Jag förlorade min mamma när jag var 14 år så jag vet hur det känns att förlora en förälder i ung ålder i alla fall. Nu hade inte min mamma cancer och det gick mycket snabbt (fanns ingen tid att t ex säga hejdå). Men jag vill säga några saker:

1. Det är inte säkert att det är cancer

2. Cancer behöver inte betyda död

3. Om eller när ens förälder dör så kommer man tids nog ändå vidare.

Men jag tycker så här, ta inte ut något i förskott utan invänta provsvar och utgå sedan från det. Många cancerformer botas MYCKET FRAMGÅNGSRIKT, så cancer behöver inte vara dödligt. Ta det så lugnt det går, och kom ihåg att nuet är det viktigaste av allt.

Hej vännen, det var inte roligt alls att höra :(! Jag hoppas verkligen att det inte är så både för dig och din mammas skull. Jag har inte gått igenom något sådant men vill bara visa mitt stöd och ta det lugnt det behöver ju inte vara cancer och idag blir mer än hälften av alla cancer sjuka människor friska så det är stor chans att din mamma kommer överleva om hon har cancer! Kram! <3

Jag tror att du får bättre svar på cancer iFokus. Jag kan dock säga att det är inte ovanligt att man kan ha exempelvis cystor på sköldkörteln som absolut är ofarliga. Jag tycker du ska prata med någon på skolan. Kurator eller dylikt om du är orolig.

Min mamma blev cancersjuk 2006 och jag tog det hårt. Skräckinjagande och hemskt. Hon fick lungcancer.

Jag var mest rädd att hon skulle försvinna, men jag hade så tur❤️ Efter ett långt arbetande med cancern i flera år, blev hon frisk efter att ha varit nära döden. 

STORA styrke kramar härifrån!❤️ Hoppas att det inte är cancer❤️

Förstår att du blir orolig, försök att prata med din mamma hur du känner, tror säkerligen hon vill veta hur du känner. Jag förlorade min pappa i cancer men då hade han den "fulaste" formen av cancer. Mitt råd till dig är prata om det! Antingen med familj, vänner, skolsköterskan eller liknande!

Tack så mycket alla. Jag vet att jag inte skall bli ledsen innan om de inte ens är cancer. Jag pratade med pappa förut men han tog de inte som jag ville han sa bara att det inte är någon fara och pussade mig på pannan och gick ut ifrån rummet.

Jag tror att vi alla som är lite äldre har gått igenom det, men det är ju olika i vilken fas av livet man är när man drabbas av att en närstående kanske kommer att bli svårt sjuk eller rentav dö i förtid.

Att vi alla dör så småningom är någonting som vi kanske inte ens klarar att förlika oss med under hela vår levnad, och ändå är det så. Din mamma har antagligen inte uttryckt mer än att det behövs mer undersökning för att ta reda på vad det är, och jag tycker att fram till att det är avgjort ska man inte ställa några diagnoser eller scenarion "i värsta fall". Vi har ändå bara en begränsad tid här på jorden, och det är vår uppgift att göra det bästa av den, vad som än komma skall.

Så jag tycker att du ska tala med din mamma om din oro, och att du ska försöka göra det så bra som du kan för henne och emellan er. Jag har gått igenom det du berättar om, och mer än en gång. Det är inte lätt, jag vet, men det finns ingen väg ut annat än att acceptera det vi inte kan förstå och det vi inte kan göra något åt, men att också göra det absolut bästa av det vi har.

#7 jag vet, jag vet att livets gång är sånt men det är inte rättvist :( Mamma är inte gammal alls. Inte jag heller. Kan inte leva utan mamma. Jag skall prata med mamma ikväll :(!

#8 Jag tror det är bra att du pratar med din mamma och talar om hur orolig du är. Det är alltid skönt att få prata.

Jag har själv haft cancer för 4 år sedan (en hjärntumör) och vi pratade mycket hemma och jag talade om för min son alla nyheter så fort jag fick veta. Nu var väl han aningen äldre än vad du är men man är orolig ändå.

Oftast så är det nästan värre för de anhöriga runtomkring än för den som är drabbad.

Nu är det ju inte alls säkert att det är just cancer din mamma har så försök att tänka glada tankar.

Förstår dig… Min pappa har cancer (ska opereras imorgon), men å andra sidan är det väl den cancer som minst dör av, så jag oroar mig inte så mycket.  Men gud vad jag har varit rädd och orolig att förlora honom. Min pappa är bäst i världen 🌺 Jag håller tummarna och finns alltid där för honom - det är i princip det enda man kan göra. :/

Jag har inte gått igenom något sånt men du ska veta att vi alla finns här!! #0 ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Hoppas det löser sig. Kanske hjälper att prata med henne❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Kram!

Usch, kram på dig! ❤️

Mm. Det är säkert inte cancer, om det är cancer så kan det vara sådan cancer man inte dör av, eller också har läkarna hittat det tidigt, så hon överlever (SKA VI HOPPAS!) och är din mamma inte så gammal så är hon antagligen bättre rustad för sådant här än en åttioåring. Jag hoppas att hon klarar sig. Puss! ( det känns bara så bra att säga det )

Som alla andra säger så är det inte alls säkert att det är cancer! Det kan vara mycket annat, läkarna måste bara säga så för att förvarna patienten. Och även om det otänkbara skulle ske- att hon har cancer- så behöver inte det betyda att hon dör! Den verkar i så fall upptäckas tidigt, och din mamma är ung! Hon har odsen på sin sida och det finns en bra chans att hon klarar sig!