Jag är en hemsk vän
Jag har i iprincip hela mitt liv varit den tjejen som kallas, "för snäll för sitt eget bäst", "personen som sätter andras mående framför sitt eget", "den mest omtänksamma personen jag känner". Men varje gång jag hör det, kan jag inte ta det till mig för jag är en hemsk vän.
Jag hade en väldigt nära vän enda sen dagis. Jag var blyg och hade svårt för att få vänner som liten. Men på något sätt blev jag och Sara (inte hennes riktiga namn) jätte bra vänner! Sen började vi på skola i samma klass. Och även om vi självklart hade flera andra vänner så var det liksom alltid "vi" på något sätt. Våra familjer blev vänner, vi åkte på resor tillsammans, och det var ingen jag kunde vara mig själv med så mycket som med henne.
Men i femman började vi glida isär lite. Men vi var fortfarande nära. Men när vi sedan bytte skola i 6an och hamnade i olika klasser så ändrades allt. Jag tog avstånd. Jag intalade mig själv att hon hade "ändrats". Hon gick igenom en jobbig tid under 5an och fick lite "emo stil". Men hennes personlighet var den samma. Det var jag som ändrades. Jag tyckte att jag fick lite "status", absolut inte populär men ändå något åt det hållet. Jag ansåg att jag var för "cool" för henne. Att hon skulle få mig att se mindre populär ut. Jag erkände inte ens det här för mig själv då, jag sa till mig själv att vi bara "gled isär", att hon hade ändrats. Men när jag tänker tillbaka, vet jag att det var mitt fel. Hon frågade ett par gånger i början av 6an om vi kunde ses, men jag sa alltid att jag var upptagen.
Min mamma träffar fortfarande hennes mamma ibland, och genom dom fick jag höra att Sara flera år senare, hade sagt att hon saknade mig. Fyfan vad hemsk jag kände mig då. Men nu vet jag inte längre. Det känns som att hon är jätte arg på mig, kanske till och med hatar mig, vilket hon har all rätt till. Men jag känner att jag måste prata med henne, be om ursäkt för vad jag gjorde. Både för att lätta på mitt samvete och för att jag vill att hon ska veta att det inte på något sätt var hennes fel, men också för att jag saknar henne. Men vad fan ska jag säga?
Jag behöver inte en massa skit om att jag är elak, jag vet det, jag behöver hjälp att fixa det. Jag var bara ett barn. Jag fatta inte bättre. Sen är ju frågan varför jag inte gjort något t det tidigare. Jo för att jag skäms så jävla mycket och jag är feg.
Tack till alla som orkat läsa hela den här osammanhängande konstiga texten och jag är tacksam för ALLA svar jag kan få.
Det är ganska vanligt och naturligt att man glider ifrån varandra. Man ändras ju en hel del som barn och ungdom, och det är inte alls säkert att man utvecklas i samma riktning. Eftersom ni inte har bråkat eller varit direkt i konflikt så kanske det räcker att ringa eller skriva till henne och säga att du har tänkt på henne, saknar henne och om hon har lust att ses. Du ska nog inte börja med att säga förlåt och att du varit en "hemsk vän" etc etc. Det kan bli lite mycket på en gång. Det kan komma lite efterhand som ni pratar, om du känner att det verkar behövas.
![[134643]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är absolut inget ovanligt det du beskriver, det har hänt mig och en kompis som var kompisar sedan vi var 6 år gamla. Nu i efterhand kan vi båda konstatera att det faktist var båda två som släppte kontakten. Även om det från din sida känns som om du gjort allt fel kanske det inte är så egentligen. Jag kan ju också säga att jag och kompisen idag är superbra kompisar igen trots ett nästan två års uppehåll, så det finns hopp haha! Jag tycker helt enkelt att du kan skriva till henne och fråga om hon vill träffas. Jag vet inte ens om du behöver be om ursäkt, hon förstår nog, det kanske kan vara bättre att bara gå vidare båda två och bygga på er nya vänskap? ^^ Om du känner att du måste be om ursäkt kan du såklart göra det, men kanske när ni träffats ett tag och du känner att en ursäkt är på plats. Tror definitivt inte att hon hatar dig för det iaf. Skulle hon göra det är det nog inte en vän jag skulle vilja ha, faktiskt.
Nja asså du borde nog prata med henne, kanske förklara lite vad det handlar om på kik eller något och sedan ta det face to face tror jag är bäst.
Gud vad bra jag stavar…
Känner igen mig i det du skriver, men att min fd vän skulle vara du. Dock blev jag inte emo utan var mig själv, fast ensam då.
Saknade henne mycket, men skulle aldrig orka med henne nu. Jag har mina vänner och mitt liv och hon har sitt. Även om hon skulle ge mig ursäkter på ursäkter, hon är inget för mig nu och kommer aldrig bli det heller.
Vill du bli ven med henne eller vill du bara be om ursäkt?
jag tror att hon någonstans skulle förstå. Hon vet nog hur svårt det är med vänner och sånt där.
jag är 16 och mittemellanpoppulär. (Om det känns bättre att inte höra det från en vuxen) :)
Starta ny diskussion
