Jag fyller 25 år i år, så vuxen men inte så långt ifrån tonårstiden.
I allmänhet tycker jag det ska vara bevakat eller kontrollerat i någon form, i vilken grad beror på ålder/mognad/förutsättningar. Men framför allt tror jag det är viktigt att som förälder ha info om vad som finns på internet och att ha någon form av dialog kring det. Sen vet jag inte hur man ska kontrollera det. Att sitta med kan väl fungera med mindre barn, men jag tror det blir svårare ju äldre man blir. Jag tror ju också man måste få prata med kompisar osv utan att det alltid övervakas liksom.
Så jag vet inte hur man ska göra rent praktiskt, men jag tror åtminstone inte på att varken helt förbjuda eller att släppa ett barn helt obevakat online.

Jag hade själv tillgång till internet väldigt tidigt och förutom att mina föräldrar försökte tidsbegränsa det i början fanns inga regler. Jag har alltid varit nyfiken och velat lära mig mer om allt och sammanlagt har internet gett mig mer gott än ont. Det är en fantastisk källa till kunskap. Rent själviskt hade jag aldrig velat att mina föräldrar begränsade min tillgång till internet i den åldern. Men min nyfikenhet har även gjort att jag träffat på en del skumma människor, och kommit i kontakt med mycket som jag vet att mina föräldrar hellre hade skyddat mig från.
Jag minns tex flera chattar med vuxna människor när jag själv inte ens hade blivit tonåring som absolut inte var okej när jag ser tillbaka med vuxna ögon. Många gånger visste jag nog om det i stunden också och valde att inte ta upp det med någon vuxen för att jag tyckte det var spännande och ville fortsätta. Jag visste att även om jag inte hade gjort något fel skulle mina föräldrar sätta stopp om dom visste. Jag upptäckte även porr tidigt osv. Samtidigt kan jag inte riktigt se att jag tog någon direkt skada av det. Jag hade nog ändå rätt bra datorvett och backade när min magkänsla sa att något var skumt. Men det blir ju inte nödvändigtvis okej bara för det. Och det är svårt att veta hur det hade påverkat om jag inte hade gjort allt det jag gjorde.
Mina föräldrar förstod absolut inte riskerna när dom lät mig (och syskon) vara på internet obevakade. Jag tror dom resonerade att så länge vi satt hemma var vi trygga, vi var inte ute och sprang som dom själva gjorda när dom var unga. När dom väl insåg riskerna hade vi redan varit online så pass länge att det vore konstigt att begränsa det. Men mina äldre bröder, som också är "datormänniskor", såg ju lite mer och jag minns några tillfällen där någon av dom ställde frågor om vad jag gjorde online.

Men när jag var liten fanns ju internet bara på datorn, jag hade inte en mobil med internet förrän typ högstadiet. Jag har lyssnat på en del dokumentärer om mobbning, grooming osv och jag tycker det gör skillnad. Jag kunde lämna min dator och gå iväg när jag upptäckte något otäckt. Att ständigt bära med sig en mobil med internet blir lätt en helt annan sak och det kan gå väldigt illa.

Men jag hade nog även varit väldigt ensam om jag inte fick vara på internet alls som barn. Jag har alltid haft större delen av mitt sociala liv online. Så om jag bara ser till mig själv är det en svår balansgång.

#1: Ja på nåt sätt tycker jag verkligen att de under 18 ska ha restriktioner när det gäller internet. Det är ju svårt nuförtiden, som du också nämner, då internet är tillgängligt på ett annat sätt. Som sagt när jag var tonåring så fanns det knappt internet till telefoner och det var otroligt segt och knappast nåt man använde dagligen eller hela tiden.

Men nu…

Jag tror att om jag hade barn som var i ålder där de är redo att ge sig ut på internet men inte ha fri tillgång, skulle jag nog vilja att deras datorer fanns på mer tillgängliga ställen. Kanske t.o.m. att de inte får ha datorn i deras rum med stängd dörr. Och att om jag märker att de raderar historik eller något så är det en varningsflagga och då får de mindre tillgång till datorn/internet. Jag skulle vilja veta åtminstone generellt vad de gör online.

Nej jag skulle inte tycka att jag måste läsa vartenda meddelande de skickar mellan sig själv och sina vänner (om jag inte har extremt god anledning till det). Jag tycker definitivt att även som yngre får man ha sina privata konversationer. Men jag skulle absolut också införa spärrar på datorn i den mån jag kan angående vissa sajter som är enbart för vuxet bruk. Och jag skulle som sagt vilja kunna ha en översikt av vad de besöker - jag behöver inga detaljer som sagt. Men jag skulle vilja kunna se har de varit på ett forum, har de varit på wikipedia, har de varit på netflix - ja vad det nu kan vara. Jag behöver inte kontrollera ALLT de besökt på de diverse sidorna. Men jag skulle definitivt bara vilja ha en slags översikt av ungefär vad de gör.

#2 Det låter som ett rimligt sätt att se på det tycker jag! Man måste ju få ha sitt privatliv men det är klart det finns mycket online som man vill skydda ett barn ifrån. Sen är jag personligen lite osäker på om jag tycker det ska gälla till 18 eller till en tidigare åldersgräns, men det känns också väldigt individuellt.

En svårighet jag ser om jag tänker tillbaka på mina föräldrar och internet är att jag, och speciellt mina bröder, hade klart bättre kunskaper kring internet än föräldrarna. Nu kollade dom aldrig såvitt jag vet men eftersom det inte fanns något lösenord på min dator och föräldrarna i teorin kunde kolla när dom ville höll jag alltid historiken städad. Dom hade kanske reagerat om historiken var helt tom så jag behöll alla "snälla" hemsidor. Och åtminstone mina bröder hade förmodligen kunnat gå runt eventuella spärrar som sattes upp för dom hade mycket bättre resurser för det än våra föräldrar.
Nu har jag dålig koll så det kanske finns tillräckligt bra verktyg för det nu, och det beror förstås på hur teknikkunnig man själv är också. Jag vet åtminstone att det var ett evigt problem på min grundskola att skolan blockerade vuxenhemsidor och att elever hela tiden hittade sätt att komma runt spärrarna. Men det kanske är skillnad nu och särskilt för yngre barn

Sen tror jag som sagt att dialog och att komma överens är viktigt. Om mina föräldrar hade gått in på min dator utan att säga något för att kolla vad jag gjorde hade det för mig känts ungefär som att någon läste min dagbok utan tillåtelse. Även på barnvänliga och tillåtna hemsidor delade jag många tankar jag inte ville att dom skulle läsa. Utan att det på något sätt var olämpligt. Har man på förhand sagt att datoranvändande kommer med förbehållet att föräldern kommer kolla X och Y är det ju en annan sak. Och att bara kolla ungefär vilka hemsidor man rör sig på blir ju inte lika integritetskänsligt heller :)
(Än idag är det väldigt jobbigt för mig om någon annan ska använda min dator, eller om jag ska använda någon annans. Skol- och arbetsdatorer har inte alls samma känsla, men min privata dator är fortfarande lika känslig som en dagbok för mig. Jag vet inte hur folk i allmänhet känner?)

Jag hade faktiskt min dator i köket och sedan i hallen utanför (husets enda) toalett under flera år. Jag hittade ändå tid där min skärm var obevakad, men det var ju helt klart svårare då än när jag senare hade datorn i mitt rum med stängd dörr och ofta var uppe halva natten när övriga i familjen sov.
Någon gång i tonåren påpekade mamma att jag alltid hade Google-startsidan eller ett skolarbete uppe på skärmen när hon kom in i mitt rum, men inte ens då ledde det till någon koll på mitt datoranvändande.

#3: Jag kommer svara mer i morgon. Nu har jag tagit sömnmedicin och hoppas på att somna om en stund så blir inte så långt.

Men jag tycker verkligen du har rätt kring att ha en dialog med sitt barn och att inte i hemlighet läsa vad de skriver online. Om jag hade barn skulle jag vilja att vi pratat tillsammans om vad man kan hitta, vad som finns, vad som är skadligt, vilka röda flaggor som finns osv. Men också markera att "jag kommer inte läsa dina privata konversationer, men jag kommer att ha ett öga på vad du gör och vilka sidor du besöker". Så att det som sagt inte blir som att läsa någons privata dagbok utan att de har en aning. Utan att man från början uttryckt att jag kommer hålla åtminstone en viss tillsyn över vad du gör online, så nu vet du om det, men jag kommer inte att inspektera varje steg du tar.

Som sagt, privatliv och privata tankar har man rätt till tycker jag. Oavsett ålder. Men som förälder har man även rätt till att veta åtminstone VART dessa tankar kanske uttrycks. Så man kan kolla vad hemsidorna eller forumen är för några etc.

Svarar på resten i morgon, nu måste jag lägga mig, annars kommer jag skriva goja som ingen förstår nåt av. xD

Jag tycker det ska vara bevakat, sedan så måste man nog bestämma hur långt en förälder får gå samt vad de kanske då inte ska bevaka men det är en komplex diskussion eftersom det finns många aspekter.

Anledningen till varför omyndiga, framförallt yngre individer men även äldre när de vill upptäcka världen eller liknande inte borde ha fri tillgång till allt är då barn inte ska behöva ta ansvaret att själva bestämma vilka appar som kan vara skadliga och liknande. De saknar både förståelse och erfarenhet men även ibland vettet för att kunna sätta vissa gränser. Finns flera anledningar till varför omyndiga inte får rösta, inte behöver betala räkningar och en hel del andra ansvar som man brukar åka på efter att ha blivit myndig.
Sedan så bör man bevaka ett barn annorlunda än en tonåring som närmar sig myndigheten och även anpassa bevakningen efter individen. Det är nog svårt att definiera hur starka gränserna behöver vara. Men något som säkert bör begränsas är sociala medier, främst sådant som TikTok, där det ofta sprids farliga trender eller annat som barn inte ska utsättas för, men även andra medier som har lite bättre koll och skydd för yngre så som Instagram, YouTube, Discord, etc. där man bör sätta upp regler samt begränsa innehållet och tiden dessa plattformar får användas.
Det handlar inte om att ett barn inte ska få ha friheter eller liknande utan om att barn inte föds med egenskapen att kunna ta ansvar utifrån vad dem nog mår bäst av. Det är något man lär sig med tiden (undantag finns det alltid :')) och inget som barn ska behöva klara av.
Utöver det jag nämnt här vill jag även infoga att det finns forskning som visar att sociala medier men även mycket annat man kan göra med mobilen leder till att man blir "lat" när det kommer till att göra saker för att få dopamin så saker som är mer tids- och energikrävande samt där resultatet inte kommer direkt blir något man tenderar att avstå ifrån. Jag försöker inte säga att alla som använder mobilen är lata eller att detta är fallet för alla men när jag tänker på alla ungdomar som sitter framför skärmen över rasterna istället för att springa runt och leka eller bara umgås utan mobilen samt även de som jag hört gå hem från skolan och prata om hur de inte orkar plugga eller göra läxorna, ibland även kollar serier hela natten, så måste jag säga att det nog kan bli till ett problem.

Och jag har glömt en hel del av det jag vill säga samt att jag inte vet om alla meningar blev sammanhängande då jag skriver detta samtidigt som två fåglar gör allt för att få loss mina tangenter.

En kort och informativ video om vad som händer i hjärnan när man sitter och scrollar på telefonen och vad som händer när man försöker sluta.

Jag är glad jag inte har barn så jag behöver aldrig fundera på bevakning och vad som bör tillåtas eller inte men jag anser att det krävs någon form av begränsning (med tanke på hur det påverkar hjärnan plus allt olämpligt innehåll som finns ute på nätet).

Själv är jag uppvuxen på tiden med floppydisk och början på internet eran med sega modem som tog upp telefonlinjen och en stor begränsning av vad för sidor som existerade.
Brorsan, som är äldre, var den som främst använde internet (så fick sällan tid att sitta vid datorn) så oftast satt jag inte på nätet om jag inte var hos min kompis och då spela vi oftast ett internet häst spel och internet fanns inte ens på telefonerna.
Minns de första mobiltelefonerna som var som en väska som man placera i bilen med en telefon som satt fast med telefonsladd i den. Sen racet att få ner mobilerna i så små storlekar som möjligt (hade själv ingen egen telefon ens när jag var 18 utan låna familjens "tegelsten" om det fanns behov att ha med telefon när man var ute, stor nog att inte få plats i någon ficka utan behövde speciell hållare att fästa på ett skärp).
Var nog inte förrän jag börja på universitetet sm jag fick min första egna telefon (en gammal klassiker med enbart knappar och plutteliten skärm och inget internet).
Ändå rätt skönt att ha vuxit upp på tiden där man fick sätta ett landsmärke och en tid när man skulle mötas upp ifall alla ville gå åt olika håll och göra sina egna saker när man var ute med familjen.

Jag har aldrig riktigt gillat eller fastnat för sociala medier. Skaffade aldrig Facebook när det dök upp (och inte heller många av de andra "populära" sidorna som dök upp). Ända anledningen jag skaffa Instagram var för att sprida kunskap om blinda kaniner (då jag ägde en). Hänger enbart på iFokus och för övrig spelar några simulatorspel på nätet och prenumererar på fåtal kanaler på youtube som främst är informativa (som AsapScience, Ted-Ed) men blir sällan att jag tittar på det för jag oftast inte känner mig på humör för det.

Är väldigt tacksam att jag inte är ung nu för tiden för jag mådde tillräckligt dåligt när jag var ung på min tid och tror inte mycket av det som finns på dagens internet hade gjort det speciellt mycket bättre (nog snarare värre om man råkat hamna på "fel" ställen).