När det gäller den här typen av ärr så tror jag inte man får ut ersättning eller hjälp vare sig från privata försäkringar eller sjukvården.
Det brukar bara gälla ärr efter olycksfall eller operationer.

Jag tror du kommer få betala ur egen ficka och tatueringar är inte aktuellt (oavsett vem som betalar) innan du fyllt 18år.

Hoppas du kommer tillrätta med ditt psykiska mående, varit där jag med.
Min kropp har massor av ärr från de där hemska åren.

Jag hade en privat barnförsäkring och fick ut ca 50 000:- för mina ärr (Hade If:s barn och ungdomsförsäkring). Däremot är det inte säkert att det går att tatuera över ärren, är de för stora kan färgen flyta ut och det kommer inte bli bra. Att hitta en seriös tatuerar som täcker över extrema ärr är ingen tatuerare jag skulle rekommendera. Plus att du får vänta tills du är 18. Har du tur bor du i en region som kanske subventionerar laserbehandling av självskadeärr, men det är inte säkert och man måste ha varit skadefri en viss tid.

Lycka till med måendet och ta hand om dig.

#2: Åh sjutton, det trodde jag inte! Vad bra, det är naturligtvis fruktansvärt att det behövs men att självskadeärr bedöms som vilka andra ärr som helst.
De är ju faktiskt orsakade av sjukdom men långt ifrån alla ser det så. Försäkringsbolag brukar vara bra på att hitta kryphål…

Innan ni gör något för att minska ärren (tatuering, laser etc) så undersök saken noga, gärna med en plastikkirurg eller liknande. Är det en klåpare så kan resultatet bli sämre än innan och försvåra åtgärder efteråt.
Möjligen kommer det nyare metoder men ärr kan vara svårt att fixa.

Ta hand om er! ❤️

Ja, blev väldigt lättad över att få pengar att leva på när jag fyllde 18, får även nu periodisk sjukersättning från försäkringsbolaget tills des att de gör en slutbedömning av min arbetsförmåga nu i vår. Så alla år de betalat aktivitetsersättning har jag fått ytterligare ca 4000 i månaden för att jag har förlorad arbetsförmåga. (de förlängde för att det förmodligen skulle blivit för dyrt att lösa ut mig när jag fyllde 25)

Man ska kolla noga, för mig var det bara tur att jag hade en bra försäkring. Min man som har Atypisk Autism har inte fått ett öre från trygg och hansa t.ex.

Vet inte riktigt o har ingen aning om de känslor alla har som gör sig illa.
Det jag vet är att man skall inte tänka på pengar, livet har mycket mer att ge även om man inte har så mycket pengar. Vad jag har förstått så sitter allt i huvudet som styr sin kropp o tankar. Att förändra sitt liv tror jag har en större funktion. Jag har ekonomi men ändå mår jag inte så där "toppen" som jag skulle vilja.
Har en bekant som har många ärr på sig men hon har två hundar som ger henne troligtvis ett intresse, så nu är hon ok.
Att bry sig om någon tror jag är viktigt och bli älskad är viktigt.
Tror att är man älskad av någon så vill man inte göra den andra ledsen.
Obs…. det är en tanke.. kan ha fel.
Men kärlek är störst o bäst, kan få en ur sina tankar.

#5: Du har absolut rätt i att pengarna inte styr hur vi mår, men det underlättar betydligt om man inte behöver snåla med minsta öre.
Att behöva oroa sig för ekonomin gör verkligen inte att man mår bättre och att bli hetsad av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är en enorm stress.

Hundar och andra djur tror jag helt klart är en bra "medicin" för många (inklusive mig själv) men ärren kan de dessvärre inte ta bort, vare sig de fysiska eller psykiska.

#5 Men vad är skillnaden då? Få ersättning för en brännskada eller få ersättning för självskadeärr?

Jag hade ingen möjlighet att arbeta, klarade inte av skola och kunde inte leva på min man när jag fyllde 18, hade det inte varit för ersättningen plus sparpengar jag fått av mina föräldrar hade jag hamnat hos soc.

Nej, pengar är inte allt, men det underlättar. Jag hade inte haft råd med mina djur om jag inte haft extra ersättning, för jag hade inte kunnat lägga undan till veterinärbuffert och de är mitt allt.

Jag kan bli så jäkla trött på människor som håller på med att hälsan är viktigast och tycks skita i att hälsan inte blir bättre av att leva på existensminimum.

Att kräva ersättning man har rätt till är inte dumt.

Du bor ju hemma med din eländiga mamma som inte vill ha dig hemma. Du gillar ju hästar o det är ju svårt att ha i sängen. Men om du kollar med en stall så "kanske " du kan jobba där med mat o husrum o en peng vid månadens slut, man måste ringa o kolla i alla fall. Var bor du någonstans, det har ju en betydelse att du har en närhet eller så kan du flytta som du vill från hemtrakten.
#7 Existensminimum som tidigare sagt är väl OK men vid din ålder skall man nog tänka på att må bra då utvecklar man sig. Först må bra sen ekonomi, bara man kommer ifrån det man har idag.

#8: Har du levt på eller tom under existensminimum (vilket det inte heter längre men jag kommer inte ihåg vad det kallas för numera)?
Det är inte så lätt att "tänka på att må bra" när ekonomin är totalt i kaos, det går heller inte att tydligt bena ut vad som är vad. Har man dessutom inget bra alternativ att bo på så är det ännu värre.
Det är liksom inte prydligt indelat i fack utan allt påverkar vartannat.

Du menar säkert väl men hur har du tänkt dig att man ska "tänka på att må bra"? Hur tänker man sig frisk och hur tänker man sig bort från en helvetisk barndom om man inte får hjälp och kanske heller inte har styrkan att bryta sig loss?
Det är för övrigt betydligt svårare idag än för några decennier sedan, då fanns fler möjligheter och vägar att gå.

Det är ju viktigt att ha en kompis som har föräldrar som förstår hennes läge, har man inte det så finns det många som kan ställa upp för att ta ett "fosterbarn" för att hon skall kunna bygga sitt liv.
Pengar har lite av vad man vill göra, har man ett krav att unna sig för mycket så blir det ett problem, menar inte att man skall ställa sig vid en stolpe o invänta sig en vän. Man har sina vänner om man har det ? Det är viktigt att ha kontakt med de man har träffat tidigare som man kan tala ut med. Är det en riktig vän så förstår dom. De sociala kontakter med kommuner o annat sitter på sitt jobb o lägger inte ner sin tid så mycket om det inte är någon som verkligen känner för sitt jobb. Annars blir det bara lagt på hög o försvinner så småningom. Du behöver hjälp NU o det kan inte de hjälpa dig med, de har ju så många som kommer med problem.
Lyssna på alla insändarna….. där får du hjälp.
Vi engagerar oss till dig o ingen annan.
Eloge till alla som vill hjälpa dig.
De ärr du fått är beständiga, de kommer att gå bort till en viss del när du blir äldre. De psykiska kommer att gå bort när du träffat din kille o kanske får ett barn, då går en del av tankarna bort. När du ser såren från dit unga liv kommer du att ta det lite lättare…… det var då nu har du ett liv o tänker på annat. Var inte orolig.

#10 Det är svårt att svara ordentligt på vad du skriver, för det är extremt svävande och tyvärr lite osammanhängande.

Vad har vänskap med ersättning för ärr att göra till att börja med?
Måendet ska läggas till den intans det passar, med ett självskadebeteende är det psykiatrin som måste gå in, man kan inte lägga det ansvaret på en vän och hoppas att denna/e vän har föräldrar som uppmärksammar problemen?

Och nej, "tankar" eller det korrekta begreppet, psykisk ohälsa, försvinner eller mildras inte för att man får en partner. Jag har varit tillsammans med min man i över tio år och kan fortfarandefå panik om han, till exempel, råkar krama mig bakifrån. Och att sätta ett barn till världen när man själv mår dåligt är en dum idé!

Det här är saxat från min journal, för två och ett halvt år sedan;

"Vill diskutera sina mediciner då hon hoppas bli gravid i framtiden. Undertecknad tar upp att Pregabalin, Abilify och Venlafaxin är riskabla att använda under graviditet. Hon berättar att Abilify hjälper henne mycket. Innan den sattes in led hon av vanföreställningar av paranoid karaktär, och hade till och med dragit kniv mot sin make då hon var rädd. Har aldrig haft psykosdiagnos, men väl PTSD och dissociativt syndrom liksom recidiverande depressioner med svåra episoder. Undertecknad förklarar att under graviditet är risken stor att hon a) drabbas av depression och b) föregående tillstånd återkommer om medicinerna uteblir."

Låter det som att ett barn skulle lösa problemet? Jag har för övrigt världens snällaste och lugnaste man, men iom min sjukdom kan jag bli rädd för honom ändå. Psykisk ohälsa är inte samma sak som tankar om att man mår lite dåligt, alla människor mår dåligt ibland, men att lida av psykisk ohälsa är way worse.

TS:
Nu känns det himla OT, men ja dukan ha rätt till ersättning, och har du det ska du be om det, det är inget fel i det

#11 Ja, kanske jag är lite svävande. Vill inte säga vad som är rätt eller fel till någon individ. Tycker att har man en tillit till den person med trivs med och litar på så skall nog alla fobier försvinna när man är hemma. Nu är hon ung o skall finna sin tillit som hon kan lita på o förstå hennes känslor. Känna varann o respektera vad man kan göra o inte göra. Som du säger att du blir rädd när han kommer bakifrån, så borde han förstå att så gör man inte. Kommunikation löser det mesta.
Unga som vuxna försöker lösa sina problem på ett eller annat sätt.
Det är ju bra att alla får läsa hur vi tycker.
Pengar har aldrig betydelse för ett bra liv, det gäller att trivas med sitt liv, får man alltid jobba för, för att nå.
Pengar tar alltid slut men känslorna tar aldrig slut.

Märkligt nog så är det alltid folk som har pengar som anser att "det inte spelar någon roll".
Pengar är ingen garanti för att må bra, men de underlättar en hel del - eller snarare är det väl så att dålig ekonomi påverkar de flesta. Att behöva vända på varje slant är ett problem i sig men det försvårar också att "göra sånt man mår bra av".

Till exempel att bo i ett område där man trivs, ha råd med någon hobby, att ha körkort och bil.
Inte ett måste för alla men för många.
Att bo där man inte trivs, ja, det säger väl sig självt att det påverkar ens vardag?
Utan pengar har jag inte råd med några hundar, förmodligen den yttre faktor som påverkar mitt liv mest.
Och utan bil, ja, då skulle jag bli sittandes hemma. Jag har stora svårigheter att åka kollektivt så där sket sig större delen av "det jag mår bra av".

Min vardag var betydligt lättare när jag hade bättre ekonomi vilket givetvis påverkar även hur jag mår psykiskt.

#13 Sasha W är 16 år, tänker nog inte på fin bostad o bil än. Vägen är lång dit.
Hennes problem är just nu att dölja sina ärr. Träffar hon någon som tycker om henne som hon är o inte tänker på det yttre så kommer hon att må bra. Andra tankar kommer hon att få när hon träffar HAN som älskar henne som hon är, det finns så mycket innanför som man inte ser utan bara känner.
Tror att det kommer att bli bra för henne om hon tänker framåt, man o barn osv. Då har hon en gedigen erfarenhet hur hon har levat o kunna ha känslor för sina barn, upptäcka vad som är på gång.
Livet är kort men ändå så långt, härligt om man tar hand om det på bästa sätt.

#14: Ja, bara en kvinna får en mans bekräftelse så mår hon bra. "Tänker framåt på man och barn."
Urk! Ska vi damma av synen på en kvinna kanske och ens tänka tanken att Sasha W kanske inte vill ha vare sig en karl eller ungar…?
Ja, kärlek kan vara ett ypperligt stöd men det är absolut ingen garanti för ett stabilt psykiskt mående.

Jag tror du får erkänna dig besegrad i den här diskussionen och inse att du inte har så mycket matnyttigt att bidra med.

#14 Det är inte frågan om "mans bekräftelse" det är frågan om man har en framtid vad hon vill ha. Har inte en negativ syn på en kvinna, vet ej vad en 16 årig tjej vill ha utav livet men det brukar vara att man vill ha en man/kvinna det är inte vad insändaren skriver. Hon har funderingar över sina armar som hon vill dölja. Om som du nu skriver spelar det ingen roll om hon söker en kvinna eller man, hon vill dölja sina armar det är vad hon vill. Om nu hon vill ha en hen eller vad så spelar det ingen roll, hon vill inte visa vad hon har gjort o det tror jag ingen bryr sig om när hon visar sitt JAG, det är vad som betyder något.
Hon får älska en hon eller han, spelar ingen roll, utan barn eller med,
bara hon mår bra, det är det viktigaste. Glädje så löser det mesta.
Det mesta löser sig om man är två.
O du, var inte så negativ emot män…….

#16: Du skrev: "Träffar hon någon som tycker om henne som hon är o inte tänker på det yttre så kommer hon att må bra." Det är svårt att tolka som något annat än att bekräftelse från en partner är en stor del av "lösningen".

Exakt! Du vet inte vad en 16-årig tjej vill ha ut av livet, så då kanske du gör bäst i att inte försöka skriva ut det heller. 😄
Det var återigen du som drog upp "man och barn".

Jag är inte negativ emot män. Dels är jag man själv och vet att det finns både änglar och rötägg inom alla könstillhörigheter. Däremot är jag smått emot folk som inte förstår när det inte är deras sak att klampa runt i diskussioner där de inte har något att tillföra, snarare tvärtom.

#17 Självklart skall hon oxå gilla honom. Ömsesidig kärlek alltså.
De flesta vill kanske ha en familj o jag trodde att hon kanske oxå vill ha en. Ingen bekräftelse utan bara att man tycker om varann.
Du kanske vet vad en tjej vill ha utan att känna henne, ha mer kött på benen så att säga. Tror att både du o jag klampar runt här, skulle vara trevligt o höra vad Sasha tycker om vårt gnabb.
Jag själv skulle inte bry mig om hennes armar, jag ser längre än det yttre, tror att många skulle se det så, man som jag är.
Skriver för att matcha dig, hon skall veta vad andra skriver oxå.
Ps. vilken fin hund du har.

#18: Det fann en anledning att jag själv har varit tyst i tråden sen jag (tackolov) var fel ute i början av diskussionen (#1). Nu ger jag upp.

#19 Nej, nej ge inte upp, dina åsikter är Guld värda. Du behövs här.
Snälla va kvar.. snälla.
Kram som vi alla vill ha.
Försvinn inte…
Kram

#20: Men snälla lägg av.

#21 Varför tycker du så ? Du har så mycket att ge, många vill ha dina åsikter, varför ge upp dem. Jag vill höra dina åsikter, som så många andra vill höra. Att vi har olika tycken om livet är värt att läsa för alla. Det tror jag underlättar för dem. Vi är ju människor, unika, som vi alla är.
Konstigt att det finns miljarder av människor här på jorden o alla är unika.
Finns ingen som tänker likadant.
Vill i fortsättning höra dina tankar, det gör att vi är unika o hjälper andra att tänka som vi.
Krama din hund, han är så fin.

Hade en kompis i terapin som fick ut några tiotal tusen på sin 18-årsdag pga självskadeärr. Hennes föräldrar hade någon särskild försäkring de betalade extra för från att hon föddes som täckte bland annat självskadeproblematik under barn/tonår. Så kolla upp vad dina föräldrar har för försäkringar på dig, finns barnföräskringar som många har och så finns det de som köper till extra försäkringar som min kompis föräldrar gjorde.

Mina föräldrars barnförsäkring täckte aldrig mina självskade-ärr. Däremot fick jag några tusenlappar pga ett operations-ärr som fortfarande idag 10 år senare är fult och orsakar mig smärtor.

Jag har inte riktigt koll men om du vill tatuera över tror jag det är viktigt att du låter dem läka bra. Kan tänka mig att det är viktigt att hålla huden återfuktad för en bra läkning så försök smörja in dem!
Skämms inte över ärren, jag har dem också! De visar att vi är starka