Jag gick dit i 1.5 år och fick en helt underbar kurator. Det hjälpte, men hade hjälpt så mycket mer om jag var helt 100% ärlig och öppen vilket jag tyvärr inte var förrän vid typ vårt sista möte vi hade innan jag blev 18. Ångrar det grovt och saknar kuratorn jag hade väldigt mycket fortfarande nu 1.5 år senare. 

Fick även träffa en psykolog i samband med en utredning och henne trivdes jag inte alls med men slapp så fort utredningen var klar, vilket var skönt. Annars med min kurator frågade hon tidigt om jag trivdes med henne eller om jag ville träffa någon annan vilket var skönt att ändå känna att jag inte var fast med just den kuratorn om det inte hade funkat för mig.

Jag gick där från åttonde klass upp tills det var dags att byta till vuxenpsykiatrin. Jag fick verkligen jättebra hjälp där så jag tycker verkligen att du ska gå dit! Det är en enorm skillnad från att gå till skolkuratorn, på BUP hamnar man mer i fokus enligt min erfarenhet

#1 #2 Dethär var skönt att höra då jag trodde bup var riktigt dåligt. Jag har nu bestämt mig att jag ska gå dit och så kan jag updatera hur det går senare (:! Jag ska också försöka vara så ärlig som möjligt. Tack för båda era svar!❤️

Jag tror att det kan vara värt att gå till BUP om det är andra som anser att du är i behov av det. Det är ingen annan som egentligen kan uttrycka åsikter över hur din upplevelse där kommer vara. Det är olika från landsting till landsting och kan skilja sig mycket, så jag vill gärna peppa och säga att du borde ta dig tiden och gå dit.

Gå dit o känn hur det är. De är väldigt omtänksamma om dig. Tänker på dig att du ska må bra. Gå.

Hör av dig sen.

#4 tänkte också på att BUP kan vara annorlunda i alla olika städer så jag vet att jag inte kommer kunna veta 100%. #5 vi har nu skrivit på enkäter, min mentor och skolan socialpedagog ska också skriva på en enkät och sedan tror jag vi bara ska vänta på att få en tid. Jag uppdaterar då!

De som jobbar på BUP är individer och har inte med städer o göra. De är människor som har sina tankar. Det är inte relaterat till städer eller län, alla har olika känslor om barn och ungdomar. Vi är ju trots olika individer. Du bör gå och utvärdera om det känns bra, gör det inte det så skall du byta till någon du har förtroende för, jätteviktigt för din framtid och glädje i livet. Kan vara en lång väg för dig o andra, men ge aldrig upp att få träffa någon du tycker om o ger dig den hjälp, du kommer att träffa någon så du kommer att känna dig lycklig i din tillvaro.

Det är som med kärlek, man passar eller inte.

Ha det bra så länge… hör av dig hur det går.

Kram till dig….

#7 tack så mycket för din text, den var jätte hjälpsam (:! Tänkte uppdatera här nu eftersom det var ett långt tag sen. Jag har vart hos bup nu och träffat en psykolog, och var där kanske 2 timmar. Jag var så ärlig jag kunde men vissa punkter kunde jag bara inte säga kände jag. Jag har inte vart där på flera veckor nu (vet inte om det är pga corona) men nästa gång ska jag prata med en doktor tror jag för att se om jag kanske har några diagnoser. Dom tror jag har ADD/ADHD , det pratade dom i grupp om tydligen.

ADHD är en diagnos som jag inte ser så farlig. Min tanke är när kallade man en överaktiv med en symtom. Att vara aktiv är väl ingen sjukdom. Känner en hel del med detta o de mår bra. Och gått bra i livet.

Du skall finna den du kan prata med om allt, det brukar aldrig vara någon nära utan någon som kan känna dina känslor.

Du kommer att fixa det här. Ta det lugnt bara. Du har det bra.

Henry

#8, Det kan ta lite tid innan man känner att man kan öppna sig helt för en annan människa. Man blir ju rätt sårbar och då är det skönt att ha känslan av trygghet, att den här personen kommer att reagera på ett bra sätt och kan hjälpa dig vidare. Fördelen med att få en diagnos som tex ADHD/ADD är att det dels finns farmakologisk behandling (även om den inte funkar för alla), dels att man kan få verktyg via terapi mm för att hantera det som man har problem med. Att överhuvudtaget få "bekräftat" att man har ett funktionshinder och inte bara "inbillar sig". Om man får lite inblick i varför man mår som man gör så är det lättare att förhålla sig till det och även att få livet att funka bättre. Det gäller förstås andra sjukdomar och diagnoser också. Jag tycker att man ska akta sig för att stoppa in folk i olika fack men det kan vara bra att ha ett namn och därmed en möjlig plan för det som inte funkar/får en att må dåligt. Ta hand om dig, hoppas att du får bra hjälp nu! ❤️

#9 Det är skillnad på lite aktiv och adhd. Har de du känner också haft koncentrationssvårigheter? Har de saknat impulskontroll? Adhd är med än att bara vara aktiv.

#9 är inte heller så jätterädd för den diagnosen, det är ju inget som kommer ändras med mig men jag kommer på svar på varför jag är som jag är helt enkelt. Jag hoppas också jag hittar någon jag kan öppna upp till med det får nog ta sin tid helt enkelt. Tack för peppen! #10 ja jag känner inte henne så jättebra än, hon verkar förstående men på vissa punkter kände jag mig nästan irriterad på henne. Jag är också glad att få dethär "bekräftat" då jag alltid tänkt att det finns en chans men inte vill säga något för vill inte få fram det som att jag själv diagnoserar. Tack så mycket!

#9 är inte heller så jätterädd för den diagnosen, det är ju inget som kommer ändras med mig men jag kommer på svar på varför jag är som jag är helt enkelt. Jag hoppas också jag hittar någon jag kan öppna upp till med det får nog ta sin tid helt enkelt. Tack för peppen! #10 ja jag känner inte henne så jättebra än, hon verkar förstående men på vissa punkter kände jag mig nästan irriterad på henne. Jag är också glad att få dethär "bekräftat" då jag alltid tänkt att det finns en chans men inte vill säga något för vill inte få fram det som att jag själv diagnoserar. Tack så mycket!