Försök att sätta dig ner med din fostermor när ingen av er är i affekt, dvs inte precis i samband med att det du beskriver precis har hänt.

Försök hitta en tidpunkt när ni båda är på lite neutralare humör. Lycka till!

Var finns fosterpappan i allt det här o finns där övriga barn/ungdomar, biologiska såväl som fosterhemsplacerade sådana.

mvh

Heh, Hur skulle hon tolka om du kontra med samma kommentarer på hennes utseende? 😃 hon är verkligen elak mot dig just nu…

Antigen om du förklarar för henne att du inte mår bra när hon säger så, (detta är VÄLDIGT svårt att göra). När hon säger något sådant, säg då npgot i stil med: Jag tycker inte om att du säger så. (Inte lättare att göra) Eller så kkan su ju köra på skrämseltaktik? När hon säger sånt nästa gång, ta din telefon (hörlurar) eller en bra bok och gå ut, kom gärna inte hem innan det börjar blir mörkt. Hon måste ju ha något som rycker upp hennne från hennes lilla värld, då det hon gör inte alls är okej. Om hon då frågar varför du är "sen" eller sånt, säg helt enkelt att du inte ville höra när hon klagade på att du är dig själv. Om hon fortsätter när du sagt det, så gå ut igen och kom inte hem förren SENT. Då är det bättre att gömma sig i trädgården eller något, beroende på vart du bor. Det är väldigt dvårt att sttå upp mot sina föräldrar, eftersom man har vuxit upp med känslan att dom alltid har rätt. Men om hon säger sådant, så kan hon istället bara vara tyst.

#1 Min fosterpappa bryr sig inte, han har aldrig kommenterat det jag går med eller så vilket är skönt. Min biologiska syster bor tillsammans med mig(har två halvbröder men de är vuxna), sedan har mina fosterföräldrar två döttrar. 

#2 Tjaaa, jag tror nog inte jag skulle våga komma med en enda kommentar tror jag. 😮 Skulle jag göra det skulle hon säkert bli fly förbannad på mig… ;/

#4 Tack för svaret! Skrämseltekniken har jag tänkt försöka mig på, men inte bara därför.. Är allmänt less på familjesituationen så vill allra helst rymma till någon jag känner och komma tillbaka när alla i familjen inser att de inte kan hålla på som de gör… :(
Frågan är om man vågar… Blir väl ett rent helvete(förlåt för ordvalet) om jag försvinner. 🤦‍♂️

#4 så hon går omkring och säger vad hon vill om dig utan att du ens säger nåt om det?……..bra kemi emellan er…gör som #3 säger och kom hem sent avsikt så att hon blir orolig sen säger du bara att inte trivs med hennes dåliga omdöme om dig, så kanske hom får sig en tankeställare 🙂

#6 Grejen är ju den att jag inte vågar, säger jag emot så kommer hon bli irriterad/arg och hon tror ju att hon är den som har rätt om allt.. Är ju ingen som tycker om att bråka heller, och jag har svårt att säga emot om det mesta. :/

Ja, ibland behöver föräldrar en riktig kalldush för tt vakna ur sig själva. Tog nyss världens läskiaste samtal med mina föräldrar och lärare om att jag hamnar efter i skolan då jag känner att jag är dålig. Men dina föräldrar valde dig, våra hade inget val! ;)

#8 Hur gick det? Tog de det bra? Hoppas det för din skull!

Jo, jag vet… Men ibland känns det som om jag ändå inte hör hemma någonstans. Att jag hamnade där jag är bara för att jag inte hade någonstans att ta vägen och att jag bara är i vägen för alla… Trivs bättre i skolan än hemma, dessutom. Varje gång jag slutar skolan sitter jag alltid kvar ett tag för att komma hem så sent som möjligt, och åker alltid tidigare än jag egentligen behöver(dock gillar jag att vara tidig också). Det säger ju en hel del. :(
Tack så mycket för svaren!

Dom tog det bra, dom vet då inget om hur jag… 'Mår' men skolan har fixat sig iallafall. Jag gör samma sak,köer tidigare och stannar senare, hjälper dock att det tar ca 1 timme att komma hem/till skolan. Om du behöver "försvinna" en stund, lyssna på musik, titta en film, animeserier eller läs en bok. Du kan titta in nya band? Tex: Pentatonix, Bring me the Horizon. Något sådant. Animeserier är väldigt bra och lätt att försvinna in i, titta Death note eller Attack on titan!

#10 Skönt att det är löst med skolan. Hoppas att du mår bättre snart också. Inget kul att må dåligt..

Tack för tipset! Jag är ingen som kollar på så mycket serier, men vill hitta lite nya serier så ska absolut ge de du skrev en chans! :)

Har ju en hund som jag kan träna också, vilket känns skönt. Honom kan jag vara ute med i flera timmar, älskar att göra saker med honom så det vore en bra grej att göra för att tänka på annat.

tack det samma är en dräpande komentar i såna lägen men kan ju vara lite svårt emot sin fostermamma lixom…Men prata med henne lixom vad är det värsta som kan hända?

Nu har jag seriöst fått nog…

Idag skulle jag, min syster och min fostermamma åka till min farfar. Dock skulle hon bara lämna av oss, sedan skulle vi åka & äta lunch med farfar, samt hans fru & hennes barnbarn. Hade på mitt ett linne som hade lite större öppningar vid ärmarna, så att bhn syntes lite. Dock tänkte jag ha en skjorta över så det skulle inte synas, hade dock inte på mig den just då. Hade bara knutit den runt midjan så länge. Hade även på mitt ett par jeans med ett hål i knät. 
Då började hon klaga igen på det jag hade på mig, började fråga om jag verkligen skulle gå med de kläderna. Först klagade hon på att man såg bhn, men jag skulle som sagt ha en skjorta över så det hade ingen sett isf. Sedan klagade hon på att det var ett hål i byxorna. Jag menar… Ett?! Visst, hade jag haft mina jeans som har typ 5 hål på båda benen, så hade jag fattat. Men vi skulle ju äta med min farfar, plus hans frus barnbarn… I alla fall, hon sa att jag antingen skulle byta om eller så fick jag stanna hemma. Eftersom att jag inte hade något annat att ta på mig som skulle duga i hennes ögon så valde jag att skita i att åka. Blev dock jätteledsen.
Sedan började vi bråka, jag blev skitförbannad och ledsen så till slut sa jag verkligen ifrån. Jag orkar liksom inte stå där och ta emot all skit som kastas på mig.
Dock så blev hon bara ännu argare när jag sa emot. Jag sa "Men jag har ju inget annat att ha på mig" typ, svaret jag fick var bara "ah men vems fel är det då?!". Som om det är jordens undergång om jag har på mig någonting jag trivs i.
Eftersom att jag fick nog så sa jag att hennes kommentarer sårar osv, då sa hon något i stil med att hon inte visste det m.m. Men hon borde ju förstå att man blir sårad om någon klagar på att man inte sminkar sig, inte vill klä upp sig och inte vill se ut som alla andra. Hon klagade också på att jag aldrig sa emot när hon blir arg och att jag aldrig sa något när hon kommenterade mitt utseende, men då röt jag till och sa "men det är inte så j*vla lätt heller" osv. Jag menar, vad ska man säga då?! Så fort man säger emot henne så börjar hon bara skälla igen.
Sedan så pratade vi, dock var det hon som skrek och jag satt där med tårar ögonen, dock försökte jag inte skrika för vet att det bara blir värre då. 

Efter en stund så går jag upp till mitt rum och får tröst av mina syskon & hunden, men sen kommer hon upp och börjar skälla igen. Min lillasyster, som är min biologiska syster & det var hon som skulle med, sa emot och grät osv. Men min fostermamma skällde på henne och sa att hon minsann aldrig skriker på mig. Men joho, det gör hon visst.
Till slut så sa hon att om allt hon gör är fel så kan hon sticka, så får vi klara oss utan henne. Hon åkte iväg någonstans, så vi var helt själva.
Allt hon gör är uppbyggt av lögner. Förra veckan påstod hon att mina "systrar"(hennes döttrar) hade sagt till henne att de tycker att jag klär mig fel osv, men egentligen hade de sagt emot henne när HON klagade på min klädstil!
Usch, jag orkar verkligen inte…
Har skrivit till min farfar nu om situationen, får se hur det blir. Både jag och min syster har tappat bort numret till vår socialsekreterare så det är svårt att både mejla och ringa. Hoppas på att han kan hjälpa oss iaf… Om vi ska kontakta socialen så får jag kolla med min fosterpappa om han har numret.
Tack till er som har svarat, det betyder mycket!

Har pratar mer med henne nu, hoppas på att det har löst sig.
Att hon skäller och har ett hett temperament kan jag nog leva med även om det är jobbigt. Kan nog stå ut i ett par-tre år till haha. Men det är just kommentarerna som jag blir trött på.
Dock så har hon sagt själv att hon inte tänker lägga sig i det mer, men samt att hon tyckte att jag skulle klä upp mig. Visst, jag fattar att hon ville att jag skulle det.. Men samtidigt vill jag inte klä upp mig hur mycket som helst. Kan skriva att jag inte har något emot att hon tycker på ett visst sätt om klädstilen osv och att jag förstår om hon tycker att jag ska klä upp mig lite mer, men det känns som om hon förväntar sig att jag ska ha klänning & en massa smink när vi äter ute. 
Får i alla fall klippa mitt hår som jag vill och jag får gå med det jag vill, hoppas verkligen inte att hon kommenterar något mer.. 
Tack igen, ni som har svarat. ^^

Tillägg: Känns rätt skönt att det löste sig, även om jag fortfarande är rätt sur på henne.
Skrev mitt förra inlägg i ren frustration och menade inte att vara elak eller så, dessutom menade jag inte att skriva att det hon gör är uppbyggt av lögner. Var bara väldigt ledsen och arg just då.
Får se vad som händer sen,  hoppas på att hon inte kommenterar något mer sen.
Tack igen för era svar. :)

Skönt att hon gav med sig lite i alla fall! Kram!!

Va bra att det blev bättre🙂