(X) Skriver av mig.
Jag vet inte varför jag ska skriva detta. Det blir ju inte bättre. Kanske sämre? Bryr mig inte om det,det gör jag sällan nu för tiden.
Jag har ett bra liv men det känns ändå pest. Jag har underbara djur,familj o annat men det saknas något:ett nytt liv.
Om jag skulle rabbla upp allt dåligt skulle det bli en hel sajt.
Hur många gånger har jag inte tänkt att ta livet av mig,det skulle hjälpa. Men jag kan inte.
Jag har lärt mig att se glad ut,här skriver jag glatt fast jag bakom skärmen mår dåligt.
Har tar medicin mot desperation men det hjälper inte. När vi är på BUP ska dom bara höja den,droga mig ännu mer. Alla säger bara att det blir bättre,att dom ochså mått så o att det gått över. Hjälper det? Nej. BUP vill att jag ska börja prata med en kurator,jag vägrar. Jag går i som en dimma, gråter inombords,vaggar mig till sömn gråtande ,ses som den glada fast det är jag inte. Jag är deprimerad och vill ta självmord.
- Redigerat 2022-07-03 18:10 av Pilspets
Varför vägrar du kurator?
/Maria
#1: Har träffat många,träfffar dom en gång innan dom försvinner. Dom 2 av 10+ jag gillar har ochså flyttat.
Tips att ringa självmordslinjer och berätta för de att du inte vill va kvar längre. De brukar ofta kunna hjälpa till.
Ja saker blir bättre men inte av sig självt, så är besviken på de som bara kan säga så. Viktigt att du försöker att berätta för andra vuxna som du litar på också, eventuellt berättar att den "hjälpen" du får inte hjälper överhuvudtaget. Möjligt att du faktiskt behöver ett snäppe högre än en kurator nämligen psykolog eller terapeut, prova att fråga om det?
#0 jag förstår känslan..
Du kan prata med kurator och psykolog men min erfarenhet är att försöka göra något man brinner för och släppa tanken på allt dåligt som händer under en stund det kan hjälpa mig lite 🤍
#0Att prata med kurator eller ,ännu bättre, psykolog kan vara bra när man mår som du gör. Du kanske kan prata med BUP och berätta varför du inte vill träffa kurator. de kanske kan se till att den du får inte står i begrepp att sluta inom kort.
Otroligt sent svar,har helt glömt bort denna tråd men har pratat med BUP,dom säger att det inte är möjligt. Att det blir så ibland.
Har kommit ner i en depression nu
Började i slutet av augusti men fortsätter.
Ligger ofta hela dagarna o läser o tänker där jag kan. Min säng,skolan,en stol,golvet. Vad som helst,vill bara läsa och drömma mig bort.
Sover mycket mer nu. Vill inte äta. Hoppar över båda lunch o middag ibland.
Hade stora självmordstankar i somras,var otroligt nära att bli inlagd på sjukhus då jag nästan dränkte mig.
Dosen på min medicin höjs mer o mer.
Äter flera tabletter nu men började med en halv tablett.
#7: oj.. Det är tråkigt att du känner så, lider med dig, verkligen. Vet bup om mycket? Eller bara lite?
#7: Du måste söka hjälp. Dina föräldrar måste ligga på BUP så du får den hjälp du behöver. Du är mindreårig och det är dina föräldrars ANSVAR och PLIKT att du får den hjälp du behöver, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.
I värsta fall får du själv ta kontakt med skolans sköterska eller kurator och berätta hur du har det. Så de kan gå vidare med en eventuell orosanmälan till soc. Du skall inte behöva ha det så här.
#9: Dom försöker verkligen med ALLT men BUP verkar inte göra nåt.
Det enda BUP säger är att "det kommer sluta om nån vecka,jag lovar."
"Du är nog bara lite ledsen,inget allvarligt."
"Det blir bättre"
"Det är slut snart,ingen fara"
Sen slutar hela bunten.🙄
#10: Det är hemskt när man inte tar individer som behöver hjälp på allvar… Du kan alltid skriva här (eller skicka ett PM till mig) så kanske några har tips som kan hjälpa eller underlätta lite. I sig behöver du ju professionell hjälp men tyvärr är det inte alltid lätt att få den hjälp man behöver.
#10: Ligg på mer, ring och "tjata" kräv att de kollar upp dig och att du får den hjälp du behöver.
Vi var tvungen att ligga på och "tjata" flera gånger i veckan vi ringde och vi skickade mail. Det tog nästan två år och en kraftig försämring för dottern innan de öppnade ögonen. Nu har hon fått hjälp, och hon mår bra.
Försök be dina föräldrar att ligga på BUP, du behöver hjälp.
#12: Och glöm inte att du inte är jobbig, någon form av last eller ett problem för andra bara för att du kräver den hjälp du har rätt till. Alla har rätt att må bra och få nödvändigt stöd för att kunna må bra.
Du ska kunna kräva samtalskontakt via BUP. De har ingen rätt att neka dig. Det kan absolut vara så att det blir en väntetid då de går efter turlista, men de har ingen rätt att säga "nej du får ingen hjälp här".
Innan de haft ett samtal med dig där du berättar om hur du mår så har de noll rätt att bestämma att du inte ska få hjälp. Har du en skolkurator du litar på? Inte för att du ska vända dig direkt till dem för att få samtalskontakt, men en kurator som meddelar att du behöver mer hjälp än de kan ge kan väga ganska tungt. Väntetid är det alltid, så man kan tyvärr inte hoppas på att få en tid typ nästa vecka. Men du har ALL rätt att stå på en väntelista åtminstone för att få prata med någon.
Kan någon av dina föräldrar trycka på?
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
#14: Kolla med BUP där du bor. Vissa regioner kan ha förtur för dig som är tonåring och under 15.
Tack.
#10: Jag kommer inte skriva att allt kommer att bli bra på några veckor. Jag är allvarligt psykiskt sjuk (Schizofren) och vet att det tar tid i vissa fall väldigt lång tid att må bättre. Jag har varit inlagd på psyket några gånger och det är då som jag blivit tagen på allvar. Så om du får starka självmordstankar eller annat så be om att få åka in. De kommer att prata med dig och sen utvärdera om du ska bli inlagd eller få annan hjälp.
Det kommer att bli bättre. Du kommer att må bättre. Du kanske inte kommer att känna dig "frisk" på länge, men den Pilspets som du saknar finns där inne. Det är okej att må dåligt och sakna sig själv.
Det är viktigt att "inse" att man är sjuk för att kunna vända på måendet. Annars är det svårt att förstå att man behöver ta emot hjälp. Så det är bra att du gör det.
Stå på dig så att de lyssnar på dig och inte bara dina föräldrar. För som du skrev att utåt ser du ut att må bra.
Jag hade en psykolog som bara gjorde mig sjukare. Nu har jag haft tre olika (Två har slutat) samtalskontakter och det har fungerat hur bra som helst. Trivs du inte med kuratorn så be att få prata med någon annan.
Jag är anonym då jag inte vill gå ut med min diagnos till andra. Pilspets vet vem jag är.
Pilspets- Jag är hon du har skrivit en del med på pm.
Ångesten har lett till självmordsförsök,grova självskador o depressioner i perioder.
Det är som att vara i ett mörkt hål utan ljus.
Nu kommer sommaren oxå. Då får man ofta i kortärmat fast jag har ju lindor längs mina handleder. Samtidigt syns vita ettriga små ärr som klänger sig längs armarna. Som tur är mår jag alltid bättre på sommaren.
Nu blir jag mobbad.
Folk ser mig som otroligt irriterande för att min personlighet är hoppig o glad.
Tex fråga om nån vill spela kort,berömma en klasskamrat eller räcka upp handen i klassrummet.
Folk retar mig för min emgelska,synnedsättning o tics.
Slänga iväg min vit käpp hände senast idag.
Slänga mig ut genom dörrar,putta mig ur vägen,slå en i huvudet,reta en för ens talsvårigheter,inte fråga om jag får vara med,fuska mot mig i kort o mycket mer.
Men iblsnd är dom snälla(2 stycken). Det är så förvirrande.
- Redigerat 2023-04-19 10:27 av Pilspets
#19: Finns det någon möjlighet att byta skola/klass eller liknande? Så att du slipper dessa personer?
#20: Nepp,tyvärr.
Önskar att dom kunde förstå hur svårt det är att ha en synskada.
Ska ut nu på utelåst. Ske se om dom snor min käpp igen.
#21: Och lärarna gör inget? Du kanske bör prata med dina föräldrar och skolledningen. De två snälla har väl sett vad de gör? Då har du även vittnen.
#22: Nä,lärarna säger att det är mitt fel o ger mig utskällningar för att jag inte är snäll o bara retas. Retas gör jag inte direkt.
Menar att mobbarna kan vara snälla ibland,inte bara elaka.🙂
Samtidigt sprider dom mycket rykten om mig.
Att jag rapar är ett. Det kommer från ett tix där jag harklar mig.