Vänner
Hej, jag är en 15årig tjej som har 2 helt otroligt fina vänner men vi alla tre mår dåligt och har jobbigt med ångest, depression och mat osv. Så allt är ju inte alltid så lätt.
Men nu i helgen så skulle de komma hit och de skulle sova här, jag hade vart o handlat o allting så vi skulle få det mysigt. Men så dagen innan så säger de båda två att de inte kommer till skolan imorgon då, och jag måste ju liksom gå för att få ha någon över det är som en regel vi har i vårt hus.
Men jag tänker ju inte gå om ingen av de kommer till skolan, och det lär de ju förstå varför men tydligen så får ja all press på mig att jag måååste till skolan för att de ska få komma, för tydligen är deras föräldrar ok me att de är hemma från skolan osen kan dra o gö annat på kvällen.
Men så håller de på o ba ”men varför måste vi offra en massa saker för dig för?” Efter att ja sagt ”isåfall blir det inget i helgen, för kommer inte gå ensam”
Vilket ja tänkte att de skulle fatta och att vi kanske isåfall kan ha övernattning nån annan helg typ, men nej nu är det värsta grejen att de inte fick komma o bla bla bla.
Jag hade redan ångest över att de skulle komma för att jag vet hur livat det blir och har inte riktigt den orken just nu.
Dessutom är det väl jag som offrar saker för de hela tiden, det är inte konstigt att jag mår som värst ett tag nu, jag försöker hålla uppe deras mående men har ju bara 2 händer så jag tappar mig själv mitt i det hela, för det ända ja vill är att de två ska då vara glada o lyckliga och slippa allt jobbigt skit, men det är svårt när man blir tagen för givet för känns inte som jag får något tillbaka än typ ”ajdå” när ja skriver något jobbigt medans ja skriver långa biblar som svar på deras jobbigheter!
Och nu är de sura och svarar mig elakt osen lägger ut att de ska hitta på en massa en massa helger framöver.
Är det jag som tänker konstigt eller har jag någon poäng någonstans?
För de verkar inte fatta hur ja menade eller hur ja känner.
Mvh förvirrad deprimerad unge
~ älska originala du och inte den version andra människor skapat ~
Lyssna på dina föräldrar., Man ska inte vara hemma bara för att kompisarna skolkar.
Och offrar du saker hela tiden för dem = inga bra vänner.
Bra vänner respekterar ditt mående.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Har du någon att prata med om ditt mående? En skolsköterska eller kurator eller liknande?
Jag känner verkligen med dig, jag klarade inte heller av att gå till skolan när mina vänner var sjuka och jag förstår känslan av att du gör mycket mer för dem än tvärtom. Mina föräldrar var också strikta med mycket, vilket gjorde att jag missade mycket som andra fick göra bara på grund av skitsaker. Självklart ska man inte skolka, men om du mår dåligt bör ditt mående ändå gå först. Skolan kan du i allra värsta fall läsa ikapp på komvux, ditt mående är mycket svårare att ta igen. Försök få hjälp av någon vuxen.
Jag vill tyvärr också säga att det kanske är värt att fundera på om det är mer värt att ha dem som vänner än att skita i dem. Jag fattar att man inte orkar överleva helt själv, så det får du ta ställning till, men de låter inte som bra vänner. Och du förtjänar bra vänner.
Var snäll mot alla - bli vegan ❤
Jag håller med #1 och #2. Vänner är man både när allt är frid och fröjd och när det är jobbigt. Om du upplever det så som du skriver tycker jag du ska lägga mindre tid på de två vännerna och mer tid på annat. Du hittar säkert nya vänner så småningom.
![[EM_L]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tycker att du inte borde lägga så mycket vikt och tid på de vännerna eftersom din hälsa och mående ska ABSOLUT INTE få dras ner pågrund av någon som inte kan ge samma tillbaka till dig.
Dessutom är det inte ditt jobb att sitta och lyssna på alla svårigheter de har när du har ditt liv, dina problem och din egen hälsa att ta hand om. Om de söker råd, så är det bäst att de söker råd från en vuxen person antingen i skolan eller utanför.
#0: Du har redan fått väldigt bra svar här, men jag tänkte ända lägga till något:
Jag råder dig verkligen, om du nu inte har hjälp än och inte riktigt vågar söka hjälp att kanske skriva till Bris eller liknande. Där kan du till en början prata anonymt om dina problem och i alla fall få någon form av stöd.
Och som #4 säger, så ska du alltid prioritera din hälsa och dina problem. Framförallt när dessa är som värst så bör man inte ut över sitt egna liv behöva ta ansvar eller hjälpa andra i liknande situation. Det finns gott om alternativ för dina vänner att få hjälp av vuxna.
Om de forsätter att ge dig ett dåligt samvete när det är du som gör saker för deras skull, så måste jag erkänna att det inte låter som en allt för sund vänskap. Klart man inte alltid är överens, men det här handlar ju mer om att du ska göra saker för deras skull och då du säger "hela tiden" medan de verkar bara ha tagit det för givet, så är det dem som beter sig fel enligt mig.
Starta ny diskussion
