Skriva av mig: Vad ska jag göra?
För mer än ett år sedan blev jag tillsammans med en kille. Vi hade träffats en gång innan det men ingenting under tiden vi var tillsammans. Det varande i 2 månader. Ungefär ett halvår senare börjar jag skriva med en kille som gick i min konfirmationsgrupp. Jag gillade verkligen honom. Jag åkte hem till honom en dag och vi tittade på film på hans rum. Vi skedade i hans säng och sedan började vi hångla. Vi gick runt lite i stan med en av hans kompisar lite senare.
Några dagar senare ville han ses igen. Men denna gången ville han att jag skulle suga av honom. Jag sa nej eftersom jag insett att jag inte gillade honom på det sättet (sedan ville jag bara chilla i mitt rum och jag var inte jättepepp på att suga av honom alls) Gick för övrigt ut med min kompis och så var vi ute och promenerade istället. ^^
~~~~~~
Nu när jag började nian och det kom in nya 7or (var vän med 2 st av dem och de hade ett ganska stort kompisgäng) Började jag hänga med dem. Det är verkligen asgulliga och jag har verkligen blivit kär i en kille. Nu har jag förstått hur det känns att vara kär. Olyckligt kär. Det är jobbigt och gör ont som fan.
Jag vill verkligen berätta för honom hur jag känner. För då får jag det ur vägen och hinner komma över honom innan jag börjar på gymnasiet och vi aldrig kommer kunna ses igen. Tror inte att han känner samma sak. Och här kommer varför:
*Vi skulle gå och handla och det var bara jag och han men när vi kom ut viskade han ut i luften att han älskade mig. Vi såg att det ösregnade och gick in igen.
*Några dagar senare la jag min hand på hans när vi satt i en soffa med hans kompisar. Det var nog ingen som såg men han tog bort sin hand.
*Han brukar säga att han är ful, att folk inte vill vara med honom osv och då försöker jag peppa honom men han verkar inte bry sig om det. Jag bryr mig verkligen om honom.
*Vi ses mest i skolan och han brukar vara sist ur klassrummet så då brukar jag gå in där när deras lektion är slut. Hälsa på mina kompisar men ändå vänta tills han är färdig och så går vi ut tillsammans,
Jag har prao i 2 veckor (är klar med första veckan) och innan vi började praon var jag ganska ledsen för att jag visste att vi inte skulle ses på 2 veckor. Tänk er sedan när det blir jullov… Eller sportlov.. Eller sommarlov. Då kommer vi aldrig ses mer.
Jag vill säga något till honom. Det vill jag verkligen. Saknar honom så det gör ont under helgerna. FATTAR NI! De två dagarna vi inte ser varandra, så saknar jag honom som fan…
Tack ni som orkade läsa allt ^^
Ja men detta var ju osammanhängande. Tänker inte läsa igenom vad jag skrivit… Ni kan väl skriva vad ni tycker att jag ska göra? Hur ska jag behandla honom och mina känslor? Ska jag säga något eller inte?
Hoppas någon orkar läsa <3
![[rumelle]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Säg det till honom! Vad har du att förlora?
#1 en riktigt bra vän… <3
#2 Men du säger att ni aldrig kommer att träffas igen när du byter skola? Det tolkade jag som att du kommer riskera att "förlora" honom i vilket fall som helst?
#3 Ja. Men vi har några veckor kvar på denna terminen och en termin till kvar…
#4 Verkar som att du redan har bestämt dig för att satsa på vänskap hellre än förhållande? Risken är ju att du ångrar dig om du inte berättar hur du känner. Du kan ju faktiskt gå miste om en livskamrat. Och om du ändå tror att ni inte kommer att hålla kontakten när du byter skola så spelar väl en termin hit eller dit ingen större roll? Men gör det som känns bäst för dig själv.
#5 vi får se vart det leder.. Kommer nog inte säga något än men kanske senare… <3
Jag och en kille va intresserade av varandra flera gånger när vi gick i högstadiet (jag är mycket äldre nu och snubblade bara in på tonåringar av en annan tråd) och vi tappade kontakten sen efter att vi slutade nian..
Flera år efter så började vi prata på facebook och då erkände vi båda två att vi vart kära i varandra flera gånger och lång tid under hela skoltiden och vi båda två ångrade oss jäkligt mycket att vi ej tog steget men nu som vuxna är vi bara vänner men vi kunde haft jäkligt kul under tiden som var så ge det en chans.
Har själv råkat ut för att en bästa vän blivit kär i mig och när han väl sa det och sedan även sa precis som du här ovanför att han va rädd för att förlora en riktigt bra vän - vad är man för sorts vän om man inte kan vara ärlig om sina känslor, säga nej om man inte känner samma och sen fortsätta vara vänner men förstå att den andra personen behöver lite svängrum för att komma över sin förälskelse.
Förlorar du honom för att du blir "en klängig brud som bara är intresserad pga att du är kär" då är han inte en riktig vän tyvärr och jäklar tjejen, du kommer hinna byta vänner många gånger i livet och det gör inget, tillslut hittar man "rätt".
Jag har väl inget val :) någon gång vill jag berätta för honom…
Starta ny diskussion
