Symptomen spelar egentligen ingen roll för du vet inte om du bär på det, man kan bära på det i flera veckor utan att de bryter ut i en sjukdom ens, så jag förstår hennes mammas oro men livet ska inte stanna upp för det. Jag jobbar i restaurang och risken för corona där är så himla mycket större än att du ska få de på en tågresa.  Dessutom varje gång denna mamma handlar mat och trycker in sin kod eller okej knappen på dosan i kassan så finns risken fortfarande där mer än din tågresa. Hur man än gör så finns risken där, till o med de som har karantänat har till slut blivit smittade ändå. Jag tycker inte det är dumt att ni träffas men det är dumt att bli paranoid och stanna upp sitt liv samtidigt som jag förstår hennes sida av saken. Hennes uppdrag är att skydda sin familj oavsett vad. Min syrras killes föräldrar bjöd oss alla på middag, vi kramades inte eller så när vi hälsade, vi sa bara hej, vi kunde ändå umgås normalt  utan att vara så himla nära. Så man kan faktiskt umgås och vara försiktiga samtidigt, men i slutändan så är de hon som bestämmer hur hon vill göra.

Du kan bära på smittan även om du är helt symtomfri. Dessutom avråder folkhälsomyndigheten från alla resor som inte är absolut nödvändiga, och min åsikt är att det inte är jätteviktigt att fira någons födelsedag. Eftersom ni bor en bit ifrån varandra så gissar jag att det är olika regioner, och om du skulle åka dit och sedan bli sjuk eller råka ut för en olycka som kräver vård så tar du upp en vårdplats som någon annan kanske behöver. Eftersom du inte bor i regionen så räknar man inte med att du kan komma att behöva en plats. Jag förstår absolut hur du känner, och det är jättetråkig att man nu inte kan göra vad man vill och känner för. Men det är viktigt att vi alla följer myndigheternas råd så gott vi kan för att inte sprida smittan vidare och belasta vården i ”onödan”. Kan ni inte prata på Skype eller liknande? Och så får ni se till att fira ordentligt i efterhand den när det lugnar ner sig med viruset. Visst, det är inte samma sak att ”träffas” online som i verkligheten, men tyvärr är det nog vad situationen kräver i nuläget.

Kan relatera väldigt mycket - hade sett så fram emot att fira påsk hemma med min pojkvän som bor i ett annat land och introducera honom till hela familjen. Självklart blev det inte så och det är tyvärr inte mycket man kan göra i denna situation. Men, det är ju inte slutet! Du lär få fler födelsedagar att fira, fler högtider under er tid tillsammans och nu kan du ju alltid bara planera mer för att nästa år ge henne en drömfödelsedag.

Det är ju inte bara flickvän med familj som du kan riskera att utsätta, utan alla människor du möter och befinner dig i samma rum som utöver det. Jag förstår att det är jobbigt, men samtidigt tycker jag inte att det är ett nödvändigt måste. Vi fick också ställa in stort påskfirande och visst, trist, men vi kände att vi kan ha mysmiddag någon annan gång istället med hela familjen. Mamma fick ställa in resan ner till sina barnbarn och missade en av deras födelsedagar också. 

Man får liksom inte bara tänka på sig själv just nu, utan på alla runtomkring en, och visa hänsyn.

Well alla måste offra något för att skydda familj och medmänniskor. Jag skulle gratta henne via Skype eller så. Fyllde själv år för ett litet tag sedan och då man får dricka med 16 där jag bor så hade jag och mina vänner tänkt träffas men joa… det blev inte av. Du väljer själv men det finns ju en anledning till social distancing just nu. Hoppas du hittar det som känns bäst för dig och att det löser sig.