Vad gulligt :D

jag träffade min på gymnasiet. vi gick i parallellklass med varandra. första gången jag fick upp ögonen för honom var någon vecka in på ettan. vi hamnade i samma spanskagrupp och jag tyckte han var så jäkla snygg. han hängde dock med de "coolare" samtjejerna så jag satt och trånade och han var mest bara ointresserad. strax därefter blev min dåvarande bästa vän tillsammans med honom också, så jag la ner det.

vi hamnade i samma klasser från och till under hela gymnasiet. jag tyckte alltid att han var snygg men höll mig på min kant. under sista månadena i trean, innan studenten, skickade jag iväg ett meddelande till honom på msn, och vi började prata lite, skojade lite löst om allt möjligt, bland annat en massage som jag tydligen hade lovat honom. jag tyckte ju fortfarande att han var grymt snygg, och bestämde mig för att det fick bära eller brista. skickade iväg ett meddelande och frågade om hans nummer. jag satta mig i bilen och ringde honom på vägen, frågade om jag skulle hämta honom på gymmet. han blev rätt paff, men sa okej, så jag hämtade upph honom och körde hem honom till sig. där frågade han om jag ville hänga med in och ge honom den där massagen, och jag var inte sen att säga nej.

efter det blev vår relation komplicerad… vi fortsatte träffas, men vi höll det hemligt eftersom överenskommelsen gällde att vi väl kunde ha lite kul ihop eftersom vi vare sig hade tid eller var intresserade av ett förhållande. i skolan låtsades vi inte om varandra, och sedan träffades vi efter skolan. ett typiskt kk-förhållande helt enkelt. problemet var bara att jag vart störtkär redan efter ett par veckor… studentbalen kom och vi gick med andra. han gick med en av samhällstjejerna ochjag var så jäkla svartsjuk! dom var så snygga ihop, och hon var så jäkla vacker! lockigt blont hår, och så snygg bredvid honom… gick strax bakom och kände mig sjukt nedslagen. på vägen in i lokalen på marsttrand känner jag hur någon tar tag i min arm och där står HAN! han ler, lutar sig fram och viskar"du är så jävla vacker" sedan ler han och går in. tror mitt hjärta stannade…

på en fest några dagar senare när våra klasser slogs ihop kommer jag ihåg att han satt i en soffa bland tjejerna i sin klass och dom frågade honom om han inte hade någon på gång, och om inte hon han gick på balen med hade varit perfekt och att dom var så snygga ihop. jag satt bara och mös eftersom jag visste att jag skulle med honom hem efteråt.

jag insåg också att det inte skulle funka som det var då. studenten närmade sig med stormsteg, och därmed också slutet på vår lilla fling. jag var ju jättekär, men han kunde å ena sidan vara helt fantastisk när vi var själva, men totaldissa mig i skolan. det var också fortfarande så att han kunde säga "fram till studenten, sedan är det över". jag skulle till spanien med mina tjejkompisar dagarna efter studenten och fira och kände att om det bara var envägskärlek kunde jag glömma honom där. skrev ett sms och förklarade hur det låg till, att jag var kär i honom, och att om han inte kände detsamma ville jag att vi bröt upp där och då så jag kunde ta tiden i spanien och glömma. fick ett smstillbaks där det bara stod "sånt här ta man inte över sms, jag kommer ut". han satte sig i bilen och åkte ut och hämtade mig. körde ner mig till havet hos mamma och pappa, ledde ut mig på en av bryggorna, flinade åt mig och sa till mig att jag väl kunde säga igen vad jag skrivit på sms. det var en plåga, men jag drog det igen, att jag hade känslor för honom. att om han hade det också ville jag inte bara vara kk och att om han inte hade känslor för mig ville jag att vi gick skilda vägar från och med då. han sa bara att det sista alternativet lät sjukt tråkigt, och att han hade känslor för mig också. nu har vi varit tillsammans i 6 år. helt galet vad tiden går. fast hela den typ 1,5 månaden som vi bara höll på, och jag var kär var en ren plåga. man smälte varje gång man lyckades få ögonkontakt i korridoren, man sjönk som en sten när man såg honom gå hem med någon annan tjej från klassen. man satt och spanade och hoppades på alla fester att han skulle dyka upp, och man flydde till ett annat rum när han väl dök upp eftersom man var så rädd att visa hur glad man blev och att han skulle förstå…

sjukt långt inlägg blev det :P

#2 Oj vad komplicerat det låter! Jag hade verkligen inte kunnat klara av det där, vad tålmodig du är!! Och grattis att ni har hållit ihop så länge, det är verkligen super! :)

Jag och min pojkvän hade gått i samma klass i 7år.
Jag hade typ aldrig haft ögonen upp för han, hade inte tänkt på han så, kände han typ inte speciellt.. men han hade visst gillat mig ganska länge, och på vår klassresa i nian så hände något klick och bara nå vecka efter så blev det vi 2. Och nu har vi vart tillsammans över 2 år ^^

#3 haha! ja, det var rätt komplicerat :P men jag är glad att jag inte tröttnade och la ner det :P nu bor vi ju ihop sedan 4 år och är förlovade. kan inte tänka mig att vara utan honom :)

Jag och min pojkvän gick i samma klass under högstadiet. I sjuan la vi inte ens märke till varandra. Jag var tillsammans med hans bästa vän och han var med en annan tjej.

I åttan blev vi sedan vänner. Båda var då singlar. Vi umgicks väldigt mycket, slutade med att vi hade alla vänner gemensamt och så. Året gick och precis när sommarn började komma så blev vi tillsammans. Kan egentligen inte säga annat än att jag var förälskad under hela året.

Vi hade en toppen sommar. Förutom det faktum att jag blev lite skraj. Han var så bra, planerade grejer längre fram och började bli mer och mer seriös. Något jag aldrig varit med om förr. Mina längsta förhållanden hade varit på 2 månader och det var bara strul. Så det slutade med att jag bröt upp det vi hade. Det värsta jag någonsin gjort.

Hösten i nian, vi hade ju samma vänner så vi var tvugna till att umgås. Vi båda gjorde väl allt för att plåga den andre och få den svartsjuk. Jag raggade på en annan snubbe i klassen och han raggade på mina två bästa tjejkompisar. Eller de raggade på honom först och han snappade upp på det.

Hösten blev till vinter. Tror jag aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. Jag lyckades inte komma över det faktum att jag gjorde slut med honom. Inte blev det bättre av att vi på något vis lyckades bli bästa vänner och fick veta allt om varandra.

Vintern kom och vi var ute tillsammans en mörk kväll. Vi hade stått stilla och pratat ett tag. Han började klaga på att det var kallt och jag sa åt honom att lösa det. Han sa att jag gärna kunde hjälpa till på den punkten. Jag skrattade och frågade hur. Han svarade "Med en kyss" och ja, så blev det. Vi kysstes den mörka kalla vinter kvällen och sedan dess var det vi.

När ettan på gymnasiet började så skulle vi båda gå på en annan ort. Så det slutade med att vi flyttade ihop.

Så ja, nu är vi 18 år och sambos sen två år tillbaka ungefär! Kan inte tänka mig något annat än ett liv med honom! :)

Jag & min pojkvän träffades på gymnasiet.
När vi började gymnasiet var vi både upptagna. Men sedan började vi prata mer och mer via telefon. Sedan när både blev singlar så gick vi på en dejt och det var då det blev han & jag. Hållt ihop i snart 5 år <3

Hade många gemensamma vänner eller något på Facebook & hon la typ till mig. Vi började & chatta & smsa, träffades några gånger och sen var det vi (säger man så?).

Jag hade blivit singel för kanske lite mer än en 1 månad sen kanske och jag och min kompis var ute på krogen. Vi gick ut eftersom några av de killarna vi var med skulle röka och vi följde med och stod och pratade. 
Efter en stund gick min kompis in eftersom hon frös och ställde sig precis vid dörröppningen där jag kunde se henne. Jag pratade vidare med killarna och efter ett tag tittar jag in och ser hur en kille står och pratar med henne. Hon tittar ut på mig med en blick som skriker "hjälp" så jag gick in.

Kommer in lagom till att höra honom säga "..någon vän som en singel?" och ser hur min kompis pekar mot mig. Jag hälsar på killen (kallar honom kille nr 1) och han berättar att han är upptagen men att han hade två singelkillar som jag raggade åt. Vi skrattade lite åt det men eftersom vi ändå skulle ut till våra killkompisar igen följde vi med ut för att träffa dem. Jag kände igen den ena direkt (vi kallar honom kille nr 2) då jag träffat honom något år tidigare hos en gemensam kompis på en fest.

Pratade lite med dem men den killen var riktigt full så jag pratade mest med den andra killen (kille nr 3), sedan lämnade vi krogen tillsammans med dem och en av mina killkompisar "amerikanen". Amerikanen hade en crush på mig vilket jag kunde misstänka men jag var då intresserad av amerikanens och min systers kompis "kille nr 4". Efter att vi lämnat krogen så träffade vi kille nr 4 och jag strulade med honom precis som jag gjort 2 ggr tidigare.

Veckan efter träffade vi kille nr 1-3 på krogen igen. Kille nr 1 var då singel och raggade på min kompis. Amerikanen var med och raggade på mig. Kille nr 3 raggade även han på mig. Men jag blev intresserad av kille nr 2. Han var snygg, lång, vältränad och rolig och lätt att prata med. Och efter några drinkar för mycket så strulade vi vid baren, något som nästan förstörde min vänskap med amerikanen. Efter det tog han i alla fall mitt nummer och vi har smsat nonstop sedan dess :)

Vi började dejta redan veckan efter och efter en månad blev vi tillsammans. Nu har vi vart tillsammans i 1½ månad så det är fortfarande väldigt nytt. Men det känns rätt :)
Otroligt vad fort allt gått märker jag när jag skriver allt, efter att jag och mitt ex gjorde slut tills att jag blev tillsammans med kille nr 3. Jag som hade tänkt vara singel under sommaren.. Riktigt härligt när livet tar sina egna vändningar utan att bry sig ett piss om vad en liten människohjärna planerat! :)

Träffades genom en killkompis =)

Jag såg honom första dagen på gymnasiet. Han gick i en av paralell-klasserna. Han var och är seriöst den snyggaste killen på jorden. Jag spanade in honom i 6 hela månader innan jag vågade snacka med honom. Han slutade skolan någon gång i februari. Han hoppade av. och Efter 2 månader när jag visste att jag aldrig skulle ha chansen att snacka med honom så skickade jag ett "Hej! (:" på facebook till honom. Han reagerade väldigt oväntat och positivt och efter avrje gång vi hade träffats fick jag ett sms "När kan jag träffa dig nästa gång". Jag gjorde ingenting. Han var väldigt på och ville träffas hela tiden och så där. 

Han sov över hos mig varje helg i 3 månader. och det enda vi gjorde var att umgås coh spela xbox. Vi var som bästa vänner. Fast intima. kramades mycket och länge när vi träffades. Men inga kyssar, inget sådant. Förräns han bjöd med mig på en fest och kysste mig där. 

För en månad och 2 veckor sedan blev vi tillsammans. Och det känns sjukt bra C:

Träffade min genom lunarstorm faktiskt, gud vad länge sen det var känns det som. Nu bor vi ihop och har vart tsm i 5 år:)

Det är så himmla gulligt att läsa om alla era historier :D

#13 Håller med 

Jag måste lägga till i min historia:

Jag trodde ALDRIG att jag skulle få honom och jag gick runt i 6 månader och mådde dåligt för att jag tyckte jag var så ful och äcklig och trodde att han aldrig ens kollade på mig. Men men, kolla vad som hände.

Ett enkelt "Hej" kan få miljoner följande händelser!

Träffades när jag var ute med hunden haha ^^ jag gick samma kvällsrunda varje dag då, en dag träffades vi, sen fortsatte vi träffas samtidigt alltid på rundorna. Sen blev det ju utöver det också, och det ledde till ett förhållande :)

Haha jag är forever alone xD

#17 inte särskilt gammal heller! Jag var 13 vid det första seriösa :)

#18 Jo ;) är du fortfarande ihop? kanske dum fråga .

Mina kompisar blir bara ihop och inte vågar prata, därför skiter jag i att gå efter någon bara för att få status liksom:P

#19 Nope, han flyttade till Norrland av alla ställen.. Precis, bara bra att vänta :)

#20 Okej :)

knasigt nog genom bilddagboken, haha! ;) tillsammans 3 år på söndag.

Aynaz, jag tycker inte ens att man kan ha ett äkta seriöst förhållande förrän man kommer upp i övre tonåren (med ett sånt förhållande menar jag med någon man skulle vilja ha en framtid med)! Men det är ju min åsikt.. 

#23 Ja,men det är många som har det.. Men jag vill inte ha något förhållande än.. :)

Genom lunarstorm för fem år sen, idag är vi sambos:)

oj hade visst lagt in det redan haha:)

Jag träffade min pojkvän genom playahead (skämms varje gång jag berättar det för någon). Han gick på IVIK (för han precis hade flyttat till Sverige) och hans lärare sa till alla elever att börja snacka med folk där, för att träna svenska. Så skrev han till mig och våra skolor låg precis brevid varandra så vi beslutade att träffas, och det klickade direkt.Nu har vi varit tillsmmans i nästan 4 år :D

Åhh. Blir nästan rörd av era historier :') Eller vad man nu ska säga.

Min pojkvän träffade jag på kamrat.com. Oseriös sida och varken han eller jag var inte direkt ute efter att hitta någon pojk/flickvän. Skrev ett sådant där "Live"-meddelande att jag var sjuk och då svarade han att han också var det. :} Vi började mejla lite på hemsidan, men övergick till msn. Vi pratade ett tag och gav sedan varandras telefonnummer. Ja, sen har det bara rullat på.. Om ett år så flyttar jag nog ev. till hans stad, eftersom det nu handlar om 100 mil emellan oss. Innan jag flyttade till Norge, handlade det om 8 mil emellan, så då var det ju inte så långt ifrån varandra. Men i och med att jag börjar gymnasiet om ca 1 år, så är det ju en bra lösning. Han har ju dessutom lägenhet, så då räcker det ju för en studentlägenhet för mig 'i reserv' .. :P

Ja, när jag flyttar är det tänkt att vi även ska förlova oss!

Men tar som sagt en dag i taget… Det är ju bara framtid än sålänge.

Jag skulle klippa mig så jag fick pengar av pappa. Så jag beställde tid för att klippa luggen och färga håret svart. Men samma dag som jag skulle klippa mig ångrade jag mig och gick till dem och sa att jag inte ville färga håret, alltså endast klippa det. Senare på dagen klippte de mig och jag stod då där med 1000kr över. Jag åkte och köpte svart hårfärg i affären och färgade håret hemma. Nästa dag, efter skolan träffade jag ett par kompisar och efter ett par samtal och omständigheter så började vi gå mot stan. Snart mötte vi en kille med långt orange hår. Jag var blyg, 14 år, så jag kollade inte på honom så noga. Men det var tydligt att mina kompisar kände honom. Sedan gick vi in till stan och gjorde det vi skulle och åkte hem igen. Sedan satt alla på ett berg, han satte sig närmast mig, men jag brydde mig inte. Jag smsade med en annan kille, för blyg för att gå fram till honom. Men tur var väl det. Några dagar senare vile killen som jag inte brydde mig om ses. Och jag svarade ja. Varför inte. Vi hade blivit facebok vänner och pratar lite. Men ingen viste att allt eftersom tiden gick skulle vi bli mer och mer fasta vid varandra. Vi hade Sex rätt fort, jag var med på det, aldrig blivit tvingad, men jag såg det mest som tröst sex och jag njöt av det eftersom jag redan då tyckte han var väldigt snäll och myssig. Mycket söt, osv osv.

Drygt 9 månader sedan vi träffades och 14 April blev vi lite närmare. 
Han var då 17 och jag 14 så Soc var mycket iblandade i att vi hade ett förhållade. Men nu är jag är han 18 och jag 15 så nu ska de ge fan i vårat förhållande. Morr på soc och bup. Haha, men vad jag tycker om soc och bup kan tas i en annan diskution. 

Jag och min pojkvän har en låååång historia tillsammans. Började med att vi träffades dagen efter min student på en kompis student. Hennes storebror var min pojkväns bästa vän. Vi började dejta men ungefär två veckor efter att vi träffats första gången så berättade han att han träffade en annan tjej samtidigt som mig. Kär var jag redan så jag sa att jag inte gav upp.

Efter ett år av psykiskt dåligt mående med att han träffade två tjejer samtidigt och att hon förföljde mig så gav jag upp och träffade en annan kille. Vi var tillsammans i typ 3 månader och jag var så lycklig! Under tiden kom ju första killen fram till att han var kär i mig och jag kunde inte släppa han så vi hade mycket sms kontakt då.

När jag och kille nummer 2 gjorde slut ville jag fortfarande inte träffa min nuvarande pojkvän för det fanns så mycket skit mellan oss. Men efter ett tag tog känslorna över och vi började träffades igen. Ett halvår efter det så blev vi ihop. Efter 2,5 jobbiga år blev vi äntligen ihop och nu har vi även hunnit vara ihop i 2,5 jobbiga år. Tyvärr är inte alla förhållanden en dans på rosor :).

Jag och min pojkvän har en låååång historia tillsammans. Började med att vi träffades dagen efter min student på en kompis student. Hennes storebror var min pojkväns bästa vän. Vi började dejta men ungefär två veckor efter att vi träffats första gången så berättade han att han träffade en annan tjej samtidigt som mig. Kär var jag redan så jag sa att jag inte gav upp.

Efter ett år av psykiskt dåligt mående med att han träffade två tjejer samtidigt och att hon förföljde mig så gav jag upp och träffade en annan kille. Vi var tillsammans i typ 3 månader och jag var så lycklig! Under tiden kom ju första killen fram till att han var kär i mig och jag kunde inte släppa han så vi hade mycket sms kontakt då.

När jag och kille nummer 2 gjorde slut ville jag fortfarande inte träffa min nuvarande pojkvän för det fanns så mycket skit mellan oss. Men efter ett tag tog känslorna över och vi började träffades igen. Ett halvår efter det så blev vi ihop. Efter 2,5 jobbiga år blev vi äntligen ihop och nu har vi även hunnit vara ihop i 2,5 jobbiga år. Tyvärr är inte alla förhållanden en dans på rosor :).

Jag träffade min söta Alex på en busshållplats. ^^
Jag skulle till Boomerang (scoutläger) och påvägen fick man ta några bussar, och när jag väntade på bussen kommer någon fram till mig och frågar om jag också ska på Boomerang på tanke på min stora packning. Och det skulle jag och sedan på slutet av lägret var vi tillsammans. ^^

Jag är inte singel längre.. 

Vi blev tillsammans igår närmare besämt, pojken som jag hållit ögonen och armarna öppna för i över TVÅ år! Fick äntligen upp ögonen för mig. Vänskap kan skapa något stort! <3

Träffade min "lille" man på WoW.
Hade precis gjort slut med min dåvarande "pojkvän" som jag vart tillsammans med i ett år, då han plötsligt ignorerade mig i över en månad. Hade i ren ledsamhet blivit "tillsammans" med en norsk snuskhummer som bara ville visa snoppen i cammen, och jag brydde mig ärligt talat inte, tyckte inte att jag förtjänade något bättre.
Spelade med min bästa vän och vi sprang runt lite random. Plötsligt märkte vi att det var en svensk kille där!
Min vän började prata med honom, och jag bara stod bredvid halvt deprimerad och skrev lite då och då. 
"HAFFA HONOM, HAN ÄR SVENSK." Skriver min vännina till mig plötsligt.
"Gör det själv." Svarar jag bara. Först tror han att jag är kille, men det slutar med att jag berättar för honom om hela min historia och att jag sitter på behandlingshem, och att jag är tjej. Han lyssnar väldigt noga, nu medveten om att jag har pojkvän.

Men jag börjar få känslor för honom, och han har en "kompis" som spelar ibland som är väldigt intresserad av hur jag känner för honom. Såklart fanns det aldrig någon kompis, bara en väldigt blyg ung man som var huvud över hälarna nerkärad i mig!
Han började tjata om att jag skulle göra slut med min dåvarande pojkvän, vilket jag, efter många tvekanden (var lite rädd för hur han skulle reagera) gjorde, och jag och min pojkvän blev tillsammans.

Han tjatade mycket om att träffas, jag avfärdade honom varje gång med bortförklarelser.
Det hann gå ett halvår, och stressen att jag måste träffa honom gjorde att jag föll ner i en matsvacka, liknande anorexia, och gick ner 13 kg på en månad.
Tillslut så bestämde vi oss en natt att, nej, nu kommer jag fan!

Och så åkte jag med min mamma till hans hus. Världens längsta, läskigaste färd någonsin! Vågade dock inte gå ut ur bilen, så mamma fick dra mig ut.
Hon följde med mig upp, vi plingade på, hörde stegen innanför lägenheten.. hjärtat slog hårt. Tankarna snurrade, åh så nervös jag var!

Hans mamma öppnade. Hon var glad, och ropade mot hans rum att nu var hans flicka här!
Ut ur rummet kommer världens längsta, söta, pojke, klädd i jeans och snyggtröja.

Glömde påpeka att jag glömt att jag hade pyamasbyxor på mig! Jag kom hem till min pojkvän och träffade hans mamma i PYAMASBYXOR!

Det märktes att han var nervös. Vi stod och kollade in i marken, medans min mamma och hans stod och skämtade om hur glada dem var att ingen av oss var 45åriga håriga pedofiler. Han var så nervös att han nästan backade in i ett ljus när han skulle ta på sig skorna.
Vi skulle åka hem till mig och kolla på film, och sen skulle han hem igen.

Vi satt tysta i bilen, jag hade bett mamma att prata så vi slapp pinsam tystnad, och det gjorde hon också.
Långsamt kröp en stor, blyg, hand över till min hand och greppade den. Jag blev överlycklig och höll honom hårt.

Väl hemma gick vi ner till mig. Han stannade mitt i mitt stora rum och tittade runt, lång och ståtlig. Jag stod nervöst, liten, och i mina pyamasbyxor någon meter ifrån honom och tittade på honom. Han log mot mig, och jag kastade mig i hans armar. Vi kramade varandra. Aldrig har jag vart så lycklig förut. Vi stod där i några minuter, tog ut all kärlek vi kännt för varandra under dem senaste månaderna och all kärlek vi kände nu. Jag satte nervöst på filmen och satte mig ner i soffan i hans knä.

Vi såg inte så mycket av den filmen.
Och vi pussades. Massor. Oerfarna, småbarnskyssar, utan tunga.

Har vart tillsammans med denne man i snart 1 år.

<3

allra första gången vi träffades var när jag konfirmerades 2008. var på ett 4 veckor långt läger och en dag hade vi fotbollsturnering med ett annat konfaläger. han var ledare där, och när de åkt sa de flesta av mina kompisar att han var så sjuukt snygg - jag hade däremot inte märkt honom nämnvärt. träffade honom dock en månad senare och fastnade direkt. lite mer än ett år senare började vi snacka och träffas en del på andra läger (vi är båda kristna, han är 6 år äldre så han var där som ledare och jag deltagare). han är nästintill översocial och det finns ingen som inte känner eller gillar honom i princip. minns fortfarande hur glad jag böev varenda gång han pratade med mig, även om jag visste att jag inte hade en chans i världen. sommaren 2010 träffades vi för sosta gången på ett och ett halvt år, så mina känslor svalnade väl lite, men sen träffades vi igen nu på nyår. mitt hjärta stannade lite när vi hälsade och han sa "jag är så himla glad över att du är här", men vågade inte tänka att det var annat än vänskapskänslor från hans sida. en månad senare kom han ner till skåne (han bodde i kungälv) för att träffa mig och min bästa kompis. sen hördes vi i princip inte av förens jag tog studenten, förutom nån kommentar på facebook då och då. levde på hans kommentar "O M G, omg, omg, OMG! Så vacker!" på en bild från min bal i en vecka..! sen var han nere på ett lan hos några kompisar så vi träffades då också, snackade en hel del och kvällen innan han skulle åka kysstes vi. en vecka senare kom han ner till skåne igen och då bestämde vi oss för att satsa, sen tog det väl två veckor innan alla som känner oss båda visste om det ungefär ;) och alla mina kompisar sa "äntligen, det var på tiden johanna! det har jag vetat i ett halvår". (fick reda på av honom senare att han börjat gilla mig på nyår) var uppe en vecka senare hos honom, träffade hans föräldrar och kompisar och så. och sen tog det fyra dagar efter att jag pkt hem innan han flyttade ner hit. så allt är ganska nytt men käns väldigt tryggt, han kommer inte bli av med mig så lätt iaf!

Träffade min pojkvän på kamrat.com, Sveriges kanske mest oseriösaste sida att söka partner på? Allt handlade om att jag skickade ett såkallat "live"-meddelande (syns för alla medlemar) att jag var sjuk.. Stor åldersskillnad mellan oss, men vi började prata (först tänkte jag faktiskt inte svara, men det var nog bara tur att jag gjorde det :)) och då började allt med att vi blev väldigt bra vänner.

Nu har vi varit tillsammans i snart 8 månader!

#37 Läs inlägg #29

Förstår inte hur, men konstigt nog träffades vi via bilddagboken haha :) Vi började sen snacka på msn i nått år, och eftersom vi klickade så bra, så började vi smsa och efter ett tag ringa. Han bor i Göteborg, och jag i Skåne. Efter de första samtalen så var jag helt galet glad, och jag började förstå att jag hade fallit för honom! :') Vi pratade varje dag, och jag bara längtade efter att få höra hans röst. Sedan bestämde vi oss för att träffas, han kom på en fredageftermiddag hem till mig. Och stannade hela kvällen. Jag minns det så väl fortfarande, hur vi satt där i sängen och vr lite småblyga båda två haha! Han kom förbi på söndagkvällen också, och då kysste han mig för första gången

39# Men åh, allt kom inte med :( …kysste han mig för första gången

40# Men vad fasen? Det raderas ju :( Enligt mig är han världens finaste, och jag älskar honom så mycket

Jag letade efter en kille/man som inte bara var intresserad av utseendet och sex. Så jag skapade en (SKITTRÅKIG) profil inne på mötesplatsen.se
Skrev rakt av vad jag lever för -mina djur. Hela profilen handlade i princip om djuren samt vad jag har för framtidsplaner….sooom också har med djur att göra ;)
Hade ingen bild där man riktigt såg mig, men man vill ju ha ett hum om vem man läser om så jag hade iaf en bild där jag höll en kanin och tittade ner och dessutom hade tjocka vinterkläder på mig, så man såg på ett ungefär hur jag såg ut men inte helt.

Jag trodde väl aldrig att jag skulle hitta nån där men om inte annat så var det extremt roligt att läsa om alla andra människor.

Sen var där en kille som skickade komplimanger (man kan trycka på olika komplimang-bilder som skickas) som "nyfiken på dig" och "frestande som färska jordgubbar". Jag undrade mest vad tusan han ville Mig, en djurnörd, när han själv bara hade skrivit om att han rappade och ville släppa en skiva samt läste retorik på högskolan, han hade ju inget djurintresse.
Men han var ju iaf snygg, så jag addade honom på msn där vi började snacka mer.

Efter några veckors snack på msn så träffades vi för första gången på mitt gymnasium där han sov över på internatet (alla andra som bodde på samma elevhem var såklart där, man vill ju inte va själv med en främling)
Sen blev vi väl tillsammans lite halvt, men det höll sig inte länge för vi var för olika och djuren kom emellan.

Så vi bröt kontakten i ett år. Båda två tänkte lite på varandra under det året, samtidigt som vi båda träffade andra.

Sen hade jag tråkigt en kväll och så var han inne på msn….jag tvekade lite på att skriva men sen skickade jag tillslut iväg ett "hej :)"……vilket skulle visa sig vara mitt klokaste val i livet so far. 
Jag "hatade" honom men hade känslor ändå, vad är det man säger -"det börjar med bråk och slutar med…." Lite hatkärlek sådär. Jag hatade nog mest mig själv för att jag tillät mig att börja älska nån.
Vi började prata mer och mer och sen började vi träffas igen. Jag minns det som igår….han stod där utanför spärrarna på Tumba station med sin skateboard och hade världens största leende på läpparna när jag kom upp från tåget…han var så snygg…
Gud vad jag innerst inne hade saknat honom. Min David.
Vi kunde inte hålla oss ifrån varandra, det sa verkligen Klick efter att vi hade rett ut allt gammalt tjafs som visade sig vara mestadels missförstånd, typiskt nog.

Och ja, nu bor vi ihop och har det hur bra som helst =)

Jag tror ändå att det var bra att det bröts första gången vi var "tillsammans" för båda två behövde utvecklas själva innan vi hade kunnat inleda något seriöst, har vi insett nu i efterhand.
Ett år isär gjorde oss bara gott =)

Första gången jag kom i kontakt med min nuvarande sambo var på community-sidorna "Karantän" och "Helvetet". Detta var mellan år 2002 - 2003 och hon var då tillsammans med en tidigare kompis till mig. När jag fick reda på att hon skulle åka ned till min stad en dag under sommaren 2003, så bestämde vi oss för att bekanta oss en snabbis och umgås under dagen. Men vad jag inte visste var att hon skulle bli hemligt förälskad i mig den dagen. Året gick och vi träffades ytterligare en gång sommaren efter och hade det super-kul tillsammans, jag hade dock inga som helst känslor för henne under denna tiden, då jag, liksom hon, var tillsammans med andra.

År 2005 tappade vi sorgligt nog kontakten med varandra. Jag hade ett rätt så struligt liv under det året och släppte kontakten med alla mina vänner, inklusive den tjejen jag var tillsammans med då.

Men under november månad, år 2010 så var det en tjej som hade skickat en vänförfrågan till mig på Facebook. Jag hade ingen som helst aning om vem detta var, då hon hade bytt efternamn och ändrat utseende. Men efter några raders diskussion kom det fram till att det var samma tjej som jag hade träffat 6 år tidigare.

Sammanträffande nog skulle jag iväg på en fest i Borås den kommande helgen och hon undrade vart i Borås festen ägde rum och det visade sig att hon bodde 7 meter ifrån stället, så jag bjöd in henne på festen och vi hade jätte kul hela kvällen. Men det blev inte mer än så, då hon under den natten var otrogen mot sin dåvarande pojkvän och hade sex med en av de andra killarna på festen.

Dagen efter med bakfylle-ångest så försökte jag stötta henne genom den blivande situationen och pratade med henne ständigt i telefon under 3 månaders tid. Sedan i februari månad, det kommande året, skulle jag tillbaka till samma personer och festa ytterligare en gång och jag bjöd givetvis med henne igen (Denna gången utan några sexinslag och otroheter) men jag följde med henne hem och sov där under natten.

Och en månad efter det, den 23:e mars 2011 så bjöd hon med mig på maskerad i deras hus, och under samma kväll dök det magiska tillfället upp och efter det har vi aldrig släppt taget om varandra ^^.

Träffade min fästman på ett forum som det här ungefär :)
Vi pratade i ett par tre veckor och bestämde sedan träff halvvägs (vi bodde 50 mil från varandra) sa bara pang och så var vi kära! Hade distansförhållande i ett och ett halvt år, under denna tid hann vi förlova oss och träffa varandra minst en gång i månaden, med löftet om att det alltid skulle hålla.

Till slut flyttade jag till Stockholm till honom (och gymnasium), var då 16 och han 20. Fick bo inneboende hos hans föräldrar ett år innan vi fick vårt eget place. I julas firade vi 3 år och jag kommer aldrig lämna honom! :)

Det var totalt oplanerat, men det var kärlek vid första ögonkastet och sen dess har det varit vi.

(förlåt för oseriöst inlägg men jag kunde inte låta bli 🤫)

Det återstår att se ;/

Enda sen 6:an har vi vare klasskompisar men i 8:an började vi vara med varann och jag gillade hans bästa kompis… Under sommarlovet började jag vara med han och tillslut bara blev de vi för 2 månader sedan :D

Skriver detta med mobilen så kanske blir svårt att förstå allt men jag ska försöka då gott jag kan. Jag och min pojkvän har gått på samma skola sen ettan på gymnasiet, vi går i tvåan nu. Jag tyckte han var sååååå snygg och jag kollade alltid in honom på rasterna, i matsalen och så vidare. Sen i februari förra året så gjorde jag en ny facebook så då lade jag till honom och hans kompis som också såg bra ut. Hans vän började ragga på mig och jag skrev tillbaka, osså skrev jag även "ja både du o ***** är ju snygga", men det jag inte visste var att dom två var med varandra då. Dagen efter fick jag ett meddelande på facebook där det stod "jasså är jag den snygga polaren?;)" haha, sen började vi snacka varje dag och träffas 2 veckor efter, vi höll det dock lågt i skola eftersom med tanke på hur hans kompis skulle reagerat. Men den 10 april så berättade min pojkvön för hans kompis så sen visade vi det mer i skolan och vi kysstes första gången den 3 april(a) och som jag misstänkte så visste han inte vem jag var innan vi började snacka, han visste bara att jag var tjejen med skolans hetaste rumpa för det hade dom andra sagt! :o Men den 14 april förra året var jag hemma hos honom och så hade han ett skämtförhållabde med sin kompis på facebook, så jag sa till honom att vi inte kunde bli tillsammans för det var ju taskigt ;) men så sa han att det skulle han ta bort, så lade han till mih och jag nickade och var så glad! Om 2 veckor har vi ett år tillsammans!

Aahhh jag blir bara deprimerad av att läsa allt… Ni får det att låta så enkelt :( som en barnlek…

Vi gick i samma klass i flera månader utan att riktigt lägga märke till varann. Jag tyckte han var snygg men lite dryg. Sen fyllehånglade vi på krogen och efter det började vi snacka mer och mer. Tog inte lång tid innan han sa att han höll på att bli kär i mig, men jag kunde inte ta honom seriöst (trust issues). Han gav dock inte upp och visade mig verkligen att han tyckte om mig :) 

Han tog med mig ner till en bänk på klipporna vid skolan och vi pratade jättelänge, han tittade på mig hela tiden och blyg som jag är vågade jag knappt titta på honom, vilket han fann gulligt. Efter mycket prat tog han helt plötsligt min hand, drog mig närmare och kysste mig. Sen den dagen var jag hans. Vi har gått igenom väldigt mycket ihop och känner varandra utan och innan. Tyvärr gjorde vi slut i slutet på november, men nu är vi lyckligtvis tillsammans igen. Kan inte få en bättre pojk än honom :)

#45 Ahahaha ni är mycket vackra tillsamans😂

Jag träffade min sambo via Facebook han började skriva sen fortsatte det hela kvällen tills vi bestämde att han skulle komma till mej :) det blev samma dag efter samtalet som han kom till mej. Sen föll vi för varandra fort :) han stannade fyra veckor och sen kort efter flyttade jag in som sambo :)

Nytt år, ny kille. 

Vi träffades på Emocore. 

Fett coolt osv. 

Möttes på centralen i gbg.

Via badoo (haha pinsamt…) Vi började skriva av en slump, vi skrev jättemycket. Ja minns att jag råkade ringa honom via facebook en gång (missclick) och de var första gången jag hörde hans röst haha, sen la jag på i ren panik utan att säga ett ord.

Sen började vi spela counter-strike tillsammans, sen bestämde vi för att träffas hemma hos honom, vilket vi gjorde. Allt var jättepinsamt och vi satt bara och kollade på cs-matcher hela kvällen medans jag förklarade alla taktiker och förutsåg saker haha. Sen kysstes vi.

Sen träffades vi igen och nu har vi varit tillsammans i ett halvår. 🙂

Internet, bilddagboken faktiskt (😂) 
Började skriva på kik, nu har vi haft distans i 11 månader!

#55 måste fråga, hur går distans? Är det svårt, går det över huvud taget en längre period hah?

#56 Det är självklart jobbigt, man kan sällan ha personen man älskar nära när det kanske behövs som mest.
Men, jag tycker det är värt det om man verkligen verkligen har känslor för personen. Inget man ska vara rädd för tycker jag, jag trodde aldrig jag skulle palla det första gången vi träffades, och efter första kyssen.. (haha) 
Men se, så långt jag och han kommit, snart 1 år med bara distans.

Mycket handlar om vilja, och att inte ge upp.

Allt går sålänge man har viljan och styrkan, och framför allt kärleksglöden uppe 🙂

#56 Jag hade ett distansförhållande med en kille i 2 år :)

Om någon har sett The Fault In Our Stars, så är det väldigt likt våran kärlekshistoria. Det enda som faktiskt skiljer oss från dom är att varken någon av oss har cancer. Vi träffades på en chatt istället för en stödgrupp, men jag letade inte efter en flickvän och han letade inte efter en flickvän. Vi var bara där. Sen en dag så fanns han bara där i mitt liv. Jag kunde inte göra något åt det, och jag ville inte. Kan nämnas att 2007 blev jag diagnosernas med en ovanlig njursjukdom. Min njure bäcken var förträngt av ett blodkärl som tryckte emot mig varje vecka och gjorde så jag spydde. Min njure samlar även på sig vatten som fastnar kvar där inne, och har ingenstans att ta vägen så då och då måste det tömmas om jag inte vill få återfall. När vi träffades fick jag diagnosen anorexia och enda sedan dess är mina lungor total förstörda. Dom fick den största förstörelsen. Vi blev ett par i November 2013 och har hållit ihop sedan dess! Han bor i USA så vi har ett distansförhållande.

Min och min sambos historia är ganska speciell. Jag skulle egentligen åka som au pair till london ett år efter gymnasiet, men strax innan jag skulle åka blev det ändrade planer på grund av olika omständigheter. Jag fick då lite småpanik, och jag och min bästa vän bestämde oss lite impulsivt för att flytta till Norge för att jobba. Sagt och gjort. 

Vi började leta boende och min vän hitta en annons för ett kollektiv. Annonsen visade sig vara några år gammal, men som tur var hade det just blivit två platser lediga så vi fick flytta in. Samma dag som vi kom dit var tre killar och kollade in boendet för att en av dem funderade på att flytta in. Ungefär en månad efter gjorde han det, och vi började hänga. Vi blev snabbt jättebra vänner, satt uppe hela nätterna och berättade allt för varandra. Vi pratade om hur skönt det var att inte vara i ett förhållande, att vi inte trodde på äkta kärlek och att vi inte ville vara tillsammans med någon på mycket länge…

I början av februari förra året åkte vi hem till Sverige tillsammans, jag, han och min bästa vän. Vi skulle alla hälsa på våra familjer. Det var första gången vi inte träffades på över en dag på jättelänge, och vi kände hur mycket vi saknade varandra. Dagen efter åkte han hem till mig, och sen dess har det varit vi. Nu bor vi tillsammans i Sverige istället🙂