Ååh, jag skulle nog åkt! Liksom åka till England eller Irland, gratis! Då kommer ju engelska kunskaperna till nytta, tillskillnad om man åker utomlands till typ Italien där nästan ingen kan engelska. Jag tror det totally skulle vara värt att lägga en månad på!

Låter enligt mig helt underbart!
Tycker du borde ta vara på den här chansen då det oftast kostar skjortan att praktisera/studera utomlands. Men självklart ska du välja vad som känns rätt för dig :)

Jo, det är ju det som är problemet. Det är ju en fantastisk chans, men samtidigt känner jag mig panikslagen på tanken att åka utomlands en hel månad utan någon jag känner. Är ju liksom lite svårt att ångra sig när man väl är där. Och en månad är ju ändå ganska lång tid om man nu inte skulle trivas.

#3 Du borde dock kunna åka hem ifall du verkligen mår dåligt. Irland/England är inte våldsamt långt bort så ifall du verkligen skulle vilja komma hem skulle säkert du själv kunna boka ett par flygbiljetter! 
Du skriver inte på någonting med ditt blod och magiska krafter som gör att du inte kommer kunna åka därifrån!

#4 Nej, självklart inte. Men det kan ju vara krångligt att fixa med flyg och liknande, det är ju inte säkert att vi får bo i en stad, utan det kan ju faktiskt bli långt ute i ingenstans också (även om jag tvivlar på det). Sen känns ju det dumt om jag har tagit upp en plats som någon annan verkligen verkligen ville ha, och sedan åker hem efter en vecka.

#5 Det är i och för sig sant MEN jag tror att när du väl är där kommer du inte vilja åka hem!
Så är det i alla fall oftast för mig när jag åker någonstans ;)

#6 Fast det vet man ju inte riktigt. För mig är det väldigt olika, ibland har jag helt rätt och ibland blir jag överraskad.

Sen även om jag kan åka hem om jag ångrar mig, så tror inte jag att jag skulle göra det oavsett hur jag mår. Jag skulle liksom inte våga.

Vet dessutom inte riktigt vad man får göra när man är där? Lärarna tog upp som exempel att några varit på en bondgård i Irland, samt ett barnhem. Någon mer info vad man skulle göra fick vi liksom inte. 

Jag är inte direkt supertränad, och att jobba hårt på en bondgård i en månad tror inte jag att jag varken klarar av eller vill. Men det är ju lite svårt att veta.

Mitt svar är åk! Om du får en sådan chans:ta den! Förutsatt att du gillar regn;p

Jag var på en utlandspraktik på ett sjukhus i Österrike under gymnasiet. Jag kunde inte tyska men åkte åndå. Kommunikationen var svår då de flesta som jag hade kontakt med inte pratade engelska. Det blev kanske inte som jag tänkt men jag ångrar mig inte att jag åkte. Dessutom är det en jättebra merit när man söker jobb, det uppmärksammas alltid. En vän till mig hade också en utlandspraktik och hon var på Irland och arbetade med jordbruk. Hon älskade det. Jag skulle gissa att om man frågar henne vad som är det bästa hon gjort så är det den praktiken. Du skev att du inte är supertränad men det ska du nog inte oroa dig över. Min vän som var på bondgården var väldigt otränad och överviktig och klarade det utan problem. Jag kan inte säga vad du ska göra, jag kan bara berätta om mina erfarenheter. Jag sökte bara utan att tänka igen så mycket, kände bara att det kunde bli något roligt och väldigt givande

Jag skrev upp mig, och infomötet är imorgon. Innan nästa fredag ska man ha skrivit på ett papper och ge till skolan om man vill med (avtalet gäller att efter att kommunen betalat flyg och så för mig, så får jag inte ångra mig, för då blir jag betalningsskyldig)

Dock skulle man helst ha bestämt sig helt till imorgon :/ Och jag vet fortfarande inte. 

Jag har aldrig varit hemifrån, förutom utomlands med familjen och då har det varit max en vecka. Jag är dessutom en väldigt hemmakär person, och blir väldigt osäker annars. Hade det varit en-två veckor hade jag nog inte tvekat, men nu gäller det en hel månad. Dessutom kan jag inte åka med någon från klassen. Det är bara tre pers från min klass som ska till engelsktalande land, och dom har redan fixat grupper. Så i så fall blir det från en annan klass, alltså en person jag inte känner alls. Och det känns ju också lite jobbigt.

Samtidigt så är det såklart en fantastiskt möjlighet, och risken är stor att jag ångrar mig om jag inte åker. Det ser bra ut på cv:t, och är en bra chans för mig att växa.

Däremot har jag bestämt mig för att om jag bara kan välja den andra perioden av sommaren (period 1 är 15 juni till 15 juli, period två 15 juli till 15 augusti), så vill jag inte. Mest för att då kommer jag i princip inte få något sommarlov alls, eftersom jag kommer gå och oroa mig hela tiden. Dessutom tål jag inte värmen speciellt bra (en av anledningarna till att jag vill ha just England/Irland, det är ju svalare än typ Spanien i alla fall) och då blir det problem om jag måste vara ute.

Om det bara finns en antal platser och vi är fler än det, så kommer jag nog också säga nej, för det känns som att det finns många som vill mer än mig. 

Har seriöst knappt sovit sen jag fick mejlet om info-mötet, och jag börjar gråta varje gång jag försöker diskutera det med mamma eller fundera över det någon längre stund. Kan verkligen inte bestämma mig.

Magkänslan säger helt klart nej.

Det var lika när jag skulle konfirmera mig. Jag påbörjade konfirmationen, men innan lägret så kände jag mig väldigt osäker och hoppade av. Även då sa mamma och flera andra att jag säkert kommer ångra mig, och att det säkert är jätteroligt och så. Har dock inte ångrat mig en sekund, och det gör mig ännu osäkrare gällande detta. Sen är det klart att jag kanske hade haft jätteroligt om jag hade åkt på lägret, det vet man ju inte. 

Hatar sånt här. Känns som att jag kommer ångra mig oavsett hur jag gör.