstå. Om det går, försök prata lugnt med dem. Om inte, lägg inte energi på det. Visst fattar helt enkelt inte, och kommer aldrig göra.

Absolut får man en lite taskig attityd ibland när man mår dåligt och humöret sviker en. Det är självklart förståeligt.

Har du någon uppmuntrande hobby? Det är bra att göra något som är kul, speciellt när man mår riktigt uselt.

IceTee
2
#3

#2 tack för stödet ❤️ mina hobbys jag hade innan har jag tappat det mesta intresset för nu och inget känns speciellt roligt längre 😕

Medarbetare på Skor iFokus

IceTee
8
#4

#1 att säga att jag ska skärpa mig när du inte ens vet hur jag beter mig är ju rätt ignorant av dig? 

Om någon stod och petade på dig med en pinne, visst kan du välja att inte be dem sluta, men det är rätt jobbigt, och ibland har man inte den styrkan att orka ignorera sånna sake

Dessutom skrev jag ju att jag också ville ha uppmuntran, de kan alla ge

Medarbetare på Skor iFokus

Lia
3
#5

#3 🙂 Nej, jag vet, det är inte lätt att orka med en hobby! Jag försöker ta mig till simhallen i alla fall minst en gång i veckan, men det är svårt :/

Inte nog med att man mår dåligt redan så ska folk passa på att platta till en lite till…

IceTee
0
#6

#5 ja, och det mesta kostar ju också, det gör inte direkt saken bättre 😕

Nä, precis… men en del vet ju inte hur det är att må så här och att vara så djur nergrävd att man bara ser mörker, och då är det lätt att anta att det bara krävs lite viljekraft! (vilket säkert räcker, problemet är ju att man inte har någon!)

Medarbetare på Skor iFokus

Lia
1
#7

#6 Ja, viljekraft kan man ju få med hjälp av en psykolog och kanske mediciner, men det är inget man kan få bara genom att knäppa med fingrarna! Det tar tid att jobba med sig själv och det är inte alltid första medicinen fungerar. Jag har själv testat fler mediciner än jag kan räkna.

Jo, allt ska ju kosta :/ Jag köpte ett 9-månaderskort, annars hade jag aldrig kommit iväg. Men det var ju inte direkt gratis, så det var ju något jag fick spara till. Hm… Finns det något roligt datorspel du gillar? För man kan ju trolla bort lite tid framför ett spel också :)

IceTee
0
#8

#7 sims spelar jag en del! Men har börjat tappa suget där också… borde väl skaffa mig en massa utmaningar, men är för lat för att tänka ut några.. 😕

Medarbetare på Skor iFokus

Lia
0
#9

#8 Om du loggar in i spelet så finns det en hel del mini-utmaningar där någonstans!

IceTee
0
#10

#9 det är ju sant! Det brukade sega ner min dator att vara inloggad samtidigt, men nu har jag ju bytt hårddisk!

Medarbetare på Skor iFokus

Lia
0
#11

#10 👍 Prova!

GråttNyttHår
0
#12

#4 nu undvek du det rådet jag gav: kan du flytta till din kille för en kortare tid? Du frågade efter vad du skulle göra. Och istället för att sitta och se det negativa så kolla vad du kan göra för att förändra din sits. Flytta om så krävs! #2 jag sa inte att människor som mår dåligt var dåliga. Det var dina egna ord. Jag skrev att man kan välja hur man beter sig. Man blir inte gladare av att sitta och bete sig dåligt konstant. Man skapar bara en fin grund för ångest över hur man beter sig. Så om man iallafall FÖRSÖKER lägga positiv energi varje dag i hur man agerar fast man mår skit så kan måendet bli lite bättre. Man måste ju börja någonstans. Right?

Den enda som kan ändra dig är du.

IceTee
0
#13

#12 då har du uppenbarligen inte läst vad jag skrev, har redan skrivit om det

Det sa jag inte heller, det var dina egna ord just nu. Att försöka tänka positivt varje dag är något jag gör, men du verkar inte veta hur det är att vara deprimerad, och hur det känns när allting är becksvart, Det finns inget att tänka positivt OM. Du vet fortfarande inte hur jag beter mig, så det är otroligt konstigt att du tycker att du kan sitta och kommentera det? Och säga att jag ska "skärpa mig". Nej, en depresion är inget man kan "skärpa" sig från, det är en sjukdom, precis som magsjuka. Man måste låta det passera. Man kan inte välja om man kräks när man är magsjuk, precis som man inte kan välja att snäsa till när man mår riktigt dåligt och bli hackad på. 

Att man måste börja någonstans stämmer, det är det jag gjort. Men att sen kunna förvänta sig att förändringen sker direkt är naivt. 

Det är rätt dåligt att du sitter här och tycker och tänker om något du inte kan något om och bara sparkar på någon som ligger ner. Även om det inte är medvetet ber jag dig nu lugnt och sansat att lämna det här, för du kommer med antaganden tagna från förutfattade meningar, och sånt är otroligt sårande.

Medarbetare på Skor iFokus

Kibschen
3
#14

Det verkar vara en hel del bra stöd i tråden men det är tydligt att en del andra också har dåligt med erfarenhet av någon som är deprimerad (nej du har inte haft en depression för att du blev nobbad av den jävla bruden du ville ha ditt spån). Det är strångt att kämpa och ibland när den egna kraften är helt slut så måste man kanske bara låna av någon stark medmänniska. Jag vet för jag lever nämligen med någon som är i den situationen. Att bara säga ngt litet uppmuntrande till någon som är förkyld kan hjälpa mycket men att be dem att inte nysa är ganska meningslöst. Någon som nått botten för vad man orkar behöver lite hjälp att orka stå upp när den inte kan själv. Är ditt förslag även om det är väl menat att icetee ska ändra sig själv genom att bestämma så rekommenderar jag bara personen att vara tyst istället för det kommer bara uppfattas som kritik hur du än menade det.

maribell
0
#15

Remain detached from any drama and gossip around you

NOV 17

Posted by Jagger

Some examples of necessary lifestyle changes that will raise your vibration are cleaning up your diet, eating healthier, breathing deeper, frequenting nature and partaking in regular exercise. It is also avoiding alcohol, drugs, the media, and people who are toxic, drowning in stress, depression or poor life choices. This is not to say that you should abandon family members or loved ones who areunder stress. There is a fine line between getting too involved that you fall into a dark hole with them, or choosing to remain detached from their drama. You do not want to grow emotionally drawn into someone else’s whirlwind of consistent upset. It does nothing to help you and nor will it help by feeding them the same vibrational words they’re exuding by agreeing with their chaos. This is like sprinkling lighter fluid on a burning fire. This energy expands causing more of that same substance. It is not your place to live someone else’s life for them. Saying no does not mean you are coldhearted. When you say no, you are saying yes to you.

[SisselaJ]
0
#16

Kanske testa yoga/meditation och se om det kan få dig piggare, lugnare och hitta motvation? :) Har själv aldrig testat men att hitta sitt inre är en sådan sak jag verkligen tror på och kan hjälpa många.

IceTee
0
#17

#16 det kan vara en bra idé, tack!🙂

Medarbetare på Skor iFokus