Jag var jättenervös när jag skulle börja gymnasiet! Jag tror att de flesta är det, och det är ju inte konstigt eftersom allt är nytt. Man vet inte riktigt vad som väntar. Nya lokaler, nya vänner, nya lärare, nya ämnen osv. 

När jag började gymnasiet så var de första dagarna bara roliga. Vi fick göra massa saker för att lära känna klassen och alla lärare, och det var många som var nervösa men det släppte ganska fort.

Vilken linje ska du gå? Hoppas att du hittar bra vänner och att du trivs på skolan :) Det blir säkert jättebra ska du se, och skulle det inte bli det så går det alltid att lösa.

Det jag var mest orolig för var att jag inte skulle hitta några kompisar jag klickade med, mestadels för att jag inte riktigt hade några sådana i min högstadieklass. Det var ingen fara dock, eftersom att många i klassen har samma intressen då det är samma program så blir det ofta ganska bra sammanhållning och det är inte svårt att skaffa kompisar i den nya klassen. Iaf på mitt gymnasium så gjorde skolan mycket för att alla ska ha sin plats i klassen med många klassaktiviteter tidigt.

Man borde inte vara så nervös inför gymnasiet. Det är inte ett såpass stort steg som det verkar vara i högstadiet så länge man kommer in på ett program som man gillar. Man måste bara komma ihåg att ge allt från start till slut då man bara har ett år på sig (i de flesta kurser) att få ett bra betyg istället för tre i högstadiet

Jodå, jag var rejält nervös, kanske i synnerhet som jag gått i samma klass hela grundskolan och inte trivts så bra.

Dessutom hamnade jag inte på samma gymnasium som de flesta andra från min gamla skola - på den tiden brukade man inte välja på samma sätt som idag utan man gick helt enkelt på det gymnasium som låg närmast (och som hade den linje/inriktning man hade valt, naturligtvis).

Det gick jättebra! Det var ju en ny skola för allihop, nya ämnen, nya klasskamrater och så vidare. 
Jag var nog mest nervös för att inte hitta bra kompisar men det löste sig rätt snabbt, jag hade turen att hamna i en bra klass.

Det kan säkert variera men jag tyckte att folk var lite mer fokuserade på gymnasiet. Inte nödvändigtvis prestationsinriktade men vi hade ju gjort ett val allihop, inte bara fösts ihop som i grundskolan. Visst, en del ämnen måste man såklart läsa oavsett vad man vill bli men man läser knappast naturvetenskaplig inriktning om man hatar kemi och fysik och vice versa. 

Och faktiskt, gymnasiet är visserligen viktigt men hela ens liv hänger inte på det. 
Det är lätt hänt att man stirrar sig blind på att man måste fixa detta, man måste ha kompisar, man måste ha bra studieresultat, man måste komma in på rätt utbildning efteråt, man måste få ett bra jobb…
Självklart skall man vara seriös och göra sitt bästa men det mesta löser sig. Skulle det på något sätt bli fel så går det fler tåg.
Stort Lycka till, det här fixar sig ska du se!

Tack allihopa! Det känns så skönt att ha det bekräftat bara att det är ganska naturligt att vara nervös. Just kompisar är det jag är mest nervös över😃 

#1 Jag ska gå Ekonomi🙂 Ja det mesta går ju att ordna! För mig känns det så skönt att nu få ha nya ämnen och ämnen som jag är ny med! Och även slippa vissa ämnen som jag haft under grundskolan och som jag dessvärre inte alls gillade. Det låter väldigt skönt att ni hade några dagar där ni lärde känna varandra. Det hoppas jag vi också får göra så hittar man ju vänner enklare tänker jag🙂

#2 Detta med betygen har jag halvt om halvt förstått att det är ett högre tempo. Inte helt insatt i det. Och sedan får man poäng på något sätt. Det är där jag inte förstår heller. Hur vet man hur många poäng man får. Det är ju typ 2500 poäng eller något. Och jag förstår ju någonstans att detta inte är samma som meritvärdet i grundskolan utan nåt annat. Och isådanafall så förstår jag inte heller vad man har A, B, C, D, E och F till? Eller om de nu är värda betydligt mer i meritpoäng?🤔

Bara att förstå sig på hur betygen fungerar verkar behövas en kurs i😂

#3 Detta med gymnasiet och hur "viktigt" det är har jag fått höra väldigt mycket över att det inte är hela världen om man ångrar sig efter eller under gymnasietiden. Och att det inte behöver vara hela ens framtid där. Så skönt när folk säger sådant och att det finns fler chanser. Så minskar iaf pressen på mig🙂

Har knappt förstått poängen heller. Varje kurs har ett antal "kurspoäng" (osäker på faktiskt namn) , oftast 100p men finns även 150, 50 och 200. Detta motsvarar hur lång kursen är då 1p ~ 1 timme lektion. 2500 är så många kurspoäng som alla program har. Betygen ger poäng likt i högstadiet men dras genom en ekvation jag inte kan i huvudet men typ (Totala betygspoäng/antal lästa kurser). Detta kallas inte meritpoäng. Meritpoäng är poäng som man får i vissa specifika kurser om man har godkänt betyg. Ex. ger språk 3 0.5 mp, engelska 7 1 mp och språk 4 1 mp. Även extra matematik ger meritpoäng och då du tänkte ekonomi så blir det nog matte 3 för dig. Meritpoäng läggs på på ditt slutgiltiga betygsvärde (om du har 18 i betygsvärde och 2 merit får du 20. Detta söker du sedan in på gögskolan med). Du kan max ha 2.5 i meritpoäng trots att du kanske kan läsa fler kurser som ger fler meritpoäng. Därför är det onödigt att läsa meritkurser som ger dig mer än totalt 2.5 merit utom möjligtvis intresse. Själv går jag Natur-Natur och har läst Franska 3, läser Matte 5 och ska läsa Engelska 7. Totalt 2.5 merit. Börjar tvåan i höst

Ta inte mina termer som rätt termer. Har ingen aning om vad allt kallas