För det första, det är inte så att jag bara säger att jag hatar henne för att jag är arg eller så. Jag HATAR henne, på riktigt, även fast hon är min syster. Jag har två systrar, en som är två år yngre än mig, och en som är fyra år yngre än mig. Den äldre av dem är orsaken till nästan allt som jag mår dåligt över. Det började för ett år sedan. Min familj hade bott i Uppsala i ett år efter att ha flyttat från Växjö. En tjej i min klass fick på något sätt alla mina kompisar att ogilla mig. De fryste ut mig, och jag mådde väldigt dåligt. Ungefär då började jag hetsäta. Jag var så arg på mig själv för att jag gjorde, men kunde inte sluta. Inte förrän jag laddade ner en kaloriräknarapp på min mobil. Och ni som känner till någon med en ätstörning, kan nog gissa hur det gick. Jag började utveckla en ätstörning. Men det var inte bara på grund av kaloriräknarappen, utan det var också på grund av min syster. Hon började nämligen gå ner i vikt, och påpeka att hon var smalare än mig. Och därefter hatade jag mig själv. Jag hade inga vänner, och ingen i min familj visste någonting. Hon låtsades, och låtsas fortfarande att hon kan allt, och är bättre än alla. (Även fast hon säger det så ingen riktig förstår att det är det hon menar). Hon låter mig inte kunna någonting som inte hon kan. T.ex, jag läser böcker på engelska, och det har hon också börjat göra, jag har gått i riktkurs, nu vill hon också det, men värst av allt, jag och min yngsta syster har lekt tillsammans (och hon har typ varit den ända som gillar mig), men nu leker min äldsta syster med henne istället. Min syster är en sådan person som alltid vill ha det så bra för sig själv som möjligt. Hon blir arg om någonting är "orättvist", så om jag gjort någonting åt min yngsta syster, (mest för att jag velat eller för att hon gjort något för mig tillbaks) så måste jag göra något minst lika bra för min äldsta syster. Så jag har suttit uppe flera nätter till klockan 04.30 på morgonen, för att fixa något åt min syster, och det ända hon gör är att klaga. Jag orkar verkligen inte mer nu. Jag har inga vänner, jag är alltid trött för jag får aldrig sova och jag äter typ inget, och jag är arg på mig själv för att jag inte kan göra något som hon inte kan. Det känns som att jag har skäl till att hata henne. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag orkar inte mer!