Jag vet inte om jag kan hjälpa dig så mycket, men vill ändå bara visa att det finns folk som bryr sig. Jag förstår så himla väl hur du känner. Dina vänner, vet alla hur läget är? Har du någon du vågar vara helt ärlig mot och säga precis exakt som det är? Jag menar, du skrev " ehm nej? Jag försöker redan SÅ mycket", men vågar du säga det till dina vänner också? Eller blir du bara ledsen?

Jag tycker helt klart du ska byta psykolog om den du har inte tar dig på allvar, det kan vara en himla skillnad mellan psykolog och psykolog och en del känns ju mest som att de vill få klart timmen och skicka hem en med någon "uppgift" som inte hjälper ett skit.

Kanske du skall byta psykolog? Det är viktigt att du "klickar" med den som skall hjälpa dig att lotsa dig fram genom tillvaron.
Har psykologen inte föreslagit att göra någon sorts utredning av vad dina symptom beror på? För det är symptom du har. Symptom på att något i din kropp är fel. Det är inte själva DU som är värdelös och lat.
Din kropp och din hjärna är kemi och processer. Du verkar helt uttömd på energi. Något har gått fel, eller saknas. Hur äter du? Om du inte får i dig rätt näringsämnen så fungerar inte processerna i din kropp och din hjärna som de skall.
En kropp kan faktiskt svälta även om man äter som bara den, om den inte får de näringsämnen som den behöver. Vet att det är det svåraste som finns att gilla sig själv och sin kropp när man mår som du gör. Men att försöka lyssna på din kropp och din hjärna kan vara ett litet steg på vägen till att må bättre.
För människan är en fantastisk skapelse. Försök att tänka på din kropp och på din hjärna som något lite utanför ditt "själv". Som något som du skall lära känna. Och hjälpa. Och ha respekt för.
Läs om kroppen och hur den funkar. Läs om hjärnan och hur den funkar. Idag är det lätt att få fram fakta på nätet.

Vet du t ex att man just nu forskar mycket på tarmfloran och dess betydelse för hur både hjärnan och kroppen mår i övrigt. Därav så viktigt vad man äter.

Men som jag inledde; känner du inte att din psykolog kan hjälpa och förstå så försök byta. Eller säg till psykologen hur du känner inför mötena. Fråga om utredning. Ta alla tänkbara prover som kan tas. Du kan ha brist på vitaminer, mineraler, proteiner etc. eftersom du känner att kraven på dig är oöverstigliga så kan din kropp vara utmattad, och de tär inte säkert man vet vad som beror på vad. D.v.s. är det en ren psykisk åkomma som gör att du är så utmattad, eller har utmattningen orsakat brister i kroppen?

Jag har tagit prover för blod/vitaminbrist osv. och har redan blivit dagnotiserad som deprimerad, men grejen är att det känns som att jag inte blir frisk eller inte kommer någon vart :(

Mina vänner vet om hur jag mår osv. men tror inte dom kan sätta sig in och fatta hur jag mår och hur jobbigt det är för mig att orka göra saker.

Ha bytt psykolog så många gånger, och denna jag har nu har jag bara vart hos några gånger nu och vet inte om jag orkar byta igen och gå igenom hela historian och hur jag mår osv. IGEN ..

Tack hörni för era svar!

#3 Hur jobbar ni med depressionen just nu? Enbart samtalsterapi? Jag har själv bytt psykolog ett antal gånger, och jag vet att det är jobbigt men det är verkligen viktigt att ni klickar. Även psykologer jobbar med olika läror, t.ex psykodynamiskt och biologiskt perspektiv, och de behandlar också människor olika. Det är viktigt att du hittar någon som passar dig och ditt tankesätt. Annars är det helt enkelt de vanliga råden jag kan ge, vilket du antagligen hört många gånger tidigare. Motionera, ät bra mat och se till att göra saker trots att du inte känner att du har energi, eller vill. Som att vara med dina kompisar t.ex. Och kom ihåg att det blir bättre, och att du VILL bli bättre betyder att du har kommit en bra bit på vägen! Jag är idag snart 17 år och är äntligen "frisk", men det tog ett tag. Kram c:

Du skall kanske ta mer utförliga prover. Vårdcentralen kör sina standardprover, och det är ofta inte så utförligt. Varje prov kostar så de gör bara det de måste.

Varje gång du gör något sådant så be att få provsvaren utskrivna - det har du rätt till. Jag har prover från flera år sparade. Sedan läser jag själv och forskar på nätet och drar mina egna slutsatser.

Jag är inte säker på att jag skulle nöja mig med deprimerad som en diagnos - och så skulle det vara bra med det! Vad beror depressionen på ? Brist på någon substans i hjärnan? Och vad beror det i sin tur på? Jag kan vara ett riktigt "Pain in the ass" på läkarna. Det gillar de inte alls, men det ger jag fasen i.

Förstår att du tycker det känns jättejobbigt att byta psykolog igen, men du är värd det som funkar för dig. Det är väl det som är det viktigaste nu, att få dig själv att inse att du har ett värde. Då kommer du också att orka slåss mer för dig själv och din rätt att må bra.

Går du bara hos psykolog eller medicinerar du mot depressionen också? Jag har behandlats för depression i omgångar och för mig funkar det bäst med medicin. Att prata med någon har inte så stor effekt för mig. Det är väldigt olika vad som fungarar bäst.  Har du sagt till din psykolog att du inte känner att samtalen hjälper?

Jag var mådde riktigt dålig mellan femman och åttan. Jag skrek på mamma och pappa att jag inte orkade mer flera gånger. En gång var jag till och med på väg till köket för att köra en kniv i magen men pappa stoppade mig på väg ner för trappan och sa att jag skulle sluta larva mig! Det låter säkert konstigt att jag varken fick hjälp eller att jag inte var på väg flera gånger men det var jag. En gång var min lillasyster med när jag tänkte gå ut på en skogstjärn med jätte dålig is och då kom jag på vad jag skulle kämpa för! Min lillasyster! Jag vill inte låta henne gå igenom vad jag gick igenom så jag kämpade på så att jag skulle kunna vägleda henne om det det behövs. Jag förlorade en av mina bästa kompisar på grund av att jag mådde så dåligt och stängde alla ute. Idag är det bara två som vet om hur jag mådde. Ev. syrran om hon kommer ihåg vad som hände i skogen… Min allra bästa vän vet inte om det för jag är rädd att hon kommer må så dåligt att hon inte hjälpte mig. Det jag vill säga är att du borde komma på något du vill kämpa för och att det verkligen blir bättre! Det kan ta tid men det blir det fast men inte tror det. Jag är fortfarande inte på topp och livet kommer alltid att gå upp och ner. Kom också ihåg att du kommer att lämna spår om du slutar andas! Mor- farföräldrar, dina föräldrar och de syskon som du kanske har kommer att ha det jätte svårt om du lämnar dem! Jag vill inte att du ska ta det sista på fel sätt. Det låter deprimerande men det är också sanningen. Kämpa på!