Allmänt om min skolsituation
Okej nu är det såhär jag har alltid gillat färgglada kläder. Men då jag började sjuan för ett år sedan. Och då började jag förstå att man inte fick ha på sig vad man ville på min nya skola. T.e.x en gång blev jag kallad pride flagga bara för jag hade det jag gillade, det sårade mig verkligen. Vilket nu gör att jag tänker bort färgglada kläder. Det är just en i min klass som säger det han vill och är "bossen" i klassen (han som kallade mig pride flagga) . När jag och min mamma var på samtal med min mentor förklarade min mentor att han brukade säga sånt och att dem inte gjorde något åt det. Det gjorde mig extremt arg, men jag kunde inte göra något åt det. Det är inte bara han utan det är andra som håller med honom när han säger liknande saker till både mig och andra. Är också 1.85 cm vilket är hyvsat långt för att vara en 14 årig tjej (det får jag också skit för). Mina kompisar har även börjat röka och skitigt totalt i skolan medan jag försöker få högre resultat även om det är svårt för mig. Inte bara det utan är extremt blyg också, kan inte ens säga hej till någon kille. Vill verkligen få hjälp med min blyghet men vet inte vad jag ska göra??
Strulig text men hoppas ni förstår..
Om 30 år - vilka tror du är vinnare? Du eller dina klass"kompisar" som strular bort sitt liv och sina möjligheter.
Om du låter dem tro att de bestämmer över vad du skall ha på dig så kommer de snart att vilja bestämma över andra saker också.
Det är sorgligt att vara ensam i skolan, men nu är det snart bara 1½ år kvar, du kommer klara det. På gymnasiet brukar det blir bättre och där går en del som tänker längre än till nästa helg och också vill få bra betyg.
Jag skulle vilja säga till dig; strunta totalt i strulpellarna omkring dig, bär din längd och dina färgglada kläder med stolthet.
Satsa på dig själv och se till att komma in på de utbildningar du vill. Forma din egen framtid. Idioterna runtomkring brukar tunnas ut med åren.
Om du vill jobba aktivt med din blyghet så kolla om det finns teatergrupper i närheten där du bor. Man behöver inte spela på scen, men det är ett bra sätt att träna på. Många kända skådespelare började teaterskola just för att de var så blyga. Att säga och göra saker som någon annan kan få lite spärrar att släppa.
Min första tanke är att oavsett vad läraren säger så har hen gjort fel, hen ska enligt skolans läroplan förebygga mobbning och kränkningar. Jag tycker att du ska berätta för dina föräldrar att dem inte hjälper dig i skolan, att dem gör fel. Du ska få gå klädd som du vill utan att någon ska klanka ner på dig om det.
/Anonymos
Exakt samma hände mig i sjuan. Jag kom i en tröja jag älskade som vare orange, det gick fram tjejer till mig och sa "snygg tröja, eller inte". Jag har aldrig rökt som de andra eller försökt vara häftig på andras bekostnad.
Och vet du vad, idag 6 år senare är dessa elaka människor fortfarande på samma plats i livet, de har inte utvecklats ett dugg och mår tyvärr inte så bra i sig själva. Fortfarande samma gamla skitsnack, droger med mera.
Jag däremot har utvecklats något enormt, har nya vänner från andra delar av stan som jag har så roligt ihop med, jag har köpt lägenhet, har pojkvän och känner mig så himla lycklig.
Mitt tips är, lyssna på musik, tänk över vad du känner och varför du känner som du gör. Ta den tiden du behöver, det är ingen stress!
Ignorera, ignorera, ignorera dessa personer så mycket det bara går. Ha på dig det du vill. Folk skrattade alltid åt mina klädval, 2 år senare var det alltid den senaste trenden.
Att du är blyg kanske går att träna bort genom att skriva en lista på telefonen över vad du vill ha sagt på en dag till dina klasskamrater och bocka av detta allt efter som! Då kommer det bli hur enkelt som helst sedan.
Du är på trappsteg 1 här i livet, Bry dig inte. Blyghet finns i alla vid den åldern, kämpa så en framtid. Det kommer att hända mycket i ditt liv som ger dig ett gott liv. Kunskap utan röka o droger kommer att ge dig ett välmående liv.
Man o kvinna för livet brukar komma efter 20 o uppåt, så var inte orolig, den tid som du har nu ger dig styrka, håll ut. Livet är långt o där är vi för att leva.
!!! 14 år och 185… Har du funderat på att skicka in en bild till "fotomodell"
Du är perfekt för det…testa.
Du har nåt som ingen annan har…då kan de andra stå o gapa…
Lycka till
#4: Min största dröm är faktiskt att bli modell… Men mina föräldrar tycker det är en hård bransch där man måste hålla sig inom specifika mått. Är tydligen smal, skolsköterskan sa att jag borde lägga på mig mer fett, men när jag kollar på modeller och gemför dem med mig är jag så mycket tjockare. Jag vet inte heller saker som hur börjar jag?? Vart ska man starta?. Detta är något jag verkligen vill men många hindrar mig 🙁.
Man skall följa sina drömmar - till en viss gräns. Det är inte alls omöjligt att bli modell.
MEN - du bör absolut ha dina föräldrars stöd, det är en väldigt tuff bransch, väldigt få blir toppmodeller och det är ett hårt liv. Många drabbas av anorexia, droger och alkohol, hamnar i händerna på oseriösa människor som bara vill tjäna pengar på dem. Det finns en väldigt svart baksida och den bör du vara medveten om för att inte hamna där.
Jag tror dina föräldrar är väldigt medvetna om detta, och de är naturligtvis rädda om dig.
Vad gäller vikt och mått så strunta i bilderna, det finns retuschering, och dessutom så finns det en ny trend nu att modeller inte skall se ut som svältande kokainister. En seriös agentur håller inte på med sådant.
Om du skall orka med en så tuff bransch så måste du äta ordentligt, träna för att klara av tuffa arbetsförhållanden, resor, jetlag, långa arbetspass mm.
Och som sagt - väldigt få blir toppmodeller, så sikta också på att ha ett yrke som du kan försörja dig på delvis, men också ta upp när modellandet tar slut. Det finns kanske något du är bra på, fota, skriva, sy. Allt sånt kan rymmas inom modellbranschen, det är bra att känna till flera sidor av den.
Du måste också vara stark och stå emot grupptryck, ha precis de kläder du gillar, även om det inte ses med blida ögon just nu så i långa loppet får en person som går sin egen väg och vågar stå stark respekt.
Beträffande agenturer så finns det många, men också många oseriösa. Det finns de som tar hutlöst betalt för att göra en s.k. portfolio med foton som de lovar skall ge dig jobb. Gå inte på det, kontakta först de riktigt stora, seriösa firmorna och fråga hur du skall göra.
https://projection.se/modellagentur/
Om de inte är intresserade så finns det mindre, det behövs mycket modeller till alla kläder som säljs på internet (förr var det postorderkataloger, men jag vet inte om det finns längre). Om du är riktigt ihärdig så går det att ta reda på varifrån de får sina modeller. Det gäller att vara ihärdig, ringa runt och fråga vilken agentur. De ber antagligen om foton och då får du fråga exakt hur fotona skall vara tagna och be någon hjälpa dig med det.
Så - följ din dröm och prova hur långt den bär, men var vaksam, leta på internet efter modeller som berättar om livet, och lär dig fallgroparna. Din dröm är inte omöjlig, men förstå också att dina föräldrar främst tänker på ditt bästa. Du är väldigt ung och kan naturligtvis inte tänka och agera som en vuxen så du behöver deras stöd och hjälp.
#6 Mycket bra skrivet.
Ebba ta vara på det, skaffa utbildning först, ju mer du lär dig så kan du få ett bättre jobb, ju bättre jobb du får så blir du mer attraktiv på alla modell o statist jobb. En del söker statister till en del filmer, du kan söka på det, men men skaffa en utbildning först under tiden, du får aldrig tappa ditt liv utan att ha en utbildning. Modellandet kan bli ett extra i ditt liv.
Utseendet att vara … hmm , titta på h&m väger mycket eller litet betyder inte så mycket bara du har glimret i dina ögon. Vill du in i filmbranschen så finns det mycket att ge. Sen kan du komma att bli kontaktad av en del företag som vill ha dig som modell.
Men GLÖM inte att plugga, det ger dig ett liv för resten av ditt liv med familj
o barn. Det är det viktigaste för att du skall må bra.
O du glöm alla droger som finns i din värld, det ger dig bara ett helvete.
Lycka till Ebba.
Bara tänk…. du har en förutsättning att lyckas uppnå med hur du tänker.