Alltså det är nästan så att jag skrattar åt mig själv… Varenda gång jag "tar tag" och ska kämpa för att bli frisk(ex berätta för ngn. Eller för kurator eller BUP eller så) så kommer den jävla ture och säger typ att det är hans förtjänst jag är gladare, och att det blir bättre om jag på måndag slutar äta godis, (då du blivit liten osund) och träna mer, sen är det bonus om du lyckas hoppa över ngn måltid p gå ner ngt kg. Nu är det inte så att jag bokstavligt har en röst i mitt huvud å att den het ture, utan mer som jag själv är delad å döpt ångesten till ture. För å göra det enklare typ å förklara. Det är som allt bra som hänt senaste dagarna-är hans förtjänat å det då jag följt hans regler, hoppat över måltider osv. Men att jag när det gått dåligt, är mitt fel å att det är pga jag ätit osv. Grejen är att alla gånger hittills, har jag fallit tbx till hans armar. Vilket gjort att jag nu fem år senare fortfarande sitt i samma sits å mår som jag gör. Jag känner mig så dum å korkad. Jag är så less på allt det här. Men känns lättare att bara ljuga för alla igen….. Å börja om….