Tänker på dig.💙
Sök hjälp.

Hoppas det blir bättre!

Vad har ändrats s0 du börjat må dåligt igen efter att ha mått bra i ett år?
Har du fortfarande kontakt med psykologen?

Du skriver för att du ännu inte gett upp hoppet om att få må bättre. Och det är bra, för det visar att du vet att det finns ett annat liv för dig, och att du nånstans tänker att du kan nå dit.
Vår hjärna och vårt hjärta (eller vår själ) och vår hjärna och vår kropp är inte alltid "on speaking terms".
Hjärnan är dock väldigt plastisk och kan ändra sig (det är därför det fungerar att hjärntvätta människor).
Det betyder att du kan lära din hjärna att tänka annorlunda.
Den har hamnat i ett spår av negativitet och destruktiva tankar.
Jag tror allt bottnar i dålig självkänsla, du känner inte på riktigt att du är värd ett bättre liv. Men det är du.
Du behöver hjälp att komma upp från det dike du kört i. Du kan t o m behöva medicinsk hjälp i form av medicin.
Men redan innan du börjar med medicinen bör du och din läkare ha en plan för hur du skall fasa ut den.
Kanske finns det något i din bakgrund som gör att du hamnat där du är, och måste slåss mot din dåliga självkänsla, då måste du ta reda på det, bena ut det och slåss mot det. "Släpa ut trollen i solen" så att säga. (Enligt sagorna så spricker trollen i solen)
Så sök någon som kan hjälpa dig med det, hålla dig i handen och fånga upp dig när du faller.
Läs gärna lite facklitteratur om hur hjärnan fungerar och hur man kan programmera om den, det finns böcker som inte är så avancerade, s k populärvetenskapliga böcker. Du kommer att häpna!
Stort, varmt Lycka till. Du kan och du vill! 😘

#2: Vet inte, kände bara för att skada mig
Går fortfarande till psykologen

#3: problemet är att jag ännu inte lärt mig hålla mig i det positiva tänkandet tydligem

Prata med din psykolog om det hela. En psykolog jobbar med att hjälpa en förstå och hantera.

Jag kan av egna erfarenheter säga att det nog inte alltid är lätt att släppa det helt för alla och att förstå varför man börjar igen är ibland svårt. Du kanske känner mer stress eller ångest över något, något kanske väckte minnen eller vad vet jag. Det viktiga är att man försöker förstå varför man känner så som man gör för att sedan kunna leta efter lösningar.

Ett tips är även att undvika att ha det du brukar skada dig med i din närhet då det på så vis blir ”lättare”. Även något alternativ som funkar för dig är bra att ha i närheten. Kan vara allt från kudde, boll eller gummisnodd till något doftljus, ett pussel eller is. För en del hjälper det att finna alternativa beteenden som inte bygger på att man direkt skadar sig.

Jag fick under en lång tid se till att det inte fanns nåt hemma att skada mig med, för jag kunde inte lita på mig själv. Nu vet jag ju inte exakt hur du bor, såklart. Men ett första steg kan vara att eliminera den risken så gott du kan genom att se till att du inte har enkel tillgång till nåt som kan skada. Sen absolut att du ska fortsätta prata med din psykolog och vara så ärlig du kan om detta.

Något som också är viktigt är att förlåta sig själv för bakslag. Ibland kan man gå evigheter utan att t:ex skada sig själv men sen kommer något man inte ens kan förklara eller förstå och så gör man det igen. Det gör en inte sämre eller svagare. Det bara blev så. Man måste förlåta sig för det och se det som ett tillfälle att starta på nytt helt enkelt.

Jag hade själv problem med alkohol för en del år sedan. Visst föll jag dit ibland när jag försökte sluta. Men jag fick stöd av vården att inte hata mig själv för det, utan att acceptera att ibland kan man göra baksteg men man är ändå jätteduktig för alla gånger man tidigare inte ramlat dit. Man får liksom inte straffa sig själv en massa, för det hjälper inte.

Bättre att man säger "ajdå, jag trillade dit, men jag ska försöka att vända på det igen". Och vara stolt över varenda dag man inte skadade sig själv. Oavsett om det var en dag eller ett år. Man har alltid rätt att vara stolt över det.