Vad är fel?
(testar att lägga upp inlägget här också)
Jag har mått väldigt dåligt och konstigt de senaste månaderna. Jag har fått magkatarr, är trött, har ont i huvudet (samt ett konstigt tryck i nästan, känns som något expanderas, när jag får trycket i näsan får jag ofta yrsel - obehaglig känsla!) och ont i nacke och axlar. Magkatarren gav mig hemska kramper och det innebar att jag knappt kunde vara i skolan, men jag fick omeprazol utskrivet vilket gjorde mig bättre. Dock är min mage fortfarande känslig för stress och jag har ett konstant obehag i magen. Ett exempel är att om jag är hemma och stressad så behöver jag nästan springa på toa, vet dock inte om detta är normalt men det är inget jag har ont av, jag tänker mer på att min mage har blivit oerhört känslig på något sätt. (detta beror alltså på att jag stressar och inte att jag ätit något som jag är allergisk mot.)
Dessutom är jag galet stressad och jag vet knappt hur jag ska hantera det längre. Jag är väldigt ambitiös och jag går en tuff linje som innebär att man måste följa många deadlines, vilket gör mig väldigt stressad. Vissa dagar mår jag jättebra och känner att jag är mår bättre psykiskt och fysiskt. Andra dagar mår jag jättedåligt, får vredesutbrott hemma då jag är stressad. Jag tycker det är konstigt att jag skiftar på det sättet.
Har ni någon idé på vad jag kan göra mot mina besvär? Boka tid hos vårdcentralen? Saken är den att jag har så otroligt många symptom och att jag inte riktigt vet vad jag ska börja med. Om jag får någon form av hjälp inom psykiatrin så tror jag att en utredning skulle börjas då jag faktiskt mår dåligt psykiskt, vilket beror på tidiga händelser i mitt liv. Jag vill gärna vänta med detta då jag inte riktigt är redo att ta itu med dessa händelser.
Så… bör jag söka hjälp och hur ska jag gå tillväga?
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Låter som stress. Försök hitta ett sätt att organisera din vardag och din utbildning. Välj några tillfällen i veckan du bara tar det lugnt, kanske 1 timme per kväll och några timmar per helg. Hitta en taktik som får dig att varva ner när du är stressad, kanske någon andningsmetod, läsning, ett bad/dusch osv. Och glöm inte att rutinera ditt ätande och drickande, och glöm för all del inte att dricka vatten. Du kanske även skulle kunna börja ta någon multivitamin-tablett, det brukar hjälpa mig när jag känner mig dålig (förmodligen mestadels placebo). Om inte det går över inom 1-2 månader efter du gjort allt detta så bör du söka på vårdcentral. Lycka till!
#1 Tack för ditt svar. Jag tror också att det mesta beror på stress. Mitt problem är att jag varken har tid eller ork för att hitta en ny taktik, jag känner mig inte motiverad. Det känns som att jag hela tiden stressar, oavsett vad jag gör. Jag sa upp mitt deltidsjobb tidigare, och jag tycker att jag mådde mycket efter det. Nu vet jag dock inte riktigt vad jag kan göra, dels för att ingenting verkar hjälpa och dels för att jag inte har orken till att hitta nya metoder.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Om du inte orkar göra något är det lönlöst att söka till vårdcentralen också, det finns inget piller som man tar och sedan försvinner all stress ;)
#2 Vad är då meningen med tråden om du inte har orken att ändra något 🤔
#4 Meningen med tråden var att få stöd och tips, sanningen är att jag som person har väldigt svårt för att söka hjälp och att jag lätt fastnar i mitt tankesätt. Jag har iaf tagit mig själv i kragen och imorgon ska jag ringa och boka tid hos en psykolog, känns som ett steg i rätt riktning.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
![[Túrwen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Känns kanske som att en psykolog vore på sin plats om du tror att det kan vara något undermedvetet som orsakar din stress och då är det ju bra att du tacklar det.
Jag har också jätte problem nu med stress men håller det i balans igenom att jag går och tränar vilket funkar för det mesta. Var och besökte mina föräldrar som bor i en annan del av Sverige under två veckor och mina symptom var värre än någonsin eftersom att jag inte tränade något och därav inte kunde lugna ner mig. Du är långt ifrån ensam och vi är många unga (ser mig själv som ung fast att jag är närmare 30 än 20 x) ) som är på gränsen till att gå in i väggen. Ta hand om dig!
Starta ny diskussion
