Äntligen brutit med min mamma och släkt
Jag har blivit undan skuffad och hon skiter i hur jag mår andra dagar duger man har känt mej utnyttjad i dom dåliga dagarna. Jag mår skit av min egna mamma hon skapar problemen runt mej. Hon ljuger upp över öronen är rädd för att se sanningen i vit ögat. Men nu äntligen har jag brutit med min mamma för gott känns bättre så hon förtjänar inte sitt barn så dåligt som hon har betet sig mot mej mår bara allt mer sämre av att ha med min mamma att göra. Bryter även med min släkt som vänder mej ryggen till och skiter i mej. Har vågat ta tag i skiten sen jag vet att jag har en trygg framtid när jag inte bor hos henne och hennes helt konstiga sambo. Och hans son som hatar mej alla i min gamla familj hatade mej mest sambon och hans son var värst sen mamma med tanke på hur hon bete sig mot mej. Känner mej kränkt och förnedrad hur kunde vårat bråk ta en sådan rikning allt har blivit värre sen vi flyttade till baka till hennes sambo :(. Är lite ledsen men har inget val mer än att bryta med alla i släkten har inte ens min far kvar och nu hela släkten som tur är har jag ett bra liv som det är utan henne
Hur ska jag komma över henne :( är super ledsen men vet att det var ett bra val
Jag har nu hundra tankar som fyller mitt huvud hur ska livet bli utan en mamma kommer jag kunna glömma henne hon födde ju endå mej. Kommer livet bli sig likt utan en mamma figur. Jag känner mej ensam i denna stora vuxna värld tar små staplande steg framåt. Känns som allt ska bli bra men hoppet är litet just nu att jag kommer ur min kris. Har alltid haft mamma som ett plåster som vill mej inte väl eller bryr sig. Känns som jag växt upp väldigt fort till vuxen sen min mamma blev ett hot i mitt liv. Nu är min familj definitiv och passar in i min livs bild perfekt det är min underbara lilla rara kanin och bästa sambon som står där och finns för frågor om livet även han som bryr sig. Tur att min sambo är en ängel och den perfekta livs vännen.