Hej Linnea, vad dagdrömmer du om ? Tror du inte att den finns inom räckhåll.
Att man äter lite olika beror nog på hur man mår just nu, har man tankar som är onda så äter man mindre för man har ingen matlust. Mår man bättre så äter man man mer.
Hur är din relation hemma, vet dina föräldrar eller syskon om hur du mår ?
Vill veta mer om dig för att hjälpa dig ur din situation.
Sköt om dig det finns bara en av dig.
Kram

Min familj anses perfekt utifrån. Det är jag, min storebror, mamma och pappa. Tror alla i min familj är lite rädda att inse hur det verkligen är så vi målar upp nån sorts fasad och låtsas inte om det som egentligen pågår. Det har sedan jag varit liten varit mycket våld i familjen, mamma är väl den enda som aldrig drabbats av våldet fysiskt. Jag och min bror har bråkat mycket och när det eskalerat då han är två år äldre än mig har jag fått springa allt vad jag kan och låsa in mig på badrummet för att inte riskera att bli nedslagen. Ännu värre är min pappa, han har alltid lätt blivit arg. Det har mest varit mot min bror då han ibland medvetet dragit upp saker som han vet kommer reta upp pappa. Men då jag alltid varit där för att skydda min bror har jag fått ta de flesta smällarna. Det har gått långt som strypgrepp osv. Jag vet inte hur det skulle varit ifall jag inte varit dör och skyddat min bror. Mamma blir också väldigt sårad när sånt här händer men finns inte mycket hon kan göra för att skydda oss. Jag antar att jag också tryckt undan det här och ignorerat det, tänkt att det är normalt och att alla familjer bråkat. Ibland undrar jag ifall jag överreagerar.. Men jag kan inte längre gå i vår hall utan att se händelser från när min pappa slagit mig och min bror framför mig. Men tro mig min pappa är egentligen ingen dålig människa, han mår dåligt på grund av det här och ligger vaken på natten och tänker på vad han gjort. Även hans bröder har problem med humöret och blir lätt arga och skulle tro att det varit rätt mycket våld i hans uppväxt också. Men det är inte lika slagsmål längre.. mest bråk men det triggar mig väldigt mycket och alla skrik bringer tillbaka alla dessa minnen.

Jag vill så gärna ge upp, jag vill inte bli bättre och jag vill inte fortsätta leva såhär. Jag vill bara ta livet av mig själv. Jag vet att min mamma skulle bli helt förstörd, har rymmt hemifrån en gång och hin trodde jag hade tagit livet av mig och när jag kom hem var hon alldeles förstörd.

Dagdrömmer om allt möjligt, jag skapar upp minnen i mitt huvud. Både glada och mindre glada och ibland inser jag inte ens vad som är verkligt.

#1: Du verkar inte ha en aning om hur en ätstörning funderar så du ska nog inte ge råd kring det.

#4 Tack… Jag vet att det kan bero på måendet men jag äter inte bara lite annorlunda utan jag stressäter något enormt för att sedan svälta mig i dagar efteråt.

#5: Ätstörningar kan te sig på helt olika vis, det finns inga regler som gäller för varje ensaka person. Försök att se om du kan hitta ett forum för de med ätstörningar, tror t.o.m. vi har ett här på iFokus. Lyssna inte på de som inte har en aning om vad de pratar om.

#6 tack, jo jag vet men ville skriva massa annat också så var därför jag skrev här.

Linnea, så här kan du inte fortsätta att leva. Dina föräldrar har stora problem och går ut efter dig o din bror. Våld som du beskriver det är inte acceptabelt, närmast en rättslig uppgift. Ni kan inte göra något åt det, det är de vuxna som skall fundera över hur de behandlar sina älskade barn. Verkar svårt när din pappa har gått över gränsen.
Hör av dig så kanske vi kan lösa det tillsammans.

Calcifer läs inlägget om hjälp. Det gäller inte om ätstörningar…..

#8 Du skriver om snuskgubbar som vill att folk ska skicka bilder över nätet. Men hur är det med äldre män som ber tonåringar att höra av sig till dem för att ni ska kunna "lösa det tillsammans".

Jag är läskunnig, tack, men din kommentar kring hennes ätstörning var inte okej, därav mitt tillägg.

#7: Absolut, jag förstår det, och du är alltid välkommen att skriva här avsett vad det handlar om. Om du vill så kan jag radera alla irrelevanta inlägg?

#11 tack men det behövs inte tror jag

#12: Bara säga till om du ändrar dig!

#13 tack så mycket

Calcifer, nu får du skärpa dig, jag blir förbannad över att jag skrivit .

Ditt citat : #8 Du skriver om snuskgubbar som vill att folk ska skicka bilder över nätet. Men hur är det med äldre män som ber tonåringar att höra av sig till dem för att ni ska kunna "lösa det tillsammans".

Jag är läskunnig, tack, men din kommentar kring hennes ätstörning var inte okej, därav mitt tillägg.

Var har du hittat detta, du är inte seriös, vem är du ???
Som inte vill hjälpa barn som har det svårt.
Hur gammal är du ???
Hitta på saker om andra ??? Var seriös tycker jag.

#15: Nu tar du och varvar ner några hundra varv och lugnar ner dig.
Jag kan läsa inantill, så hittade jag det. Att du vill hjälpa någon är bra, men det är inte lämpligt för en vuxen individ att skriva så till en 15-åring. Speciellt inte på det sätter. Jag är seriös, dödligt seriös. PGA ditt beteende i flera trådar ( jag har gått igenom måååånga) så ger jag dig nu en officiell varning att tänka dig för innan du skriver. Speciellt när du skriver till unga människor som söker hjälp. Vill du diskutera vidare, som två vuxna personer och i lugn ton, är du välkommen att skicka ett meddelande. Denna diskuttion stannar HÄR i den här tråden. Tack.

Allt ytterligare off topic kommer raderas.

#0: Kära OP, jag är hemskt ledsen att din tråd spårade. Om du vill göra en ny är det bara säga till så låser jag denna. Kram

Calcifer tror du att det sitter en ungdom o ger henne den hjälp hon behöver. Kan vara om det är någon som har kommit ur misshandel o klarat sig.
På dessa inlägg har jag inte sett något hur hon skall klara sig ut från hennes misär. Är det inte dags o ge henne råd hur hon ska göra.
Den här tråden är väl för att ge henne råd vad hon skall göra för att må bättre, vad skulle förbjuda henne att ta ett steg att ta kontakta någon som kan ge henne ett bättre liv, det kan vi ju alla läsa här, vad är det så konstigt med det. Finns många som sitter i hennes sitts som kan läsa det här, kan kanske hjälpa?
Blir det för mycket våld skall det polisanmälas.
Tycker ni inte det.
Vi skall inte diskutera det mellan två vuxna utan med hon som behöver hjälp.

#18: Till skillnad från dig ser jag över en situation där någon behöver hjälp, spenderar tid med att fundera över vart jag ska börja, hur jag bäst kan hjälpa, finns det länkar jag kan ge dem.

Enda anledningen till att jag inte haft möjlighet att göra detta i denna tråd än är för att jag har varit tvungen att som moderator säga åt dig att tänka dig för hur du uttrycker dig, vart, och till vem. Kanske om jag inte behövde sitta barnvakt åt dig hade jag kunnat göra det vid det här laget.

Detta är sista gången jag svarar dig i denna tråd eller någon annan tråd, pga hur nedlåtande du är. Som mod, ja, men inte om något annat. Du vet vart jag finns, om du vågar prata med en annan vuxen.

#0 För det första låter det som om ditt liv är ganska stormigt, om jag förstått det rätt, och att du inte riktigt vet vem du ska prata med. Något du alltid kan göra som första steg är att ringa BRIS. Det betyder inte att de har en magisk trollstav de kan vifta på, men de är väldigt insatt i många i din situation och de kan också komma med kunskap angående dina rättigheter som minderårig. Hos ungdomsmottagningen finns det också en kurator, t:ex om du vågar träffa någon annan.

Det första viktiga steget är egentligen att hitta någon som du känner står på din sida, så att säga så du har en trygghet där. Det kan vara allt ifrån en person via BRIS, en moster, en favoritlärare, en väns föräldrar. De kanske inte heller kan hjälpa på lång sikt, men bara att känna att man inte är ensam är otroligt viktigt i din satiation.

När det gäller ditt självskadebeteende så känner jag igen det där med att man skäms, och tycker man förtjänar att lida, men det stämmer verkligen inte. Otroligt många självskadar, och när man kommer upp i ålder märker man att ouch, jag önskar jag kunde bett om hjälp tidigare för alla ärr läker tyvärr inte. Har du försökt visa dina självskadesår för någon vuxen? Som jag skrev ovan behöver inte vara mamma eller pappa eller liknande. Men någon vuxen du känner du kan lita på? Om du inte klarar av att göra det själv, har du någon vän som kan följa med? Det är viktigt att tidigt lära sig att hantera just det där med självskadelse för därkan det från en sekund till en annan bli livsfarligt och det förtjänar du absolut inte!

Har du fler frågor eller tycker att något av tipsen verkar okej så är det bara att skriva. Jag hjälper dig gärna googla fram andra nummer man kan ringa eller där man kan chatta istället. Jourhavande präst finns också, och de tänker inte sitta och prata med dig om gud, utan de lyssnar, precis som en kurator gör, och du behöver inte ens tro på gud.

Ta hand om dig nu!

hej, har inte så mycket tid just nu, men viill väldigt gärna skriva.

jag förstår en hel del. var mobbad 3-5an, bytte skola, min äs tog över men ingen tog det seriöst. i sjuan började jag gå t skolkuratorn, skickades remisser hit och dit men inget hände. försökte ta mitt liv i åttan, hamna m bup, de ansåg jag mådde bra, skicka mig t vårdcentralen, skolkuratorn osv å de ansåg jag mådde för dåligt osv.

i nian tog äs över helt, å då tog bup bort allt jag levde för, hästarna, och gav mig matschema,

iaf. började gymnasiet och skolan blev bättre, men i höst i tvåan kraschade jag. försökte ta mitt liv. den här gången började de ta mig på allvar, och så fort jag ens sa något om jag mådde sämre, ville de lägga in mig direkt.

du får gärna skriva pm till mig <3

Jag vet inte riktigt vad det är som händer hehe… tror jag bara kommer ignorera det här som pågår mellan er XO13 och Calcifer.

Men jag har skrivit med nån på Bris tidigare men ärligt så hjälper inget. Jag gillar dessutom min familj även fast den kanske inte är perfekt så vill inte att de ska hamna i trubbel på grund av mig. Dessutom har det blivit bättre och inte lika mycket våld hemma. Det jag behövde hjälp med var att när det blir bråk hemma eller i skolan och folk höjer rösten triggar det mig något otroligt och jag får flashbacks och ibland panikattacker. Förväntar mig verkligen inte att få hjälp av er även fast det är väldigt skönt att veta att ni bryr er men jag är ett omöjligt fall. Många har försökt att hjälpa mig men gett upp, det är helt enkelt omöjligt och helt hopplöst. Jag försöker inte ens längre.. jag bara låter mig själv gå under och snart kommer jag inte orka leva en dag till.

Varje dag vaknar jag och önskar att jag var död. Min dödslängtan är starkare än något annat. Jag hatar mig själv något otroligt. Jag vill bara skada mig själv på alla sätt som går, jag känner mig fast som en fånge i min egna kropp.

#21: Tack det var snällt av dig. Hoppas du mår bättre idag.

låter så grymt tufft <3

för min del börjar det vända åt det bättre. Inte vart inlagd på över en månad, och ska skriva DBT kontrakt imorrn och starta behandlingen på tisdag.haft prova på hittills.

tror verkligen DBT kan hjälpa mig, en som var inlagd som mig i höst började det och har hjälpt henne jättemycket.

det handlar främst kring självskadande/suicidtankar, men även kring andra problem såsom ätstörning osv.

"Målen" m behandlingen i vår, som står m i kontraktet för mig, är att jag vill kunna se framåt, iaf någon månad. så jag kan planera saker. utan att tänka att jag kommer liks vara död då.
jag vill klara att gå tillbaka till skolan till hösten.
och ha en hälsosammare syn på min kropp/mat.
hälsosammare= få i mig det jag behöver, och tillåta mig själv att äta, och träna lagom. och inte kompensera.

Redigerat av mod, du bads hålla dig enbart till ämnet.

#22 Läste nu att du skulle ge upp hoppet Linnea, det finns ett ljus där framme.
Har levt själv ett liv i ett omväxlande omgivning, men har klarat mig o har en ryggsäck som jag inte skulle vilja vara utan, bedrövelser o lycka o mår bra av dessa intryck jag har fått av livet. Svårt att tänka framåt när man är i din ålder men du har ingen aning om vad som kommer att hända framöver, o det vill du väl inte missa. Dina tankar som du har kommer att ge dig kraft att komma ut i det riktiga livet. Du har förutsättningar att verkligen lyckas i livet.
Du har kraften att ta dig fram till det du vill.

XO13, jag vet inte varför en äldre man skriver på den här sajten om Tonåriingar. Har läst dina andra trådar, vet vilka dina andra användarnamn är. Det ger mig obehag att du skriver här inne när du inte vet vad du pratar om och ber ungdomar ATT TA KONTAKT med dig.

#25 X013 är det du som är Henry Norrström?

#27: jag satt och tänkte exakt samma.

#27 #28
Vill bara påminna om iFokus Skrivregler. Det är inte tillåtet att ”Skriva inlägg som röjer eller antyder annan användares verkliga identitet.”

Bättre att ni skriver privat till XO13. Alla vill inte avslöja sin verkliga identitet här.

#29 Henry Norrström är nicket på en tidigare användare.
Om det röjer den verkliga identiteten så är det användaren själv som står för det😉

Hen har undertecknat något av sina inlägg med "Henry" nånstans i alla fall.

#29: Du har absolut rätt i det, men denna situation är lite annorlunda då det är nicket som denna användare tidigare haft. Sen om det är personens verkliga namn eller inte är ju inget vi kan veta, men regeln blir lite svårare just i sådana här situationer då det kan ses som regelbrott men samtidigt inte då det inte handlar om att röja någons identitet utan någons självvalda nick på iFokus.