![[Siffran2]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Diagnos
Visste inte riktigt vilken kategori jag skulle välja men aja.
Jag vet att många här har någon slags diagnos. Det är ju extremt vanligt idag och min egna tanke är nog att alla människor har någon slags diagnos. Alla är olika men människan har ändå många lika drag.
Jag själv har varit väldigt säker i många år att jag har ADD. Jag har haft en sträng uppväxt. Var rädd för min pappa och han har alltid varit extremt sträng. Alla fel som då hänger ihop med ADD har min pappa arbetat bort med mig, eller i alla fall försökt. Jag har läst så mycket så mycket…allt stämmer. Jag har haft sådanna problem med skolan och mitt privata sociala umgänge. Mina kompisar frågar mig ifall jag har en diagnos, ganska ofta. Jag kan inte svara på den biten då min mamma vägrar följa med mig. Jag har tagit till mig mod och bett mamma boka tid eller följa med. Jag har gått till kurator för att fråga hur jag ska göra. Jag var ju tvungen att ha med mig en förälder men min mamma vägrar. De säger att jag inte kan ha en diagnos eftersom jag är normal. Jag kan alltså inte vara onormal. Men jag tycker inte att en diagnos är något dåligt?
Och då har jag sagt.
-Om du är så säker på att jag inte har en diagnos så kan vi ju lika gärna gå och testa mig?
Då säger hon:
-Men om du är så säker på att du har ADD, varför inte bara sätta den på dig själv.
Men så funderar det ju inte?
Jag känner att mitt liv sakta börjar stupa ut för och jag skulle vilja ha detta bekräftat. Det är något jag funderar på dagarna ut. Men eftersom mina föräldrar är stränga så får jag aldrig bestämma. Jag får inte säga till om någonting. Vad ska jag göra? Behöver hjälp snälla.
Det som får mig att tro att det är så:
-Jag har extremt svårt för att komma ihåg saker. Även om jag får höra det så glömmer jag bort det. Därimot kommer jag ihåg alla siffror eller kommentarer jag hört under dagen. Jag kan inte komma ihåg enkla uppgifter
-Jag har extremt svårt att koncentrera mig
-Jag kan prata med en person och jag hör allt den säger, men det går inte in. samma stund som jag hör orden är de bortblåsta.
-Min hjärna går på konstant högvarv. Den är aldrig still. Jag har alltid 10 bollar i luften. och då skojar jag inte. jag kan inte sluta starta upp saker. dock har jag problem med att avsluta dem.
-Jag måste ha konstant rörelse. När jag ska somna vickar jag fram och tillbaka på foten. När jag är vaken måste jag pilla på mina ögonbryn, pilla i pannan, i hårbotten, med något jag har i handen, stuttsa med benen, hoppa runt. eller liknande. det är som en beroende
-jag har extremt svårt att kontrollera mitt humör. antingen är jag rasande arg, förkrossad eller lyckligast på jorden.
-jag har social ångest. jag har svårt att umgås med människor för jag tänker konstant på att säga eller göra fel på grund av att jag är välidgt impulsiv. alltså extremt. jag tänker inte innan jag gör saker och så ångrar jag det så mycket efteråt.
dethär är bara lite av allt. ursäkta att det blev så långt inlägg
Gå till ungdomsmottagningen och prata med en kurator där! Det finns även doktorer där som kan sätta diagnoser.. hur det är med ADHD/ADD vet jag inte men jag fick min diagnos för Depression av en läkare på UMO innan jag skickades vidare.
(e.s.)
#1 Okej, tack, för UMO i stan har ingen öppen mottagning och jag själv vågar inte ringa. har telefonskräck. Kanske kan fråga en kompis. för min mamma blir nog rasande på mig… Är 17 så det känns som att mina föräldrar tar över mitt liv bara för att de tror att de vet allt. Men de kan ju inte veta hur jag känner kan jag tycka! ;)
Vissa mottagningar har så att man kan beställa tid över nätet.. men om din inte har det så kan du kanske be en kompis ringa, eller försöka samla mod och göra det själv. Jag tycker inte heller om att prata i telefon, men dom är jättesnälla på UMO så det är inte lika farligt med dem, på något sätt :)
(e.s.)
#3 Jomen precis! :) Jag har varit där ett antal gånger då jag skaffat p-piller men jag har bara blivit trevligt bemött av två…. Så därför är jag lite skeptisk till det. Ja, jag kan ju kolla om det går att boka över nätet nu förtiden! :) Det gick inte det förr, men kanske nu :) Okej tack så himla mycket! :)
Har du förklarat dina problem i detalj, försökt måla upp för dom hur dåligt du mår? För du har ju rätt i att man kan ju inte bara sätta en diagnos på sig själv, har man inget bevis så kan man till exempel inte få den hjälp man behöver från LSS och liknande. Själv fick jag min diagnos när jag var 14, men det var i samband med annat då jag gått till BUP i många år tidigare pga mobbing. Prova att gå in på bokstavsmänniskor.ifokus också om du inte redan gjort det, kan hända någon där har bra råd att ge också.
#5 Ja, det har jag gjort varje kväll de senaste månaderna känns det som. Utan resultat! :(
Ja, tack för tipset, jag ska göra det nu! :)
En fråga till då jag inte får många svar från bokstavsfolk iFokus. Min mamma säger då att jag INTE har en diagnos och det vet HON för det skulle lärare sagt till om. Men det finns ju folk som går hela livet och har det jobbigt men inte visar det utåt och får en diagnos när de är 30. De flesta får ju diagnos i vuxen ålder. Och jag har alltid hållit mig i bakrunden så jag har bara fått bra omdömen av lärare för att jag är så stängt uppfostrad. Jag vill gärna ha hjälp i skolan och gå undan för att koncentrera mig. Men mamma vägrar ens vara med på att jag undersöker mig för att detta är min ända anledning. Jag skulle verkligen känna en sådan lättnad att få veta ifall jag har en diagnos. Men mamma säger att jag absolut inte får testa mig och får hon reda på det så väntade inte kul saker…
#7 dina "föräldrar" låter ju inte riktigt kloka. det där är inte att vara sträng, det där är bara helt genomstörda fasoner dom håller på med. prova ring till bris eller bup?
Tycker också att det bästa alternativet du har är att gå till bup. Där kan du få hjälp både med detta SAMT med att få dina föräldrar att förstå. Låter inte kul som du har det :/
De kan kanske kalla in dina föräldrar till ett möte, om du vill. De måste ju inse allvaret någon gång. Låter inte riktigt klokt.
Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se
Tack så hemskt för svar båda två! Jag mår riktigt dåligt…jag ska gå till bup! Ni gör verkligen så det känns bättre..tack. vill verkligen att mina föräldrar ska förstå.
Heja dig🌺
Jag skulle definitivt boka en tid på BUP. Dom är jätte snälla och kan hjälpa till på bästa sätt :). Styrkekramar
#11
Alla har inte diagnoser, tro't eller ej. Det finns faktiskt psykiskt kärnfriska människor.🙂
oj mitt svar kom inte fram! Men tack #11 och #12. ❤️❤️
#14 När jag skriver att alla har en diagnos är det mer eller mindre jag syftar på. Alla människor är ju välidgt olika. Det är det som gör oss så unika men samtidigt har vi väldigt lika språk. För vi är samma art. Men de som blir diagnosiserade har ju problem i vardagen. Sen så har de där psykisk kärnfriska människorna som du skriver fortfarande tendenser till allt det som är uppskrivet. Men vi har det förvärrat. Så jag menade, hoppas du förstår! :)
Starta ny diskussion
