Jag håller helt med! Minns att man hade en snabb genomgång (endast när det var ett nytt kapitel) och sedan fick jobba på egen hand… fattade man inte något fick man räcka upp handen och så kom läraren och förklarade det enstaka problemet man inte förstod, väldigt snabbt. 

Endast första året på gymnasiet hade vi en mattelärare som var väldigt glad för matte och hade genomgångar varje dag där vi fick olika uppgifter att lösa inom klassen. Jag fick ett solklart MVG det året… Just saying.

#1 samma här, hamnade på ett gymnasium där en matte lärare verkligen la ned mer än halva lektionen till att gå igenom tillsammans med oss elever. Hade även en i åk 7 men hon var bara tillfällig och slutade väldigt fort, hon fick mig att förstå matten efter det krashade allt igen när vi fick ny lärare som knappt hjälpte oss.

I högstadiet hade jag en jätte bra lärare! När vi hade haft läxor så gick hon igenom problem som folk inte klarat och visade hur man skulle lösa det, och i början på varje lektion gav hon exempel på det vi jobbade med och förklarade hur man löste det på bästa sätt!

Jag har hört historier från kompisar som fick göra diagnostest på tid vilket gjorde dom as-stressade som barn och därför presterade dåligt. Detta ledde till att de halkade efter som tusan eftersom de sattes i helt "fel" grupper. Varje barn måste få jobba i sin egna takt, vilket är svårt, men allt är ju svårt. 

Jag floppade matten på gymnasiet för att läraren vägrade hjälpa mig. Han gav upp på mig och sa att det inte var någon idé. Visst mår man bra av att höra sådant?

#4 Det gjorde vi också på grundskolan, men det tyckte vi var kul 😛 Det blev liksom som en tävling, både mot klasskompisarna men också mot sig själv. Däremot skulle jag inte velat ha det med mer komplicerad matte. 🤦‍♂️

#5 Kommer inte ihåg om vi hade det, antar att vi hade det men att jag förträngt det. Det är det som är tråkigt med sådana saker. Tvingar på barn "tävlingar" trots att de kanske inte vill delta, vilket gör dom stressade och underpresterar och mår dåligt.

#6 Beror nog helt på stämningen. I min klass tyckte vi att det var kul, men vår lärare var också underbar :) Har man en mindre rolig lärare kan jag förstå om det blir stressigt och jobbigt för eleverna. :/

#7 Eller om man är utstött, har ångest, mår dåligt över andra saker i livet, har dyskalkyli (dyslexi fast för siffror) eller bara inte vill, typ. Det kan finnas många anledningar. Och det gäller att faktiskt hjälpa dessa barn. Barn som ser skolan som en rolig tävling har uppenbarligen inte lika stort behov till hjälp.

Pedagogiskt sett är "tävlingar" utav typen 'räkna så många tal du kan på två minuter och den som klarar mest får sitt namn skrivet på griffeltavlan som veckans mästare' ett jävla fördärv, rent ut sagt. Fattar att det finns ungar som tycker det är kul att tävla, men det ska vara frivilligt och det är definitivt inte rättvist gentemot de som är känsligare för stress och därför misslyckas gång på gång. Det förstör matte-upplevelsen för så många barn och sabbas detta redan i lågstadiet är risken väldigt stor att de aldrig kommer kunna få en annan upplevelse utav det.

Det finns studier som visar att barn som ses som sämre på något för att inlärningen inte är optimal för just dem, blir sämre på just det ämnet.

Skolan är inte heller en tävling, grundskolan är ett ställe som ska utveckla barnens olika sinnen och tankesätt - en lång förberedelse för att de ska kunna lista ut vad de vill göra i sitt liv och vad de tycker är roligt och mår bra utav. Skolan ska absolut inte handla om vem som är bäst på vad, det fördärvar mer för de som är "sämst" än det höjer de som är "bäst". Är även ganska övertygad om att dessa tillvägagångssätt späder klassamhället, samhällsklyftor och elitism. Säger inte att det är orsaken, men det bidrar definitivt inte till att jämställa samhället.

Enligt läroplaner och skollagar skall alla barn ges samma möjligheter - detta är i praktiken väldigt sällsynt p.g.a de enformiga tillvägagångssätt skolan lär ut kunskaper och upplevelser. Och s.k "tävlingar" eller prov med tidspress hämmar barnen otroligt, om inte direkt så i längden.

Absolut inte lärarnas fel, de allra flesta gör sitt yttersta och jobbar ihjäl sig för att kunna tillmötesgå barnens individuella behov, men resurserna för att utveckla skolan finns inte. Varken personalmässigt eller ekonomiskt, och det är helt och hållet upp till regering och riksdag att välja att lägga pengar på.

Jag minns en skola som jag gick väldigt kort på, endast VT-terminen åk 6 (har totalt gått i 12 skolor inkl gymnasium så har lite erfarenhet av olika lärare). Vi tävlade, det var fan inte kul stressen steg mig åt huvudet tills jag svimmade men ändå så fortsattes tävlingarna.

Hade en annan skola som jag gick i åk 1-3 hos, där var det superkul med matte inte bara för att vi jobbade tillsammans med elever och lärare utan för att böckerna var roliga, vi fick flexböcker som vi fick skriva i istället för dumma separata papper som bara driver en till vansinne för att de inte alltid finns plats för dom.

i åk 4-5 hade vi en allt i allo lärare, hon lärde ut Ma, Sv & Eng men jag fick möjligheten att gå på extra matte  hos en annan person där vi fick bla ha gossedjur sittandes bredvid oss som stöttade oss vi fick även spela roliga matte spel och sen fick vi alltid klistermärken i slutet av lektionen.

#8 Tänkte mer på barn i typ 8-årsåldern, inte tonåringar. Hade aldrig såna prov på högstadiet.

#11 Fast vad gör det för skillnad? Barn i 8årsåldern kan vara mobbade, ha ångestsjukdomar, må dåligt och ha problem med matte. Det är inte bara tonåringar som har dessa känslor.

Som jag skrev så syftade även jag på låg- och mellanstadiebarn. Där sätts grunden till vilka känslor men får gällande skolan.

#12 Självklart och det är därför jag pratade om stämningen i klassen. Det lär ju inte vara en bra och trivsam stämning om folk blir mobbade eller utstötta. Hur som helst ser jag inget fel i att ha prov på tid (tekniskt sett är det ju tidsgräns på alla prov) så länge de inte är gjorda så eleverna inte känner sig duktiga nog om de inte klarar det på tiden.

#14 Precis därför man borde försöka lägga upp individuella planer för varje enskild elev, eftersom det finns ofantligt många som kuggar på dessa prov och blir dömda för det resten av terminen/skolgången. Vissa människor klarar inte tidspress alls. Skolan ska forma sig efter eleverna, eleverna ska inte forma sig efter skolan.

#15 Det är dock inte speciellt realistiskt att tänka så. Det finns väldigt många elever och på tok för få lärare! Omöjligt med andra ord. 

Däremot borde det finnas extraklasser för de som behöver mer hjälp, eller helt enkelt mindre grupper.

#16 Jag är starkt medveten om lärarbristen då jag sitter på främre raden och skådar det med egna ögon. (Tillhör den lilla skaran vikarier som orkar). Jag har mer attityden "Det går om man vill" när det gäller just sådana här saker.

#17 Hmm jadu, svårt! Tror dock inte det skulle gå med kommunala skolor, de har väl inte råd att anställa fler lärare till samma ämne och klass. Jag tror helt enkelt på att man bör ändra sättet att lära ut. Som i videon! Det fungerar i andra länder och svenskar är inte dummare än andra nationaliteter, vi har bara dåliga metoder att lära ut.

Extraklasser och mindre grupper finns redan, problemen börjar redan innan dess, mycket av det skrev jag om längre upp.

Tycker problemen med stressframkallande prestationsmoment är väldigt glasklara och knappast en osanning eller "min åsikt".

Man kan liksom inte lägga resurserna på de ungar som lär sig utan problem, de har inga problem med skolan? Förstår inte alls hur man resonerar då man sätter detta i främsta rummet när det uppenbarligen är en stor skara barn som faller mellan stolarna pga hur skolan (fortfarande!) ser ut. Krut bör väl ändå läggas på de barn som har mer uppenbara problem med, i detta fall, matematik. Det handlar liksom inte att det är en medfödd sak att vara dålig eller bra på, det handlar om att barnen inte ges samma förutsättningar utifrån deras behov.

Ang. realismen kring det hela så är det absolut inte ett orealistiskt tänk då det är dessa ämnen det pratas om bland lärare och pedagoger - oftast relativt nyutbildade. Många vill göra något åt det och många vet hur det ska göras, problemet är att landets ekonomiska vinster ska öka kortsiktigt och NU - man väljer alltså att halvt strunta i den långsiktiga effekten utav det, vilken blir färre utbildade personer när dessa barn växer upp. Allt p g a tillvägagångssätten ifrån medeltiden när det kommer till grundskolans inlärande.

Kunskapsskolan (åk 6-9) har ju indelade i mindre grupper, tror max 15 elever i varje basgrupp och varje åk har ca 5 basgrupper ibland finns två lärare på plats. På min kunskapsskola jag gick i fanns inga special klasser (kan säkerligen finnas på vissa) då man jobbar väldigt mycket på egen hand på dessa skolor. Var en lärare sjuk så vart man utspridd i de andra basgrupperna så lärarna inte fick allt för många att hålla koll på. Så det går ju, men alla skolor har inte tillräckligt med lokaler eller så har de inte råd att göra det.

Allting går med de rätta medlen. Problemet är att den svenska matematikundervisningen inte har dem. Att det är för stora klasser är inte det största problemet, utan problemet ligger i lärarnas kompetens och didaktik (hur man lär ut ett ämne). Vissa saker är till och med lättare att genomföra i stora grupper där eleverna t.ex får räkna matte med kroppen. Lokalbrist är inte heller något egentligt problem i det fallet eftersom att utomhusmiljön är stor. Och ute kan man vara oavsett väder, för barnen blir vana vid att klä på sig (jag jobbar på en ur och skur F-3). Det finns för få kompetenta lärare i sverige, många stannar långt efter pensionsåldern för att det helt enkelt inte finns nya lärare att anställa. 

Många matematiklärare är tyvärr väldigt låsta vid den didaktik de lärde sig på högskolan, och vill inte se de resurser som de faktiskt besitter, för att det "inte alltid varit så". 

Sen har vi ju de politiska aspekterna osv som också spelar in. Men skolan ska kunna tillgodose varje individs behov, för annars upppfyller de inte läroplanen och bryter mot skollagen.