Jag känner igen mig sjukt mycket. Hade också fobi för att stå i centrum i skolan, ibland fick jag migrän under den dagen jag skulle göra redovisningen för jag var så himla spänd, och när jag får migrän är det full-on så jag måste gå hem. Så slapp jag undan. På senare tid dock har jag blivit lite modigare, men det är nog för att jag tagit för mig och varit ärlig mot mig själv och alla andra runtom mig.

Första steget är att du ska berätta om din fobi för din lärare och att du klarar dig galant hemma. Hon kan sedan hjälpa dig att få rätt träning, för du vet ju redan vad du ska träna på! Kanske kan hon be dig stanna kvar efter lektion, bara hon du och kanske en till av dina kamrater, så att det inte blir lika mycket spänning när du gör redovisningen. Sen kan du testa samma redovisning inför allihop, och oavsett om det går bra eller dåligt så har din lärare hört dig göra uppgiften bra i allafall en gång, och hon vet vad du verkligen går för, vilket gör att redovisningen inte alls blir lika farlig eller lika viktig.

Det är många fler som känner likadant som du kan jag säga! Du är inte ensam och du har inget att skämmas över🙂

#1 Tack <3

Börja planera bättre och hitta ett sätt att varva ner.

#3 Just det som är problemet, jag har inget bra sätt att varva ner direkt på. Jag kan lugna ner mig genom meditation, yoga, musik m.m, men det är ingenting jag kan göra när jag står där och håller på att bryta samman. Förövrigt har jag inga problem att klara av att hålla mig lugn, det är just när det blir för mycket och jag inte får tillräckligt med tid för att vara ner :/

Jag vet inte vad det är med mig. Jag tror jag fick ångest (?). Jag skulle min kompis teaterföreställning idag. Jag fick skjuts dit, men min pappa ville inte följa med så jag skulle gå ensam. Jag var där ungefär en kvart innan och försökte ringa min kompis, men hon svarade inte så min pappa sa att jag skulle gå in ändå och att jag alltid kunde fråga någon. 

Jag gick in och skulle köpa en biljett, tjejen som stod där frågade vilken föreställning jag skulle gå på och jag sa att jag inte visste, men att den skulle börja kvart över. Min kompis hade sagt att man kunde få halva priset om man uppgav någon rabattkod, men jag vågade inte säga det (ärligt talat så var inte tjejen som tog betalt särskilt tillmötesgående och jag kände mig jättedum så jag ville bara få allt överstökat) så jag sket i det och betalade den fulla summan. Hur som helst. Det fanns inga skyltar eller någonting, det enda som stod på biljetten var att det var en enkelbiljett och att den kostat 40 kr. Så efter lite motvilja frågade jag tjejen vart man skulle gå och hon pekade på en annan byggnad och sa att jag antagligen kunde  vänta där och bli upphämtad sen. 

Så jag gick dit. Jag kom till ett litet rum med några klädhängare och en korridor, det var ingen annan där förutom en tjej som satt på en trappa framför den där korridoren och kollade sin mobil. Så ja, jag stod där och tänkte att det här kan ju inte vara rätt, det var ju ingen annan där… så jag frågade den där tjejen om hon visste vart man skulle gå för att komma till föreställningen. Hon försökte förklara för mig och sa att jag skulle komma till en scen om jag gick in genom den vita dörren och sen gick hit och dit. Jag stod helt förvirrad och försökte tänka ut någon mer dörr som fanns i närheten där jag inte redan varit (det fanns ingen), hon sa hur som helst att hon kunde visa vägen. 

Så hon ledde mig TILLBAKA till den andra byggnaden där jag tidigare varit och plötsligt kom en kvinna och frågade om jag skulle se *namn på någon film* och jag visade henne biljetten och sa att "jag antar det". Hon kollade på biljetten och sa "japp, det är den här dörren" och släppte in mig i ett kolsvart rum där det spelades upp en film på en liten skärm. Antagligen fanns det andra människor där som kollade, men  det enda jag såg var nödutgångsskyltar och den lilla skärmen. Jag höll mig ganska lugn först och tänkte "jahopp… vad sjutton, det här var ju inte rätt", men sen började jag få lite panik och hoppades att jag åtminstone skulle kunna komma ut där ifrån, för jag ville inte stanna där, det var ju helt fel och även om jag skulle  vara kvar (jag hade trotts allt betalat, även om det var fel föreställning…) så kunde jag inte ens hitta en sittplats, för att jag såg inte ett piss. Det gick i alla fall att gå ut genom samma dörr, så jag gick ut. Kvinnan och tjejen som tog betalt kollade på mig och jag, som nu började bli lite förtvivlad, gick lugnt ut ur huset igen. 

Så då gick jag ut och försökte ringa min kompis igen, men hon svarade inte. Så jag gick bakom huset och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville inte gå tillbaka igen och säga att allting blivit jättefel och att jag varit väldigt oklar, men att det var för att jag egentligen inte fått så mycket information själv, så jag visste knappt vad jag gett mig in på. Så jag stod där med tårar i ögonen igen och en klump i halsen och bestämde mig till slut för att bara gå hem. Jag fegade ur. Jag ville inte vara kvar. Så jag begav mig till busshållplatsen. 

När jag väl var där undrade ringde min kompis och undrade vart jag var och sa att hon kunde komma och hämta mig, efter flera minuters om och men lovade jag henne att jag skulle komma imorgon istället. Så ja. Jag var nära på att börja gråta flera gånger, men höll inne tårarna och tog bussen hem då jag försökte sluta tänka på vad jag skulle säga till mina föräldrar. Det kändes jättejobbigt när allting varit så oklart. 

Nu har jag lugnat ner mig och tänker på det min pappa sa tidigare idag. Min mamma hade några timmar innan frågat varför jag var så sur och lättirriterad. Min pappa skojade och sa att det var för att jag inte ville gå på föreställningen. Då blev jag blev irriterad, men när jag tänker tillbaka nu kanske det stämde trotts allt. Jag ville inte gå. Jag vill inte gå imorgon heller. Nu känns det dessutom inte bara jobbigt utan också jättepinsamt. Men jag har lovat… så jag tänker göra det, men jag vet inte hur jag ska klara av det :(

Jag ber om verkligen om ursäkt för det superlånga ( väldigt onödigt detaljrika) inlägget, men jag var tvungen att skriva av mig.