Well… Jag är asexuell men heteroromatisk vilket innebär att jag får känslor för killar men har liksom inget sexuellt intresse. Har ett par vänner som vet om det men känner inte att jag behöver berätta för alla. En sak som jag funderat på är varför egentligen så många förväntar att man outar sig om man inte är hetero. Ska man liksom alltid anta att personen är hetero? Eller vad vill samhället?

Outing är kanske fel ord att använda då det mer syftar till att någon berättat om din läggning för någon annan, utan att du godkänt det. Man brukar säga komma ut när det är en själv som väljer att berätta. Jag tycker personligen det är en bra grej att vara öppen, stolt och ute med sin läggning om man är i en position att kunna vara det. Jag är väldigt tydligt annorlunda från cishet normen, jag blir ofta tagen för man fast jag är cis och lesbisk. För mig är det både en dålig och en bra sak, eftersom jag är som en öppen måltavla för homofober. Samtidigt är det jättebra eftersom yngre personer kan se mig och se att det finns en framtid för dem, där de kan vara lyckliga och sig själva. Jag vet att jag hade behövt det när jag var yngre. Ytterligare en bra grej är att jag dels slipper närmanden från män, och dels att de få cishet kvinnor som vill vara vän med mig är allies, så jag har väldigt lite att förlora tycker jag. Däremot kommer jag inte aktivt ut till någon, lite får man faktiskt tänka själv, men det är sällan någon har några tvivel när det gäller mig.