Vad är det för fel med mig?
Hej, känner för att skriva av mig lite. Är en tjej i yngre tonåren som alltid har varit lite känslig och känt mig lite annorlunda från alla andra, men nu det senaste halvåret så känns det som att det har blivit värre, men jag kan liksom inte sätta fingret på vad det är.
Som sagt har jag alltid varit känslig, har svårt för förändringar, hatar att resa och annat då saker inte är precis som vanligt, har haft sömnproblem så länge jag kan minnas, och nu när det har blivit mycket mer i skolan så har det blivit mycket värre, sover i snitt 3-5 timmar per natt även om jag har bra rutiner, håller inte på med mobilen eller något på skolkvällar. Anledningen till att jag inte kan sova är att mitt huvud aldrig kan hålla tyst, jag kan verkligen inte sluta tänka, på saker som jag har gjort under dagen, saker jag ångrar, saker jag känner skuld över, allt möjligt. Har jag sett någonting det minsta läskigt eller uppjagande på dagen så liksom fastnar det och kommer tillbaka när jag ska sova. Jag vet att man kan ta sömntabletter och sånt, men jag är rädd för att inte kunna sova alls utan sen, är livrädd för att liksom tappa kontrollen över mitt liv.
Jag har även en himla fantasi också, och kan dagdrömma huuur mycket som helst, har nästan en helt annan identitet i mina dagdrömmar, och håller ständigt på att komma på scenarion som aldrig har hänt i mitt huvud bara för att jag tycker att det är kul liksom, men på senaste tiden har det nästan blivit jobbigt, för att jag fokuserar nästan mer på mitt ”låtsasliv” än mitt riktiga. Jag har ett bra liv, absolut, men det är så mycket som jag vill göra men inte kan, och detta är oftast vad jag gör i mina ”dagdrömmar” (vet inte annars hur jag ska beskriva det)
Jag tror också att jag har ett ganska högt uppmärksamhetsbehov, jag söker bekräftelse nästan hela tiden känns det åtminstone, vilket jag blir irriterad på hos mig själv för jag vill verkligen inte vara en sån.
Utåt sett så är jag nog ganska ”normal”, jag har väldigt bra betyg (av enbart prestationsångest tror jag, jag är absolut inte naturligt allmänbildning eller smart eller nåt) Jag är social så mycket som jag kan, har jättefina vänner och en bra familj. Jag tror att många lärare och bekanta skulle beskriva mig som väldigt duktig liksom, men det är för att de inte vet om vad som försiggår inne i min hjärna haha. Mina föräldrar vet om typ 2%, men jag känner mig inte bekväm att berätta för dem, inte riktigt för mina vänner heller, jag vill inte att de ska tro att jag är ”galen”.
När jag var yngre (innan detta liksom spårade ur) så gick jag hos skolkuratorn och fick höra att jag var högkänslig, jag antar att jag är är det hållet men alltså vad kan jag göra åt det? Jag orkar inte ha det så här för det tar verkligen knäcken på mig varje dag.
Detta blev jättelångt och jag vet inte riktigt vad det är jag vill komma till, tack iallafall för att du läste, detta är långtifrån allt men jag orkar inte skriva mer nu. Men om det är någon som har något tips om hur jag ska få det lättare, svara gärna:)
Om det pratas för mycket i huvudet när du ska sova så prova att ha bra feelgood-böcker som du läser sedan du lagt dig, så att hjärnan har annat att fokusera på än egna tankar och fantasier. Lägg dig så att du har i alla fall någon timme på dig att läsa innan det är dags att släcka. När du märker att du får svårt att följa texten/sammanhanget i boken så är det dags att släcka och sova. Går tankarna igång så säger du bara att "tack - men jag är inte intresserad".
För att kunna sova gott nattetid är det viktigt att vara fysiskt, psykiskt och socialt aktiv dagtid. Kroppen behöver vara fysiskt trött för att sova gott. Att gå och träna, eller att promenera i skog och mark kan vara bra, och dämpar dessutom stress, oro osv. Skog och mark är bra för den som är högsensitiv.
En del mår bra av att skriva ner sina tankar i en dagbok på kvällen, och sedan får allt grubbel stanna i dagboken över natten (istället för att fara runt i huvudet).
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Att sova utan en podd eller ljudbok är hopplöst! Tankarna bara maler och man orkar bara inte höra på allt shit man tänker när man ligger där och ska sova. För 3 år sen hittade jag Creepypodden och den går på repeat varje kväll, vägrar sova utan podd för jag pallar fan inte höra alla tankar. Så det är ett tips! Finns ju alla möjliga poddar där ute, snackispoddar, seriösare poddar om true crime, spökhistorier, djurpoddar osv osv.
Nu vill jag absolut inte förespråka att du självdiagnostiserar dig själv, och jag säger inte heller att du har en diagnos baserat på det du skrivit. MEN, det kan vara värt att ta en titt på de olika diagnoserna där ute och se om man känner igen sig i dom. Utifall att det skulle vara så att man känner att många kriterer i en viss diagnos stämmer in så kan det vara smart att ta kontakt med BUP eller kuratorn. För det är inte kul att gå omkring med en diagnos utan att veta om det, man vet bara att nåt inte stämmer men inte vad och man har inte rätt verktyg för att lösa ens problem och svårigheter. SOM SAGT, vill inte antyda att du HAR en diagnos. Men det skadar aldrig att kolla lite vad de olika diagnoserna innebär, såsom ADD, ADHD, asperger osv.
www.snackan.weebly.com Akvariesnäckor - Fakta, bilder och odling!
www.marsvinspensionat.weebly.com - Marsvinspensionat
Jag har också olika fantasier i huvudet. Olika berättelser. Den får mig att slappna av och bearbeta saker. Kunde komma fram berättelser att tänka på på flertalet lektioner i skolan, inte så poppis.
Pratar du med dig själv i huvudet eller har du som kompisar att prata med som ingen annan vet om?
Mvh
Mig
#3 Nä alltså jag pratar varken med mig själv eller med någon annan i huvudet, jag beskrev det nog lite konstigt. Det är mer att jag liksom föreställer mig massa scenarion helahela tiden, fast som jag vet aldrig kommer hända
Jag är också en grubblare… på kvällarna o nätterna ligger jag vaken och tänker på saker jag gjort, sagt mm. Får väldigt lätt ångest och det känns som ett tryck över bröstet o jobbigt att andas. Nu är jag inte längre tonåring utan 29 år men ligger o grubblar på nätterna över saker som gått fel mm och som jag måste lösa på jobbet. Ligger o grubblar över om jag sagt ngt som kan misstolkas konstigt av andra då jag bryr mig extremt mkt vad andra tänker om mig. Nu är jag mammaledig och för första gången i mitt liv grubblar jag inte på nätterna utan sover så gott för det är oftast jobbet eller skolan jag grubblar över. Jag har aldrig hittat ett sätt att slippa det men det har blivit lite bättre med åldern. Däremot det som hjälper för mig är att träna på dagen så jag är lite tröttare när jag lägger mig. Det har också blivit bättre sen jag fick en chef på jobbet som jag kan prata med så vi kan lösa problemen tsm och jag känner mig inte lika ensam. Tror det är bra att prata med någon om det för då bär man inte på allt själv.
![[IdontKnow]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
0# jag känner igen mig i en del du skriver. Angående att somna brukar jag lyssna på poddar för att slippa "lyssna" på mina tankar.
Förstår vad du menar med att dagdrömma, jag brukar också spela upp scenarion i huvudet innan jag somnar.
Om det tar upp mycket tid av ditt liv kanske det är exempelvis maladaptive daydreaming? Vet inte så mycket om det men jag har hört talas om det.
Jag känner igen mig mycket i dig från när jag var yngre! Jag är 19 snart 20 år och har precis blivit diagnosiderad med autism och adhd. Dina symptom kan också bero på psykisk ohälsa men psykisk ohälsa kan också bero på att du kanske har en diagnos och måste kämpa mycket hårdare för att nå upp till samhällets krav!
Hör av dig till mig privat om du vill prata lite, kanske kan jag ge dig lite tips eller liknande! Som tjej är det svårt att få en diagnos, särskilt när man är begåvad och ändå presterar bra i skolan. Bup brukar heller inte ta det seriöst! (Du har säkert inte en diagnos men oavsätt så får du gärna höra av dig till mig om ditt välmående, så kanske vi kan hitta någon trygg du kan prata med i verkligheten tex kurator eller annan vuxen)
Starta ny diskussion
