(X) Börja om tvåan på gymnasiet pga sjukskriven
well… kommer till hösten "börja om " tvåan. Vilket innebär jag kommer gå i en helt ny klass. Och mina nuvarande klasskompisar kommer börja 3an.
Och jag har typ panik heh…
fine, liksom byta klass helt har jag gjort förut, och blivit bättre varje gång. men min nuvarande klass är så bra, och liksom…ja.
Då jag kraschade i mittmående i höstas blev jag sjukskriven i December. och tog beslut tsm m behandlare/familj/skola att jag skull pausa och börja tvåan t hösten istället.
Har sen oktober pendlat ut och in från bup slutenvård 8 ggr. mellan 1-2 v/gång. går Dbt behandling, som hjälper mkt.
iaf så har skolan så att en klass i taget är på skolan 1 v. när min "nuvarande"klass var på skolan förr förra gången, så besökte jag. Hade då gjort upp plan osv tsm m min behandlare kring vilka situationer som skulle kunna uppstå. Till en början gick allt super! och allt kändes "som vanligt" liksom normalt.
men sen fick jag en dipp…. impuls att skada mig själv. letade överallt och hittade en vass sak, å låste in mig på toan å ja.
varpå jag sen insåg det inte var så smart, ringde min lärare (som jag på det hela även ringde i höstas när jag for från skolan för att ja…avsluta allt)som dessvärre inte var på skolan då men hon ringde en annan lärare så den läraren och min mentor kom t mig. (kan kalla för A och B)
Och liksom….jag kmr aldrig få bort bilden i huvudet när A & B kommer in till mig….jag tror aldrig jag skämts så mkt. B satte sig ned vid mig och pratade lugnt, A gick ut och ringde skolsyster och skolkuratorn. Efter en stund kom skolkuratorn och sen gick vi alla till skolsystern, A och kuratorn gick ut och ringde mina föräldrar, och skolsystern plåstra om å pratar och även B.
Här säger jag att jag letade efter det där rakbladet en skär i kartong med, men att den inte fanns någonstans där den skulle vara. Å lät typ irriterad över det XD
varpå B läraren säger att det var en väldans tur det.
sen kmr A och kuratorn tbx. å så säger dom som att jag kämpar på bra, och att det helt enkelt blev som det blev den här gången, att de inte gett tillräckligt m stöd/förebyggt. och att jag ska försöka igen när jag känner mig redo nästa gång, och att dom dels rent generelltkmr se över allt vasst såsom rakblad och knivar som är tillgängligt i bildsalarna, och att när jag sen kmr nästa gång kommer de ha ngn typ extralärare/hjälplärare som håller koll på mig. så jag inte drar mig undan å gör ngt liknande.
så att jag får "lyckas".
(på det hela ringde även rektorn hem t min pappa sen när dom hämtat mig. Kändes ju ngt pinsamt. iaf så bad han typ om ursäkt för att skolan inte gett tillräckligt m stöd osv. kollade läget sen jag kom hem, fråga om vi behövde hjälp m ngt mer nu, och att jag absolut ska komma tbx när jag känner mig redo och att de då kmr ha mer resurser/stöd omkring mig osv.
Nästa v kommer då ettorna vara på skolan, och jag kmr mest troligt vara m på två lektioner m dom. ska dels göra upp plan tsm m min terapeut på tisdag.
Jag är väldigt säker på att jag inte kmr göra något dumt. Men just det här ny klass, och så träffa lärarna eheheh….
likaså att börja skolan t höst känns typ sjukt overkligt. men är som samtidigt taggad. ett av mina mål jag satte vid dbtns början var just att börja skolan och gå 100%. och därav jobbat dit hela våren.
och det är liksom… Jag var 17åriga tjejen m A i allt, en egen häst, å en foderhäst att rida pyssla om. eget hobbyföretag m bakning/cafe och extrajobb på espressohouse.
och det känns som de i klassen kmr ha förutfattat mening att jag liksom börjar "om" tvåan pga dåliga betyg, skolk, att jag var lat osv…
det är fler i den klassen jämf m min nuvarande. och framförallt många killar… livrädd för killar brukar hata mig rent generellt.
eller ja… inbillar mig att alla hatar mig. vilket jag förvisso förstår inte är sant. men ja…
gud var jag svamlar, men liksom, någon här som gjort ngt liknande? börjat om en klass, kommit tbx efter sjukskrivning osv?
Det finns inget i det du beskriver som du har anledning att tycka är pinsamt. Du mår dåligt och då kan det vara så. Det vore skillnad om du gjorde något dumt avsiktligt.
Jag tycker inte du ska bry dig om vad andra tycker så länge som de inte säger det till dig. Förmodligen har du ändå fel. Det är nämligen väldigt vanligt att vi projicerar det vi själva tänker på andra. Försök se till att bli nöjd med dig själv så löser sig resten.
Det är väldigt vanligt att man går om en eller två klasser i gymnasiet. Jag har flera barn som har gjort det och i efterskott tror jag att de är mycket nöjda med sina val. Det gav dem mer tid att fundera över vad de vill göra med sina liv. Två av dem bytte gymnasielinjer också. Den ena två gånger. Han är snart klar med sin masters-examen i maskininlärning. Var glad för att möjligheten att gå om finns. 🙂
Lycka till!
![[Devya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är kanske lättare sagt än gjort men försök fokusera på dig själv och vad du vill uppnå. Vad de andra tycker spelar ändå ingen roll och det är människor som du högst antagligen inte kommer att ha mycket att göra med efter gymnasiet. Ingen lär heller bry sig om varför du går om ett år, de har fullt upp med sina egna studier. Kanske de frågar och så svarar du om du vill, men det är inget som de lär gå omkring tänka på och döma dig för. Som sagt, de lär ha fullt upp med sina egna liv.
Jag gick ett extra år i gymnasiet men det var för att min dåvarande pojkvän också gjorde det (dock i ett annat gymnasie) och jag tog chansen att gå om vissa kurser för att få bättre vitsord. Ingen frågade mig varför vilket säkert beror på att de hade fullt upp med sitt.
Så försök att lugna ner dig, det är faktiskt ingen stor grej att du går om ett år. Du är inte den enda som gör det och lär inte vara den sista. Det är helt okej. Vi alla är olika och går igenom olika saker i vårt liv. Kan andra inte förstå det så är de inte särskilt smarta.
Fick träffa klassen idag!
gick riktigt riktigt bra! de var superhärliga, och kände mig som hemma direkt. längtar tills det är höst och skolstart!
#3: Var du tillräckligt orolig innan? 😉
Starta ny diskussion
