Du skall söka hjälp! Skolhälsovård? Ungdomsmottagning? Psykiatrimottagning?
Du kan säkert googla dig fram till något. Om inte annat så finns 1177, dit kan man ringa dygnet runt och få råd om vart man skall vända sig. Ibland kan de även boka tid åt en.
Ditt problem är absolut inte någonting att ignorera. Det har blivit en ond spiral som du inte kan ta dig ur själv. Din trötthet och stress gör det naturligtvis värre.
Jag är inte ett fan av KBT (googla det) men i sådana här fall tror jag det skulle kunna hjälpa. Kanske kombinerat med samtalsterapi.
Sorgligt med föräldrar som ignorerar och inte vill hjälpa sina barn, men du kommer att gå stärkt ur det här en dag.
Jag har alltid varit mörkrädd och rädd för det okända. Som barn blev jag skrämd en gång av större barn och det har suttit i över 60 år.
Jag har lärt mig leva med det och naturligtvis har det blivit mycket bättre med åren, och så rädd som du är har jag nog aldrig varit. (Nu går jag t.o.m. ensam i skogen, fast vaksam.) Men jag kan känna igen känslan och du är absolut inte bara feg och mesig.
De modigaste människorna är de som vågar ta itu med sina problem istället för att bara sopa dem under mattan.

Ring 1177 redan idag. Du kommer att greja det här. 👍

Säger också att du behöver söka hjälp. En fobi är ju ingenting man kan rå för, och de behöver inte alls ha någon logisk anledning eller bas i verkliga faror. Jag har hajfobi, och t.o.m. när jag simmar i älven kan jag få panik ibland om jag är för långt från land, trots att jag naturligtvis VET att det inte finns några hajar där. När jag var yngre kunde jag inte blunda om jag doppade huvudet under vattnet i badkaret (om jag typ sköljde ur schampo) pga samma rädsla. Och återigen, naturligtvis KAN det inte finnas hajar i badkaret. Eller i poolar, där jag hade samma skräck.

För mig har det blivit bättre ju äldre jag blivit för att jag själv ofta kan mentalt tala mig till rätta. För mig kan jag alltså oftast lugna ner mig på någon sekund bara genom att tänka "en haj kan inte finnas här", men för andra behövs mer hjälp än bara så.

Hade även en period som yngre då jag var livrädd för speglar, då jag ALLTID trodde det skulle finnas något annat med mig i spegeln eller att något skulle bryta sig ut från spegeln. Jag hängde över alla speglar, eller fick min mamma att göra det innan jag gick in i badrummet. Jag kunde helt enkelt inte gå in i rum med speglar. Punkt. Det gick över av sig själv efter något år.

Men oavsett hur logiskt eller inte ens rädsla är, så är det absolut inget man ska behöva må så dåligt över att det förstör ens liv.

Jag kan inget specifikt om skotofobi men det handlar ju inte om att man är "knäpp" eller "feg". Att leva med en fobi eller vara paranoid kräver tvärtom mycket mod - och tar oerhört mycket ork och energi.
Jag håller med de andra, sök hjälp!
Förutom de tips du har fått så vill jag bara lägga till att om du tycker att det är jobbigt att prata om, i synnerhet med en okänd person, så kan du skriva ett brev eller visa det här inlägget.
Du uttrycker dig väldigt tydligt och bra och du verkar INTE "tramsig" eller så.

Jag ska inte ge mig in på vad du kan få för hjälp men ibland behövs det medicin och ibland KBT eller liknande (eller båda i kombination).
Det är jobbigt att ta itu med men bara det faktum att du inte är ensam och att det FINNS hjälp kan underlätta lite.

En sak du dock kan göra omedelbums, jag vet inte om det hjälper det minsta men skaffa (minst) en ficklampa som du har lättillgänglig, ha den i sängen om så är. Det hjälper kanske inte så mycket mot fobin men ibland kan sådana "säkerhetsåtgärder" ha en viss effekt.

Du fixar det här! ❤️