Brukade vara ganska svartsjuk antar jag, men inte längre 😛 Eller, såklart om jag skulle se fysisk kontakt mellan min sambo och någon tjej skulle jag bli sur om det såg lite för kärleksfullt ut, men annars litar jag på honom så jag slipper svartsjuka.

Självklart får man vara svartsjuk - det betyder ju bara att man älskar personen och vill ha denne för sig själv. Det går för långt dock om man försöker kontrollera den andra personen; alltid ska veta var denne är eller veta vilka personen har träffat under hela dagen, går igenom sms,mail, osv… Det är inte ok!

Jag blir väldigt lätt svartsjuk/avensjuk!Om min närmaste kompis skrattar med någon annan kan det förstöra min dag. Jag vet att det låter sjukt men jag kan inte hjälpa det. Jag är skorpion, alltså född i november och det sägs ju att de ska vara svart och avensjuka då det stämmer ganska bra!

Japp, jag är ganska svartsjuk av mig. Är dock ganska bra på att inte visa det, utan det är något jag håller för mig själv eftersom jag vet att dte är dumt av mig. 

Det har väl gått för långt när man försöker begränsa vad ens partner göra (exempelvis att han inte får umgås med tjejkompisar) eller om man själv mår allvarligt dåligt över det.

#2 Det där är något du behöver jobba på för det är varken sunt för dig eller de i din omgivning när du känner så som du gör. Att hänvisa till ett stjärntecken gör inte att beteendet är rätt eller bra för någon.

Själv så är jag lagom svartsjuk tycker jag. :) Så där så det märks att jag är rädd om min kille och vill att han bara ska vara min. Men utan att det går överstyr. Skulle aldrig förbjuda honom att träffa sina tjejkompisar t.ex. När svartsjukan blir kontrollerande över den andra partnern, det är då den blir ett problem som sakta men säkert tar död på förhållandet. Ingen vinner på det. Min kille är vad jag förstått på samma nivå som mig när det kommer till svartsjuka. Mitt senaste ex verkade däremot inte svartsjuk alls… Det kan jag se som ett litet problem. För min del så kändes det som att han inte brydde sig och att han då kanske inte alls älskade mig så som han borde ha gjort.

Jag var ganska svartsjuk i mina tonår när jag hade pojkvänner. Var oerhört jobbigt för mig och för dem. Då det jämt blev tjafs då de skulle göra något med en tjejkompis t.ex.
Men jag blev äldre och "växte ur" det på nåt sätt. Var inte så svartsjuk med min senaste pojkvän jag hade för 2 år sen.
Det ligger lite kvar och jag anser att lite svartsjuka kan vara bra ibland för att man själv ska veta och partnern ska veta att man månar om dem och inte vill förlora dem.

Det kan låta konstigt för många, som inte alls är svartsjuka och tycker att det är just en "sjuka". Men för många, som för mig, är det nyttigt till en viss mängd ibland. Så länge man själv och partnern inte tycker att det går över styr.

På senare år har jag bara haft kk's eller flings, och då har jag inte varit svartsjuk alls. Mest för att - jag har inte varit i ett förhållande med dem. De har officiellt sett inte varit mina och jag har inte varit deras. Så både de och jag har haft fritt fram till att träffa andra och det är lite en annan sak. Då är det nog kanske inte så nyttigt med svartsjuka, tänker jag.

Har även småproblem med avundsjuka - men det är en annan sak så tänkte inte gå helt OT 🙂

Är inte ett dugg svartsjuk när det kommer till förhållanden med en partner.

Jag är däremot oerhört svartsjuk inom vänskap och har förlorat praktiskt taget alla mina vänner på grund utav det. Folk tröttnar liksom tillslut. Detta beror på att jag har Borderline.

#6
Är det samma sak med svartsjuka inom kompisar eller räknas det som avundsjuka?
Om två kompisar gör något utan mig, blir jag då svartsjuk eller avundsjuk? 😛

#7 Det beror på vad du blir upprörd över. Blir du upprörd över att de gör en rolig aktivitet som du inte får vara med på, så är det avundsjuka. Blir du upprörd över att de umgås utan dig, så är det svartsjuka.

**Avundsjuka:
**"Vid avundsjuka angriper personen sin egen självkänsla och signalerar till andra att den inte är tillfreds med sig själv. Detta kan ske genom missunnsamhet och personen är inte speciellt välvilliga till den andres framgångar. Även vid en annan persons begåvningar eller pga en annans persons utseende samt vid ägodelar kan avundsjuka aktiveras. Vid avundsjuka känner sig personen underlägsen och fångade i en bristsituation där mindervärdeskänsla uppstår. Här kan en känsla av egenvärde vara låg.."

**Svartsjuka:
**Svartsjuka beror på avund men förutsätter en tredje person. Svartsjuka handlar om ens persons fruktan att bli övergiven eller att förlora något som denna anser att denna har rätt till. Det kan handla om en partner, en position eller en aspekt av den svartsjukes självbild. Många gånger handlar just svartsjuka om samhörighetsförlust…

#8
Intressant! Tack för ditt svar 🙂
Då kan jag nog vara både avundsjuk och svartsjuk på mina vänner ibland. Inget jag berättar eller tar ut över dem dock. Håller det för mig själv, mår lite dåligt över det en stund sen släpper jag det och går vidare.

Känner dock igen det där du beskriver i #6. Jag är rädd att förlora vänner pga jag är så ärlig. Har inte så många kompisar så ibland är jag rädd att jag ska bli ensam kvar, om jag säger vad jag tycker bara för att jag är ärlig. Sen kan jag även inbilla mig ibland att de gör saker med andra för att de inte tycker om mig.
Vad räknas det som? 😛

Det här är ingenting som gör att jag går runt och mår dåligt dagligen, mest funderingar jag kan få ibland och ibland mår jag dåligt över det en stund innan jag släpper det och börjar intala mig positiva saker 🙂 Men rädslan finns väl ändå där eftersom att tankarna dyker upp ibland?

Sorry om det blir lite OT, tyckte bara att det var väldigt intressant.

#9 Problemet med mig är att jag låter svartsjukan gå över mina vänner. Okontrollerat kan jag sitta och skriva till dem över sms eller facebook att jag tycker det är otrevligt hur dom kan umgås utan mig. Det kan vara så fånigt att de till och med frågar om jag vill vara med, men jag blir arg för att de inte frågade mig tidigare, och så mår jag dåligt över att de har kul utan mig. Hur VÅGAR dom ha kul utan mig? Ungefär så fåniga tankar har jag. Oerhört jobbigt dagen efter när man inser hur barnsligt man betedde sig.

Ja alltså det du beskriver räknas väl som ren och skär osäkerhet och kanske till och med mänsklighet. Alla känner nog så till och från. Det är inte förrän det påverkar ens liv , som det gjort för mig som förlorat alla mina vänner under mitt 21-åriga liv och har svårt att hitta nya, som man borde försöka fixa det. Eller ja, fixa går ju inte i mitt fall. Men lära sig hantera det.

Jo jag är svartsjuk av mig x-x

Nej inte vanligtvis, men ibland kan man inbilla sig saker som väcker den där oroskänslan.

#10
Förstår din frustration 😐

Du har nog rätt. Är osäker och oroar mig över vad andra tycker. Främst mina vänner. Vad de tycker om mig, om jag är rolig att umgås med osv. Blir osäker när de umgås med andra som jag inte känner eller bara känner lite grann. Värst är det när de inte ens frågar. Jag har svårt att skaffa vänner, är social men inte särskilt utåt, och vill inte bli av med dem jag har. Även om de ibland, ofta senaste tiden, har varit en pain in my ass. Det är mest på senaste tiden som jag börjat tänka att de kanske inte tycker att jag är rolig att vara med längre, att de hellre är med andra än med mig och skjuter undan mig.
Men det är förhoppningsvis bara inbillning!🤔
Något jag får jobba på helt enkelt! Kanske något att ta upp med mina vänner och se vad de säger? Kanske får svar på hur det är då? Förmodligen sitter jag och oroar mig i onödan och de tycker att jag är en bra kompis. Hoppas på det i alla fall 🙂

Har aldrig vart svartsjuk på någon av mina pojkvänner. Jag tror att det beror på att jag hittills inte hittat någon jag tycker om så mycket att jag blir svartsjuk. Hade en pojkvän som var extremt svartsjuk, och det var sjukt jobbigt. Han satte upp en massa regler. Vi brukade smsa på kvällarna, och då var jag tvungen att smsa innan klockan 6. Jag var alltid tvungen att berätta om vem jag var med osv. Han hade dock stora problem med sin självkänsla och var väldigt osäker på sig själv, så mycket kom nog ifrån det också.

Inte om jag litar på andra personen. Har de någonsin givit mig en anledning att inte lita på dem så är det självklart att jag har svårt med den biten. Men i grund och botten är jag inte en svartsjuk människa.

#13 kommunikation är alltid bra!