#0: Jag tror att vad dina kompisar tänker är det mindre problemet i det här. Något orsakar ju att du vill skada dig själv. Jag tycker att du ska försöka få hjälp med det i stället för att försöka dölja symptomen. Kan du prata med skolsköterskan eller en kurator på skolan, till exempel?

Det är viktigt att du får hjälp att må bra så att du inte behöver känna så där.

#1: har sökt hjälp och får nu hjälp av bup osv men det är forf omklädningsrummen som blir problemet. Har även andra tjejer i klassen som jag vet mår dåligt och vill inte trigga dom då jag vet hur skälvskadeärr har triggat mig tidigare.

#2: Det var skönt att höra och omtänksamt av dig att resonera som du gör.

Kan du ha på dig något som gör att inte hela benen syns? Tights?

#3: har thigts men behöver ju byta om (och egentligen duscha) och det är där problemet sitter

#0 I min gamla klass så var det inte ovanligt att man ibland (eller alltid) bytte om på toaletten istället. Ingen sade något om det, testa att bara göra det utan att säga något. Jag bytte själv om där i några år före jag slutade mer och mer med det.

#0: Du kanske kan byta om med ryggen mot dom och/eller i ett hörn, ha en t-shirt som går längre ner, vänta tills dom andra bytt om och även duscha när det flesta är klara och så, så att ärren inte syns. Har varit i liknande sits och såg alltid till att hålla mig vid hörn och väggar och lärde mig även att byta om snabbt. Att ha ryggen mot andra hjälpte mest och var det enklaste.

#6: ska försöka tänka på det, tack! 🙏

Nu vet inte jag hur det är på din skola, men i högstadiet för mig var självskadorna på benen. bytte då alltid om på toaletten om de var "färska" för att inte trigga andra. (de visste dock jag självskadande)

I gymnasiet, hade enorm panik för hur jag skulle göra- men, det finns två toaletter m dusch som en kan byta om i osv, där inte "alla"kan gå utan idrottsläraren låser upp åt en.

Nu vet inte jag vad du har för idrottslärare, men ett alternativ kan vara att prata m den, kanske får du gå lite tidigare så du hinner byta om /duscha innan de andra?

Jag vet att det är skitsvårt att prata om det.
Jag hade panik inför när vi skulle bada, för då går det inte dölja+syntes även de gamla ärren mer när en är kall/blöt.

min första plan var då att duscha/göra iordning i ett bås å vänta t alla gått ut. men då sa mina kompisar de väntar på mig XD

var livrädd folk skulle stirra, men tror helt ärligt ingen gjorde det.

min klass i gymnasiet har inte heller gjort ngt stort av. det. vilket känts enormt skönt. däremot är jag sjukskriven nu, och kommer börja tvåan t höst istället(vart sjukskriven sen nov, så "går om " tvåan")
och kommer då gå m ja, de som är ett år yngre =helt ny klass.

och då mina ärr nu täcker över armarna efter ja, i höst/vinter. har helt ärligt panik över det. men, ja.

gud vad jag svamlar, men ja blir lite till.

första sommaren när jag hade självskador längs benen osv, gick i långbyxor och vägrade bada. Sommarjobbade på ett cafe och sålde glass, och en kund- en pappa å en dotter på ksk 15. tjejen såg så glad ut, pratade skrattade. hade kortärmat och gamla ärr längs båda armarna. och hon verkade så obrydd om att "alla såg". ja jag tittade på dem, och säkert har många andra gjort det, men det verkade så otroligt härligt att kunna gå i T-shirt och inte "tänka på det".

Så när jag kom hem samma dag bytte jag om till shorts, och for och badade.

så, om än det är tufft, är mitt tips att prata m idrottsläraren, den har säkert bra tips, kanske finns det en toa m dusch du kan få byta om på ?
annars kanske du kan ta diskussionen m dina närmaste kompisar?

#8: har bara känt dom kompisarna sen i höstas så känner inte att det är något som jag vill prata med dom om då jag har k närmare kompisar. Just nu känner jag att jag byter om på toan när det går bra å när jag känner att jag behöver duscha så antar jag att jag måste göra det.

Har du någon vän du kan öppna upp dig till om det? Eller någon lärare du kan berätta det för? Är idrottsläraren en möjlig person du kan berätta om din osäkerhet för?

Jag har själv självskade ärr, de är läkta nu men det är inget att skämmas för! Jag förstår till hundra procent att du inte känner dig bekväm med att visa dem och det ska du heller inte behöva göra! I eran ålder så är inte alla så snälla tyvärr, men jag tror det hade varit bra att berätta för någon så att du kan lösa omklädningsrummet på något sätt. Kanske finns det ett eget omklädningsrum du kan ha?

Angående att du känner ett behov att skada dig tror jag också du hade behövt prata med någon om! Jag hoppas du finner någon trygg vuxen att öppna upp dig med det om, jag önskar dig lycka till! Om du vill prata med någon online kan du skriva till mig privat!
Jag är en 19 årig, snart 20 årig tjej!