Övernaturliga upplevelser
Har ni någonsin upplevt något övernaturligt? T.ex. om ni tyckte ni såg ett spöke eller hörde en främmande röst, osv.? Berätta i så fall! 👻
Här är min upplevelse:
En vinterdag när jag var 12 eller så spelade jag anden i glaset med en kompis hemma hos mig. Vi fick egentligen inte göra det ensamma då mamma inte gillade att vi hade levande ljus på golvet utan en vuxen hemma.
Min kompis frågade anden om denne kunde ringa till min hustelefon och den svarade "ja" (om jag minns rätt, minns inte riktigt vad den svarade). Några sekunder senare ringde det på dörren. Vi skyndande oss att släcka ljusen och gömma undan spelplanen då vi tänkte att det förmodligen var min mamma som kom hem.
När jag gick och öppnade dörren var det ingen där. Jag tittade mig runt men kunde inte se någon - och det konstigaste av allt var att det var nyfallen snö på trappan, men inga tecken på fotspår…
huuuu!!
Jag har ett flertal gånger varit med om lustigheter, men hur jag ska kunna berätta det kortfattat vet jag inte!
Sånt här är ju så spännande också! 😃
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 
#1 Du kan kanske välja ut några händelser och sammanfatta dem? I dunno. 🤪
Jag tror inte på spöken eller andar, osv… Men den upplevelsen har stannat med mig och är fortfarande oförklarlig. Min sambo tycker att jag är galen som inte tror på något övernaturligt efter att ha varit med om det, haha.
Jag kan ta det som hände sist jag var i min pappas föräldrahus i Lappland.
Var ca 12 år och min bror 7 vid det tillfället och vi båda minns det mycket väl.
Det är ett äldre hus med två våningar, trappan upp till 2avåningen är en lång mörk och rak "korridor", snorhala trappsteg dessutom, aldrig i livet att man oförsiktigt klampade upp/ner.
En kväll skulle jag och min bror sova i ett av de två rummen på övervåningen, vi hade tryckt ihop våra sängar till en stor dubbelsäng för skojs skull.
Dörren in till detta rum är väldigt tung och tjock, för att över huvudtaget kunna öppna den måste man först hårt trycka ner handtaget för att sedan ta ett stadigt grepp och "lyfta" dörren vid handtaget så att den öppnas, för att stänga så måste man ta i ganska rejält, inget man smyger igenom med andra ord 😛
(dörren sitter snett så det blir spänningar mot karmen)
När vi ligger där i sängarna och fnissar åt diverse trams så hör vi tunga steg som kommer uppför trappan, vi tar för givet att det är vår pappa som ska komma och säga god natt.
Stegen stannar utanför dörren och det blir tyst ett litet tag, vi blir lite nervösa men vår pappa är en hejare på att försöka skrämma oss så vi antog att det är han som dummar sig igen.
När det gått ytterligare ett litet tag så trycks handtaget ner och dörren öppnas som ingenting, den flyger sakta upp som om en vindpust knuffat den och det blir återigen tyst.
Vid detta laget så är jag och min bror rätt så rädda men ändå inte på något konstigt vis.
Plötsligt stängs dörren igen, lika försiktigt som den öppnades.
Vi kastar oss under våra täcken och gömmer oss, plötsligt hörs ljud inne i rummet, samma tunga steg som hördes i trappan kommer emot oss, stannar vid fotänden av min säng och så blir det tyst igen i någon sekund.
Jag minns att jag hinner reflektera över vad det kan vara när jag plötsligt känner något som tar ett försiktigt tag över min ena fot, som om h*n kramar varsamt om med handen för att kika till en ungefär.
(dum som jag var låg jag raklång fortfarande)
Efteråt blir det knäpptyst igen och sen hör vi snarkande, det kommer underifrån där min pappa sover i sina föräldrars gamla sovrum.
Gissa hur rädda vi var? Att vi ens vågade sova i det rummet den natten!
Det var för övrigt midnattsol då så hade det varit en fysisk person där så hade vi sett h*n.
Berättade för min faster som bor granne med huset om vad som hänt och hon skrattade bara och sade "Det är bara Aarre (min farfar) som tittar till sina små änglar."
(min farfar brukade kalla oss för hans änglar, han begravdes dessutom på min brors 1årsdag, sitt sista andetag tog han precis utanför huset precis som en av mina farbröder som blev ihjälkörd 20 m från samma hus, kan ju likaväl varit min farbror som tittat till oss i all välmening.)
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 
När jag var yngre så var jag SÄKER på att det spökade hemma hos min pappa när jag bodde där, dörrar som flög upp (varje morgon stod alla dörrar i mitt rum öppna (rumsdörren, garderobs dörrarna samt kattvinden och oftast toalett dörren på andra sidan korridoren som hade en vindslucka i taket, ibland flög dem upp när jag var vaken och såg det), knackningar, någon som gick på ovanvåningen (i mitt rum) när jag var på nedervåningen, någon som gick i trappen m.m och det var även kompisar som påpekade detta. Även min farsa hörde någon som knackade som en galning en sen kväll som gjorde att han började leta efter ljudet och vi avfärdade att det var vattenledningar m.m som lät för det lät som en knog knackning på en tjock trä dörr och det var tyst i källaren där alla rören m.m var.
Värsta var dock när jag var 17 år mitt på dagen, jag och min styvmorsa var hemma, jag kom hem från skolan, hade hörlurar på mig och lyssnade på min mp3 (detta var innan Spotify fanns ^^) och ville höra ett parti i låten som jag gillade mycket, satte mig vid datorn och startade den (skulle spela World Of Warcraft), kände en knackning på min axel och sa "vänta ska bara höra detta i låten", då knackade det ändå hårdare mer i bakhuvudet på mig och jag sur som en tonåring kan vara på att jag ej ens fick höra något som skulle ta ca 6-10 sekunder så jag river av mig hörlurarna, snurrar på dator stolen så jag "vänder mig helt om" och säger tjurigt "JAAAA?" och då står det ingen där, helt förvånad så tittar jag mig runt och hör hur det låter som någon river sönder tyg inne i mitt rum, sådär som det ritschar om jeans när man drar isär dem med händerna.. jag ropade på styvmorsan, hon svarar från undervåningen och jag frågar om hon vart där nere hela tiden, varpå jag backar mot trappen med ögonen fäst emot det hållet mitt rum ligger emot (hade datorn i ett annat rum då) och sprang ned för trappen.
Skickade upp styvmorsan för inspektionsrunda och konstaterande att "det var inget!".
Däremot så har hon och farsan mitt gamla rum som sovrum nu och i kattvinden finns det en rörelsekänslig lampa som tänds när man öppnar dörren eller går där inne, den tänds varje natt enligt henne så kanske det fanns något trots allt 😛
#3 Oj vad läskigt! Jag hade verkligen inte vågat sova där efter att ha upplevt något sånt! 😮
Det bodde en präst i mitt barndomshus en bra tid innan vi flyttade dit. Bredvid huset så var det en liten skog, och på andra sidan skogen var det ett annat hus där det också hade bott en präst.
Mitt rum var placerat så att mitt fönster var ut mot skogen. En kväll så såg jag två starka ljus nere i skogen, tänk dig som två långsamma eldflugor som åker emot varandra. De möttes tillslut på mitten, och slocknade.
Jag tänkte inte så mycket på det mer. Förrän vi skulle flytta därifrån när jag var i mitten av tonåren, och pappa tog ner lådor som fanns uppe på vinden som de sparat sen prästen bodde där, för de tänkte att det kunde vara intressant att behålla. De hade totalt glömt bort att de fanns där.
Prästen förde dagbok, och pappa hade läst igenom dem lite. Vi pratade lite om vad som stod i dem, det man hade uppfattat av hans dåliga handstil. En av sakerna pappa helt plötsligt nämnde var att varje lördag så hade prästen skrivit att han mötte den andra prästen, mitt i skogen. Han hade nämnt något om "att han såg ljuset av lyktan".
Och då insåg jag att det var antagligen prästernas lyktor jag hade sett den där natten för några år sedan.
Natten min pappa dog kände jag att det var någon som satte sig i sängen, när jag kollar upp är det ingen där. Det var pappa som satte sig där, alltså själen av han:( jag brukar se pappas skugga gå ut från sitt gamla rum ut i hallen också. I bland när man kommer hem känner man doften av han. Idag körde jag och mina vänner charliecharlie challage och efter vi "frågat" om han är där hände inte ett skit. Efter det ville en utav dom köra anden i glaset, men nää det kan man inte göra i skolan, haha Men asså #3 fyfan, hade typ dött om jag var du:0
#7 skumt brukar känna en specifik persons doft ibland jag med.
När jag var hos min mormor och morfar så vaknade jag mitt i natten. De har en genomskinlig dörr till hallen. Där såg jag en rutten, smal kropp med ett kobjällrehuvud!! Jag gömde mig under täcket och sover inte i det rummet mer!
Dogs is my world ♥
För någon vecka sedan när jag satt i mitt rum på golvet framför min dörr, öppnades den. Inte långsamt, inte fort, men den öppnades utan att handtaget rörde på sig. (Jag såg i ögonvrån) Mina föräldrar befann sig i en annan del av huset, så det kunde omöjligt vara dem. (Inga vindsluckor eller andra dörrar var öppna vad jag vet) Så har jag också vid två tillfällen hört en manlig röst i huset, utan att någon varit hemma. Första gången lät det som rösten mummelsjöng något, och andra gången lät det som någon satt i soffan i vårt vardagsrum och harklade sig. Sen 'känner' jag ibland att det finns något runt mig. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag bara 'vet'. Bl.a. Var det en period då min gosedjurskanin 'betedde' sig konstigt, haha, låter bara knäppt, men jag visste att något var fel. Ögonen verkade så mörka, inte bara vanliga 'knapp' ögon. Kaninen liksom utsrålade en dålig aura, men det har gett sig nu. Åh hjälp, nu har jag skrivit allt för mycket igen. Men jag måste bara tillägga att det är otroligt intressant att läsa det ni varit med om!
~ Rheen.
Läskiga händelser. Själv tror jag inte på spöken eller andar eller på nåt sånt men jag blir inte klok hur man förklarar vissa händelser. Har ibland funderat på funderat på om det verkligen finns andar, men jag säger bara nej haha. Är med om lite konstigheter ibland men de är rätt lätta att förklara. Ibland om jag står i min garderob kan det hända att dörren åker upp lite grann men det har antagligen nåt att göra med luften. Om jag stänger dörren i mitt rum flyger garderobsdörren upp halvvägs. En sak som jag dock inte kan förklara är när jag gick förbi en buske hemma hörde jag ett "öhhhhh" med mörk, dov stämma. Vet inte vad det var kanske ett djur men det rörde sig inget i busken eller så.
#11 kanske var någon fullgubbe som hade ramlat in där och behövde hjälp;)
Gud vad bra jag stavar…
#12 mm, precis ;) Vi bor dock mitt i skogen, här finns många fullgubbar ;)
En gång när jag var mindre sov jag över hos en kompis. Klockan var kanske 1 på natten då vi bestämde oss för att gå ner på nedervåningen och hämta en sak, jag tror det var en kudde eller filt eller något sånt. Det var mörkt i hela huset och bara vi två var vakna. Plötsligt när vi gick i trappan kände jag hur någon grep tag i min axel och det kan inte varit min kompis eftersom hon gick framför mig. Vi båda fick panik och rusade det snabbaste vi kunde tillbaka till hennes rum. Det var läskigt!
Något som inte är lika läskigt utan mer bara underligt är att jag vid 1-2 tiden på natten sett en svartklädd person gå förbi gatan vi bor på. Lite konstigt, inte många som går promenader på vintern ensamma mitt i natten när det är mörkt ute.
Det har även hänt att jag vaknat av att saker ramlat ner från till exempel mitt skrivbord, och ibland låter det svaga "pang" ljud utifrån sent på kvällen.
*puff puff*
Detta inlägg lämpar sig perfekt nu i alla helgonatider 😂
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus 