Hej!

Jag är så ledsen att höra att du mått så dåligt att du behövt skada dig, men det finns hjälp att få. Det är jättebra att du redan pratat med en utbildad person, har du möjlighet att fortsätta med det? Via exempelvis skolan, BUP eller liknande? De kan hjälpa dig hur du ska prata med din mamma också.

Vad är det som gör att du inte kan berätta för din mamma? Är du rädd att hon ska bli arg eller ledsen eller något helt annat? Kanske kan det hjälpa att hitta en lösning om du funderar på vad som är anledningen tänker jag.

Här finns lite bra information:
https://www.umo.se/att-ma-daligt/skada-sig-sjalv/

Det finns hjälp att få och ju snabbare du får hjälp desto snabbare kommer du må bättre. Jag önskar dig all lycka till, och du är varmt välkommen att skriva privat om du skulle behöva. Ta hand om dig ❤

Jag tycker det är mycket bra att du vill berätta för din mamma. När du berättar kan det kanske vara bra att du berättar om det innan du visar armen.

I övrigt tycker jag du ska följa Vendelays goda råd.

Som förälder blir man både chockad och ledsen när en barn berättar sådant. Men det är INTE för att man blir arg på barnet. Man är arg på sig själv och känner sig som världens sämsta förälder för att man inget märkt.
Man klandrar sig själv och undrar vad man gjort för fel. Och så gör det otroligt ont i en för ens barns skull.
Från den dan man vet att man väntar sitt barn är ens största skräck att något skall hända ens barn. Eller att det skall vara olyckligt. Och så har man ändå missat.
Trösten är att barnet ändå har så pass mycket förtroende för en att det berättar. Så berätta -NU!
Din mamma kommer att bli ledsen och förskräckt, men så glad över att du ändå berättar.
När du skapat en dialog med henne om detta är hon kanske den som bäst kan hjälpa dig.

Vill i motsats till #3 lägga till att du inte MÅSTE berätta för din mamma. Gör det om du vill, om du tror att det kan hjälpa dig. För alla hjälper det inte att berätta för sina föräldrar, och det är också okej.

#4: Jag skriver från en mammas synpunkt. TS vill ju berätta för sin mamma. Man får alltid reda på det förr eller senare och ju senare desto mer smärtsamt.

#5 Som skrivet, ts MÅSTE inte berätta. Det var bara det jag skrev. Jag tycker inte att det är självklart utifrån första inlägget att ts vill, även om jag också tolkar det så. Förhoppningvis har de en så bra relation att ts vill och kan berätta, men alla har det inte så och det ville jag belysa.

Tack för alla svar, ringde till BRIS och pratade. Har börjat berätta för mamma i små steg. Och åter igen, tack för hjälpen!

Modiga du! Håller tummarna att du snart mår bättre. ✊
Dåligt mår alla då och då, förhoppningsvis hittar du andra sätt och redskap att hantera ditt mående på i framtiden. Lycka till!🌹

TAck # 8❤️

#7 Vad fint att höra! Hoppas att du mår bättre snart ❤